Vänsterpartiet har anmält Flens Bostads AB till diskrimineringsombudsmannen. Bakgrunden är att bostadsbolagets styrelse har antagit en policy med särskilda regler för flyktingar och invandrare som vill hyra lägenheter av företaget.
I den aktuella policyn ställer man särskilda villkor för flyktingar som inte ”har egna inkomster i tillräcklig omfattning för att själva kunna stå för hyran”. Ska man ha sådana regler så måste de naturligtvis gälla alla.
Likaså har man särskilda regler för flyktingar när det gäller hur många personer det får vara i hushållet i förhållande till lägenhetens storlek.
– Det är ingen tvekan om att det här är diskriminering, säger Lisa Molin, ordförande för vänsterpartiet i Flen.
– Samhällsklimatet blir hårdare och hårdare och som vanligt är det de som redan har det svårast som drabbas hårdast. För oss är det viktigt att värna solidariteten och att reagera kraftigt mot alla former av etnisk diskriminering, säger Lisa.

När sonen är sjuk brukar jag pyssla om honom. Ni vet, så där som mammor lätt gör. Hämtar te med honung i. Bär in kuddar och täcken i soffan så han kan titta på tv. Köper lite godis för att muntra upp.

När han ligger där med en feber en bra bit över 39 grader, med en hals som värker så inte ens godiset går ner och med en ihärdig hosta som omöjliggör all sömn på natten, då brukar jag trösta, prata snällt och fråga om det hjälper med lite glass.
Så infernaliskt dumt! Att jag inte förstått tidigare vilken björntjänst jag gör min son. Ungen kan ju tro att det lönar sig att vara sjuk! Han kan börja simulera feber och halsont. Han kan bli arbetsskygg för all framtid. Han kan bli en samhällsparasit. En bidragstagare. En tjuv, en skurk, en råtta….
Men nu har jag förstått. Efter att ha tagit del av moderaternas tydliga besked. Efter att ha läst utredningar om hur lönsamt det är att vara sjuk. Efter larmrapporter om ett helt folk som bara fuskar och fuskar. Det måste straffa sig att vara sjuk. Sjukpenningen måste sänkas.
Nu hävdar visserligen en läkare jag känner att det är ett långt mycket större problem att folk går till jobbet när de är sjuka, än att de stannar hemma trots att de är friska. Och en av mina kamrater påminner mig om att folk alls inte var sjukare på den tiden sjukpenningen var 90 procent.
Men dom har fel. Det är klart dom har fel. I alla fall har de missuppfattat det hela. Möjligen kan de ha rätt i att det finns en och annan som inte fuskar med sjukskrivningar. Företagsledare, välbetalda chefstjänstemän och toppolitiker inom moderaterna. Dom fuskar säkert aldrig.
Men läkaren och min kompis har missuppfattat själva grundproblemet. De tror att folk blir friska av att man daltar med dom. När det är precis tvärt om. Folk (ja, i alla fall lågavlönade Kommunalare och utslitna industriarbetare) blir friska av att de straffas. Sänk sjukpenningen så ska ni få se på en bättre folkhälsa!
Så nästa gång min son blir sjuk ska jag strunta i honungstéet och glassen. Istället ska jag ska jag rusa in i rummet, slita av honom täcket och skrika med elak röst: ”Är du sjuk! Upp och hoppa. Ut och diska. Hämta ved och töm komposten. Det blir avdrag på studiebidraget med 100 kronor för varje dag du är sjuk.”
Det vore väl konstigt om inte feber, hosta och halsont skulle försvinna vid en sådan behandling. Och min son växa upp till en frisk, stark och hederlig samhällsmedborgare.

Lillemor Johanson
Vänsterpartist i Flen

Gäller Båvenplanen lika för alla? Gäller den både för slott och för koja? Innebär statsminister Göran Perssons byggplaner ett avsteg från Båvenplanen?
Dessa och andra frågor ville vänsterpartiet få mer belysta och yrkade därför återremiss på ärendet när det nyligen skulle beslutas i nämnden.
Vid behandlingen stod det i alla fall klart att politikerna i nämnden inte längre kommer att kunna följa ärendet på normalt sett. Politikerna betraktas som möjliga säkerhetsrisker och hela ärendet sekretessbeläggs på order av SÄPO.
– Vi får väl i stället ta en tur ut på landet och titta på det när det blir färdigt, säger Lisa Molin, vänsterpartiet företrädare i nämnden.

När fullmäktige diskuterade årsredovisningen hade vänsterpartiet många frågor.
– Här står att individ- och familjeomsorgen har kostat 23 procent mindre än standardkostnaden i andra kommuner och att det beror på en effektiv verksamhet. Men det är nog inte hela förklaringen, sa Kaj Johansson.

– Det finns absolut inget som tyder på att vi har mindre sociala problem än andra jämförbara kommuner, men däremot lägger vi ner mindre resurser på förebyggande och rehabiliterande arbete. Här ser vi bristerna i vårt arbete för kvinnofrid. Här ser vi nedläggningen av Fyren.

Efter lite diskussioner instämde kommunstyrelsens ordförande Lotta Finstorp i att fullmäktige behöver diskutera de här frågorna mer ingående och att man t.ex. skulle kunna bjuda in Kari Jess som har forskat kring samhällsekonomiska effekter av missbruksvård.

I början av 80-talet kallades Flen för ”Rock-City” bland många ungdomar, även långt utanför kommunens egna gränser. Flen var känt som en stad där musiklivet sprudlade och många kända band har gjort framträdanden här.
Dessutom var det många ungdomar som bildade egna grupper. Några av dem blev ganska kända och flera har gett ut egna skivor och turnerat runt om i Sverige, men faktiskt också i t.ex. USA, England och Tyskland.

Det var faktiskt många ungdomar som var rätt stolta över att komma från ”Rock-City”. Och även om de flyttade till större städer så höll många kontakten med sin uppväxtort, sina rötter. Positiva minnen från uppväxten innebär för många att de lättare kan tänka sig att flytta tillbaka senare i livet.

Man brukar säga att musik är en viktig del av svensk export, och framgångarna brukar förklaras med den svenska musikskolan och studieförbunden. Men när det gäller Flen så måste man också nämna en livaktig musikförening och bra rep-lokaler i t.ex. John Blund och Åliden.

Idag satsar Stenhammarskolan och gymnasieskolan BCPW betydligt mer på estetisk verksamhet, framförallt sång och musik. Det har varit en lyckad satsning som verkligen uppskattas av musikintresserade ungdomar.

Men det är något som fattas. Det finns inte tillräckligt med bra rep-lokaler och därmed har antalet band minskat ganska rejält.

Nu har kommunen världens chans att med ganska enkla medel göra något för att förbättra situationen för kulturen men också för andra fritidsaktiviteter.

Den gamla skjortfabriken skulle kunna bli ett allaktivitetshus som bidrar till att återuppväcka det sprudlande musikliv som en gång fanns här. Där skulle vi kanske kunna inrymma både fritidsgårdar, studieförbund, innebandyklubben, replokaler för band och annan verksamhet.

Flera utredningar har visat att lokalerna i huvudsak är i ganska gott skick, men att man behöver fixa taket på en del av huset. Detta är pengar vi tror man kan få tillbaka flera gånger om. Det finns forskning som visar att:

• Ett levande kulturliv är en viktig tillväxtfaktor.
• En strukturerad och meningsfull fritid är bra för att förebygga drogbruk och sociala problem.
• En positiv bild av sin uppväxt är bra för befolkningsutvecklingen på sikt.

Industrijobben blir allt färre. En del flyttas till andra delar av världen, eftersom företagens ägare jagar lägre kostnader och högre vinster. Andra jobb bara försvinner. Går upp i rök. Finns inte mer.
Att industrijobb försvinner är i sig ingenting konstigt. Utvecklingen går framåt och allt färre människor hinner producera allt fler prylar både snabbare och billigare än förr. Det är i grunden något riktigt bra. Vi kan jämföra med jordbrukets utveckling, vem skulle idag önska sig tillbaka till 1800-talets jordbrukssamhälle där en övervägande del av befolkningen slet på åkrar och ängar?
Var finns då framtidens jobb? Vad ska vi göra när datorstyrda maskiner tar över allt mer av produktionen? Ja, en lösning är naturligtvis att vi delar på de jobb som finns. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är långt ifrån en utopi.
Samtidigt ökar våra krav på annat än prylar. Vi vill ha spännande skolor, proffsiga hårfrisörer, hemtrevliga äldreboenden, bussiga turistvärdar, ett rikt kulturutbud och kompetenta läkare. Kort sagt, vi vill ha mer av tjänster som gör livet lättare och roligare att leva. Framtiden jobb finns inom tjänstesektorn.

Det är mot den bakgrunden vi måste förstå kraven på privatiseringar av vår offentliga sektor. För när jobben inom industrin blir allt färre, då är det inte bara våra arbetstillfällen som försvinner. Då minskar också företagens vinster. När industrijobbengår förlorade letar kapitalet efter nya möjligheter att tjäna pengar. Men hårsalonger, taxiföretag och lunchrestauranger räcker inte långt när de riktigt stora vill göra pengar. Nej, för att göra rejäla vinster måste de ge sig på människors grundläggande behov. Då måste de få möjlighet att tjäna pengar på skolan, på vården och på omsorgen om de äldre.
Idag bedrivs en gigantisk kampanj för avregleringar, entreprenader och privatiseringar av vår offentliga sektor. Men barnen blir inte mer harmoniska när ett utbildningsföretag tar över och pensionären som förgäves hoppas på hemhjälp blir inte lyckligare av att välbeställda kvinnor får skattesubventionerade pigor.

Vinstdrivande företag tar inte samhällsansvar. De tar inte ansvar för dem som jobbar i företagen. De tar inte ansvar för dem som behöver företagets tjänster. Vinstdrivande företag tar bara ansvar för att leverera vinst till sina ägare. Vi ser det dagligen, när jobben flyttas från Sverige för att ägarna hoppas på högre vinster i något låglöneland.
Vem kan på allvar tro att ett vinstdrivande företag inom vårdsektorn skulle styras av andra principer än ett vinstdrivande företag inom till exempel elektronikindustrin?

Riksdagsman Kalle Larsson och medförfattare till boken ”Från förvirring till förändring” kommer till Flen måndagen den 18 april. Han inleder då studiecirkeln våga Vara Vänster.
Första träffen i vår studiecirkel blir måndagen den 18 april, klockan 18.00, på partilokalen i Flen. Kalle Larsson, medförfattare till boken ”Från förvirring till förändring” har lovat att inleda kvällen/cirkeln utifrån det första kapitlet – Våga vara vänster innan det är för sent.

Vi ska också ägna en del tid åt att prata om hur man lägger upp en studiecirkel på distans. Ett tänkt upplägg kan vara:

• 3-5 gemensamma träffar under året dit vi varje gång bjuder någon av författarna i boken., varje träff organiseras av folk på respektive ort (till dessa träffar kan vi med fördel inbjuda även personer som inte deltar i cirkeln)
• mellan träffarna diskuterar vi olika kapitel och frågeställningar i distriktets diskussionsforum på hemsidan, (för att det ska vara meningsfullt att delta i cirkeln bör man ha möjlighet att koppla upp sig och läsa inlägg/skriva minst 2-3 gånger i veckan)
• efter varje kapitel i boken gör vi någon form av inlägg till Masslinjen för att sprida diskussionerna till andra

Jag ska beställa hem böckerna, 50 kronor styck plus porto, till första träffen. Hör av er och berätta om ni ska ha en bok (en del kan ju redan ha köpt den) så jag tar hem rätt antal.

Just nu är vi några från Flen, Oxelösund och Eskilstuna som anmält intresse. Locka gärna med några till.

Med vänlig hälsning

Lillemor Johanson
070-32 62 072

Skattetryck. Smaka på ordet. Känn vad det står för. Tänk på vilka associationer det väcker. Tryck. Nedtryckt. Förtryckt. Visst låter det hemskt?

Dessutom finns det så många skatter. Kommunalskatter och bensinskatter. Förmögenhetsskatter och hundskatter. Alkoholskatter och bolagsskatter. Ja, snart har vi väl till och med fettskatter och mansskatter också. Är det konstigt att folk reagerar?

Nej, det vore naturligtvis mycket bättre om det inte fanns några skatter. Ja, missförstå mig inte. Fortfarande ska vi självfallet ha en bra skola, en välfungerande sjukvård och en god omsorg för det äldre. Fattas bara annat! Om detta äro alla partier överens.

Det som skiljer partierna åt är nu bara om vi ska ha skatter eller inte. Om man tycker att folk ska slava nedtryckta och förtryckta av skatter, eller om de ska njuta ett fritt och rikare liv befriade från skattetrycket.

Det vore så enkelt att stanna här. Valet verkar så självklart. Om det inte vore för en liten, möjligen obetydlig, detalj (jag har en förmåga att gräva ner mig i detaljer); hur och vem ska betala för välfärden?

Den kanske inte behöver betalas? Redan idag värderas kvinnors arbete inom den offentliga sektorn lägre än mäns arbete inom den privata. Varför inte fortsätta på den vägen? Sämre löner för välfärdsarbetare ger genast lägre skatter.

Kanske var och en ska betala själv vad det kostar? När varje person betala sin egen sjukhusvistelse behöver man inga skatter. Håller man sig bara frisk, så blir man också rik.

Kanske ska man bara betala på ett annat sätt? Det säger sig självt att det är roligare att betala en försäkringsavi en än att få ett skatteavdrag, eller hur?  Den totala kostnaden blir visserligen densamma, men fördelningen förändras. Betalar alla in samma försäkringspremie så får de rika en lägre avgift och de fattiga högre än i dagens skattesystem.

Till syvende och sist handlar det om vem som ska betala. För så länge vi inte inbillar oss att välfärden är gratis, så länge måste den betalas. Av någon verklig människa.

Valet står inte mellan att betala eller inte betala. Valet handlar om ifall det är kvinnorna inom offentlig sektor, sjuka och arbetslösa, människor som lever på marginalen som ska betala. Eller om vi tillsammans ska dela på kostnaderna, och låta de med goda inkomster också betala en högre andel.

Den gamla klassiska frågan, ”Vem tjänar på det?”, duger bra i dagens skattedebatt. Vem tjänar mest på en skattesänkning, den som idag betalar mycket i skatt, eller den som betalar lite?

Lillemor Johanson
vänsterpartist i Flen

Vänsterpartiet i Flen hade på lördagen, den 19 mars, sitt årsmöte. Till ny ordförande i föreningen valdes enhälligt Lisa Molin.
Lisa Moin arbetar som sjuksköterska inom kommunens äldreomsorg. Hon är sedan tidigare också gruppledare för Vänsterpartiets kommungrupp.
Till övriga ordinare i styreslen valdes: Gerd Johansson, kassör, Kerstin Soläng, Staffan Jonsson, Peter Linnstrand och Martin Degerman.
Till suppleanter valdes Ali Koyun och Kari Jess.

Vänsterpartiet beslutade på sitt årsmöte att ge årets pris till IOGT-NTO:s kamratstödjare i Flen. Årets Pris delas varje år ut av Vänsterpartiet. Avsikten är att uppmärksamma någon eller några vars verksamhet gör Flens kommun till en bättre plats att leva på.
Vänsterpartiet motiverar sitt beslut så här:
”IOGT-NTO har under året startat sin kamratstödsverksamhet i Tea-lokalen i Flen. Syftet är att erbjuda gemenskap och aktiviteter i en nykter och drogfri miljö. Genom kamratstödet vill föreningen göra det lättare för människor som haft drogproblem att kommat tillbaka in i vardagliga aktiviteter.

Under året har kamratstödjarna bowlat tillsammans, varit på teater och ordnat både midsommarfest och kräftskiva. Sedan årsskiftet serverar de också frukost till självkostnadspris ett par dagar i veckan.

Vänsterpartiet tycker att Kamratstödjarna är ett bra initiativ och komplement till samhällets missbruksvård och olika gruppers självhjälpsprogram. Vi är därför glada över att kunna ge Årets Pris till IOGT-NTO:s kamratstödjare.”