Med mammon som drivkraft

Industrijobben blir allt färre. En del flyttas till andra delar av världen, eftersom företagens ägare jagar lägre kostnader och högre vinster. Andra jobb bara försvinner. Går upp i rök. Finns inte mer.
Att industrijobb försvinner är i sig ingenting konstigt. Utvecklingen går framåt och allt färre människor hinner producera allt fler prylar både snabbare och billigare än förr. Det är i grunden något riktigt bra. Vi kan jämföra med jordbrukets utveckling, vem skulle idag önska sig tillbaka till 1800-talets jordbrukssamhälle där en övervägande del av befolkningen slet på åkrar och ängar?
Var finns då framtidens jobb? Vad ska vi göra när datorstyrda maskiner tar över allt mer av produktionen? Ja, en lösning är naturligtvis att vi delar på de jobb som finns. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är långt ifrån en utopi.
Samtidigt ökar våra krav på annat än prylar. Vi vill ha spännande skolor, proffsiga hårfrisörer, hemtrevliga äldreboenden, bussiga turistvärdar, ett rikt kulturutbud och kompetenta läkare. Kort sagt, vi vill ha mer av tjänster som gör livet lättare och roligare att leva. Framtiden jobb finns inom tjänstesektorn.

Det är mot den bakgrunden vi måste förstå kraven på privatiseringar av vår offentliga sektor. För när jobben inom industrin blir allt färre, då är det inte bara våra arbetstillfällen som försvinner. Då minskar också företagens vinster. När industrijobbengår förlorade letar kapitalet efter nya möjligheter att tjäna pengar. Men hårsalonger, taxiföretag och lunchrestauranger räcker inte långt när de riktigt stora vill göra pengar. Nej, för att göra rejäla vinster måste de ge sig på människors grundläggande behov. Då måste de få möjlighet att tjäna pengar på skolan, på vården och på omsorgen om de äldre.
Idag bedrivs en gigantisk kampanj för avregleringar, entreprenader och privatiseringar av vår offentliga sektor. Men barnen blir inte mer harmoniska när ett utbildningsföretag tar över och pensionären som förgäves hoppas på hemhjälp blir inte lyckligare av att välbeställda kvinnor får skattesubventionerade pigor.

Vinstdrivande företag tar inte samhällsansvar. De tar inte ansvar för dem som jobbar i företagen. De tar inte ansvar för dem som behöver företagets tjänster. Vinstdrivande företag tar bara ansvar för att leverera vinst till sina ägare. Vi ser det dagligen, när jobben flyttas från Sverige för att ägarna hoppas på högre vinster i något låglöneland.
Vem kan på allvar tro att ett vinstdrivande företag inom vårdsektorn skulle styras av andra principer än ett vinstdrivande företag inom till exempel elektronikindustrin?

Av 0 182
%d bloggare gillar detta: