Skip to main content

Svar på EK:s ledare 060608

Skrivet av den . Postad i Debatt.

I Flen behöver vi ett par hundra nya jobb, bara inom den kommunala verksamheten. Det är resultatet av en genomgång som Vänsterpartiet har gjort. EK:s ledarskribent (060608) dömer ut förslaget som orealistiskt.

Tvåhundra nya jobb i vår kommun kan verka mycket, men det är arbeten som verkligen behöver utföras. Varje lärare i Flen vet att det behövs fler vuxna i skolan. Varje småbarnsförälder vet att barngrupperna på våra dagis är för stora. Varje person som söker hemtjänst eller vård vet att personalbristen är skriande.

I vår rapport har vi gjort en genomgång av de verkliga behoven. Vi har pratat med lärare och vårdpersonal, vi har träffat representanter för olika fackföreningar, vi har skickat ut enkäter till olika verksamheter inom kommunen. Resultatet är entydigt, vi har ett stort behov av att anställa personal inom förskola, skola, fritid och omsorg.

Tvåhundra jobb är inte gratis, säger EK:s ledarskribent. Det är naturligtvis riktigt, frågan är bara vem som har påstått det? I vår rapport redogör vi tydligt för kostnaderna av en rejäl satsning på den offentliga sektorn i hela landet.  Faktum är att satsningen nästan betalar sig själv, genom minskade utgifter för a-kassa. Mellanskillnaden mellan a-kassa och lön är ungefär 17 miljarder. Räknar man in ett ökat behov av lokaler, kostnader för utbildning etc. så hamnar vi på ungefär 40 miljarder.

Det kan jämföras med de borgerliga partiernas förslag om skattesänkningar som skulle kosta statskassan över 80 miljarder kronor.

Anledningen till att vi inte räknat ut vad kostnaden blir på lokal nivå är att det inte är där kostnaderna ska ligga. Det är inte genom högre kommunalskatter vi ska betala de nya jobben, utan genom åtgärder på statlig nivå.

På vilket sätt skulle det vara mer realistiskt att sänka skatterna med 80 miljarder än att satsa halva den summan på att anställa människor inom den offentliga sektorn?

Det handlar om prioriteringar. Vi vill att människor ska jobba där de verkligen behövs. Vi vill hellre ha fler förskollärare än ytterligare stadsjeepar. Vi vill hellre ha fler anställda i sjukvården än att de redan rika ska få mer pengar att investera i fastigheter. Vi vill hellre att människor arbetar och får en hygglig lön än att de tvingas gå på a-kassa. Vi prioriterar sjukvård, äldreomsorg och skola framför lyxkonsumtion och aktiespekulation.

I  våra skolor behöver vi omkring 60 nya personer. Lärare, fritidspersonal, kuratorer, skolvärdar, speciallärare. Våra dagisgrupper bör minska till nedåt 15 barn per grupp.

Inom hemtjänsten och äldreboendena skulle det behövas 80 nya personer.

Rätten till arbete är valets huvudfråga. De borgerliga partierna vill bekämpa arbetslösheten genom att göra det lättare att avskeda ungdomar eller att försämra ersättningen för de arbetslösa. Socialdemokratin letar efter olika former av sysselsättning.

Vänsterparitets utgångspunkt är den rakt motsatta. Vi vill bekämpa arbetslösheten, inte de arbetslösa. Vi vill ha jobb som behövs, inte meningslösa sysselsättningsåtgärder.

De behov vi visar på, de 200 kommunala jobben i Flen, är inga lyxbehov och utgår inte från några  fantasisiffror. Det är ungefär vad vi hade i början av 90-talet. Det är jobb vi kan återinföra om Vänsterpartiet i riksdagen får stöd för sitt krav på 200 000 nya jobb inom offentlig sektor.

Elisabeth Molin
Lillemor Johanson
Kaj Johansson
Vänsterpartiet i Flen

200 nya kommunala jobb i Flen

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Antalet offentligt anställda har förändrats under olika regeringsperioder
Antalet offentligt anställda har förändrats under olika regeringsperioder

Varje lärare i Flen vet att det behövs fler vuxna i skolan. Varje småbarnsförälder vet att barngrupperna på våra dagis är för stora. Varje person som söker hemtjänst eller vård vet att personalbristen är skriande.

Om vi ska tillgodose de behov som faktiskt finns, så behövs det omkring 200 nya tjänster i Flens kommun. Det är slutsatsen i en rapport som Vänsterpartiet i Flen har tagit fram.

Det överenstämmer väl med ett av de viktigaste förslagen i vänsterpartiets valplattform på riksnivå, som handlar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Det kan låta mycket, men det motsvarar ungefär det antal anställda som fanns i offentlig sektor i början på 90-talet, innan de stora nedskärningarna.

Den här rapporten bygger på en granskning som Vänsterpartiet i Flen gjort under våren 2006. Vi har pratat med lärare och vårdpersonal, vi har träffat representanter för olika fackföreningar, vi har skickat ut enkäter till ett flertal verksamheter inom kommunen.

Siffrorna är uppskattningar och ska inte tas för någon vetenskaplig sanning. Men de är långt ifrån tagna rakt ut ur luften, utan bygger på kvalificerade bedömningar av ett stort antal personer.

Aftonbladets förstasida
Aftonbladets förstasida

Hur ska det betalas frågar sig vän av ordningen. Faktum är att satsningen nästan betalar sig själv, genom minskade utgifter för a-kassa. Mellanskillnaden för 200 000 jobb är ungefär 17 miljarder och räknar man in ett ökat behov av lokaler, kostnader för utbildning etc. så hamnar man på ungefär 40 miljarder. Det kan jämföras med de borgerliga partiernas förslag om skattesänkningar som skulle kosta statskassan över 80 miljarder.

Men en rejäl satsning på nya kommunala jobb kan inte genomföras isolerat i Flens kommun. Det kräver ett ökat stöd för vänsterpartiets politik både på riks- och lokalplanet.

Här kan du ladda ner och läsa rapporten.

Rapporten i pdf-format
Rapporten i Word-format

Bekämpa arbetslösheten – inte de arbetslösa

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Roger Tiefensee försöker blanda bort korten genom att jämföra plusjobben med centerns förslag om att ungdomar inte ska ha något anställningsskydd.

Plusjobb är en arbetsmarknadspolitisk insats. Den riktar sig till personer som stått långt bort från arbetsmarknaden och inte haft möjlighet att komma i fråga för ordinarie arbeten. Nu görs särskilda satsningar på gruppen långtidsarbetslösa ungdomar inom ramen för plusjobben där de har samma villkor som alla andra. Arbetsförmedlingen plockar ut personer som ska få ett plusjobb.

Centerns förslag är däremot fullständigt sanslöst, det riktar sig till alla ungdomar och öppnar möjligheter att plocka bort anställningstryggheten i ordinarie arbetstillfällen på hela arbetsmarknaden!

Roger Tiefensee påstår att centerns förslag har gett 60 000 nya jobb i Frankrike. Franska konjunkturinstitutet konstaterade i februari att de flesta av de jobb som tillkommit genom CNE (ungefär centerns förslag) hade tillkommit ändå, man säger att ”CNE har inte skapat ett enda nytt arbetstillfälle”. (Le Mondes ekonomibilaga i februari. )

En skillnad har det förstås inneburit – de unga som fått de här jobben har ingen anställningstrygghet, utan kan sägas upp med omedelbar verkan. Kanske för att man blir gravid, kanske för att man ställer krav som arbetsgivaren inte gillar.

För att få fler jobb och komma till rätta med arbetslösheten i grunden krävs en ekonomisk politik med full sysselsättning som det viktigaste målet. Vårt viktigaste förslag på det området handlar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Det är nästan lika många som centern var med och tog bort, förra gången partiet satt i regering·

Vi vill bekämpa arbetslösheten, genom fler anställda. Centern och de andra inom högeralliansen vill bekämpa de arbetslösa, genom att sänka ersättningar och försämra anställningstryggheten, vilket i förlängningen kommer att leda till sämre löner och villkor för alla.

Camilla Sköld Jansson
riksdagsledamot och ledamot av arbetsmarknadsutskottet (v)

Kaj Johansson
vänsterpartist i Flen

Inga nazister i vår kommun!

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

En ensam nazist ställer upp till valet i Flens kommun. Det borde inte oroa. De förvirrade människor som seriöst tror att människovärde sitter i hudfärg, de är försvinnande få. Vem kan ta en person på allvar som tror att de långa vintrarna ger människor i norr intelligentare gener?

Ändå måste vi ta rasism och nazism på allvar. Vi vet vilka konsekvenser de på hat uppbyggda ideologierna har fått tidigare i historien. Vi är många som kan vittna om kränkningar, hot och överfall också i dagens Sverige. Också i dagens Flen.

Hur kan hatet vara så starkt? Hur kan man hata den man aldrig mött?

Paulo Roberto besökte nyligen Flen. Han berättade om hur han själv blev kriminell.

”Det handlar om dåligt självförtroende. Jag var en liten människa inuti. Därför var jag tvungen att ta till våld för att synas.”

Säkert ligger en stor del av förklaringen till rasismen och i detta. Den som känner sig liten inuti, den kan söka upprättelse genom att slå på andra.

Högerextrema och rasistiska ideologier och rörelser får fotfäste i ett samhälle där klassklyftorna växer. Det är knappast någon nyhet, men det förtjänar att sägas igen. Med hög arbetslöshet och större sociala skillnader söker en del någon att skylla på. Känslan av maktlöshet föder otrygghet, desperation och hat.

Därför måste kampen mot rasism och nazism inte bara föras mot uttalat rasistiska grupper utan också mot ökade klassklyftor och för en generell välfärdspolitik som omfattar alla människor.

Segregerade bostadsområden och diskriminering på arbetsmarkanden gör att människor från olika kulturer inte möts. Då ökar risken för rykten, fördomar och missförstånd. Då ökar risken för att rasistisk propaganda ska få fotfäste.

Kampen mot rasismen måste föras på alla områden. Rasistiska och nazistiska argument måste tas fram i ljuset och bemötas. Erfarenheter från till exempel Frankrike visar att det är svårt att driva tillbaka ett rasistiskt parti när det väl fått fotfäste. Därför måste vi agera nu.

Fler jobb genom diskriminering?

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Ändamålet helgar medlen, tycks Johan Hammarkvist (c) och Roger Tifense (c) resonera, i sitt svar till mig. Ungdomsarbetslösheten ska bekämpas genom att ungdomar inte ska ha rätt till samma anställningsskydd som oss vuxna.

Problemet är bara att det inte finns något som talar för att centerns förslag om diskriminering av ungdomar, skulle ge några nya jobb.

I Frankrike har man provat. Sedan augusti i fjol har franska småföretagare kunnat anställa billig ung arbetskraft utan fackliga rättigheter. CNE kallas systemet, som Maud Olofsson och centern nu vill kopiera.

”Vi har tittat på Frankrike som har ett liknande system. Där är man väldigt nöjda… man har fått ganska många nya anställningar.” säger Maud. (Dagens Eko, 3 februari)

Det franska konjunkturinstitutet har en annan uppfattning, de sammanfattar systemet med: ”CNE har inte skapat ett enda nytt arbetstillfälle.” (Le Mondes ekonomibilaga, februari)

Hur ”nöjda” fransmännen är har vi ju kunnat se på nyheterna den senaste tiden…

Men låt oss ändå leka med tanken att slopat anställningsskydd för ungdomar skulle ge fler jobb. Då inställer sig frågan vilka andra grupper som vi ska diskriminera för att skapa fler jobb.

  • Kvinnorna?
  • Invandrarna?
  • Handikappade?

Deras besvärliga situation på arbetsmarknaden skulle väl också kunna avhjälpas med lägre löner och försämrat anställningsskydd? Eller vad säger ni, Johan och Roger?

Nej, allvarligt talat, det här förslaget har ingenting med fler jobb att göra. Arbetsgivare anställer aldrig fler än vad som behövs för att producera det som efterfrågas. Förslaget skulle bara leda till att ytterligare försvaga löntagarnas ställning i förhållande till arbetsgivaren.

Det som behövs är istället åtgärder som ökar den ekonomiska aktiviteten i hela ekonomin.

Vänsterpartiet har föreslagit att man ska ge riksbanken ett sysselsättningsmål. Den enögda kampen mot inflationen späder på arbetslösheten. Vi har goda exempel på nära håll. I Norge prioriterar man arbete åt alla till priset av en något högre inflation och det visar sig också vara framgångsrikt. Norsk industri går för högvarv och ropar efter arbetskraft.

Vänsterpartiet har också föreslagit 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Det innebär att vi nästan kommer tillbaka till det antal anställda vi hade i början av 90-talet.

I första hand är det naturligtvis bra ur mänskligt perspektiv, det finns stora behov som behöver tillgodoses inom vård, skola och omsorg. Det skulle innebära en mindre pressande arbetsbörda för de som idag jobbar inom dessa verksamheter och samtidigt vara bra för dem som får ett arbete.

Det är också en förnuftigare ekonomisk hushållning att betala människor en lön för att göra en välbehövlig insats i skolan, vården eller omsorgen, istället för att betala dem a-kassa för att gå arbetslösa.

Det förslaget skulle på ett effektivt sätt få ner arbetslösheten, både den totala och ungdomsarbetslösheten.

Men hittills har centern envist sagt nej till dessa förslag. De hävdar att vi inte har råd. Vi har inte råd att arbeta… Centerns recept är istället försvagat anställningsskydd och diskriminering av ungdomar.

Centern har placerat sig själv i högerburen!

Kaj Johansson
Vänsterpartist i Flen

Länkar:

Kaj Johanssons första artikel i ämnet

Olle Svennings ledarkrönika i Aftonbladet

Ge nästa generations politiker motionsrätt redan nu!

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt, Demokrati, Kommunalt.

Vid senaste kommunfullmäktige fick vi en redovisning av gamla motioner som ännu inte har behandlats. Detta inspirerade oss till följande motion, som lämnades in den 1 april.

Alla känner vi till bostadsproblemen i Stockholm. Ni vet, ungdomar som börjar närma sig 18-20 år och funderar på att flytta hemifrån. Glada och entusiastiska är de på väg att ge sig ut i vuxenlivet. Har de kontakter och tur (ja, det finns en del som har det!) kan de få ett jobb. Men lägenhet, det är tji det. Lägenhet, det skulle de tänkt på långt tidigare!!!

En likande situation har vi i Flens Kommunfullmäktige. Varje mandatperiod kommer det in ett antal nya ledamöter. Glada och entusiastiska börjar det lägga fram förslag och skriva motioner. Nu tror dom att de ska få vara med och bestämma. Men bestämma, det är tji det. För innan deras motioner kommer upp till beslut så har de för länge sedan lämnat kommunfullmäktige.

Vem minns idag motionen som Åsa Dahlberg la under den tid hon satt i kommunfullmäktige? Vem minns vilka förslag Inger Andersson förde fram? Troligen inte ens de själva. De är länge sedan de lämnade fullmäktige, men deras motioner kommer då och då upp på listan ”ej besvarade motioner”.

Nu vill vi föreslå en lösning på problemet.

Låt oss åter blicka mot Stockholm och ta lärdom. Där kan man ställa sin bebis i bostadskö, för att den dag barnet fyller 18 år ha en lägenhet på lut.

Låt oss göra samma sak i politiken. Låt nästa generations politiker motionera till fullmäktige redan nu. Vi kanske inte måste gå så långt som till bebisarna – riktigt så illa ställt är det ju inte här – utan vi kan nöja oss med 10-åringarna. Om de 10-åringar som tänker bli politiker får motionera till Flens kommunfullmäktige redan idag, ja då kan det vara dags att fatta beslut i frågan när de blir invalda om ett antal år.

Ja, det är naturligtvis inte bara 10-åringar som ska få motionera, även den 50-åring som räknar med att bli politiker på ålderns höst ska naturligtvis ha samma möjlighet.

Tänk så roligt det måste bli för de politiker som får vara med och bestämma om de egna förslagen!

Vänsterpartiet i Flen yrkar därför

att Flens kommunfullmäktige  ger alla kommande politiker rätt att lämna in motioner till Kommunfullmäktige

Flen 1 april 2006
Lisa Molin,
Kaj Johansson,
Martin Degerman,
Lillemor Johanson

Öka inflytandet för elever och föräldrar

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

Nu har kommunfullmäktige bestämt att skolor i Flen kan vara både kommunala skolor och friskolor på samma gång. Kommunala friskolor, heter det. I praktiken innebär det att skolorna fortfarande styrs av kommunens regler men att föräldrarnas inflytande blir större.

-Ökat föräldrainflytande är bra, sa Lillemor Johanson, v. Men förslaget verkar utformat enbart med tanke på Sigridslunds skola.

-Vi vill ha ökat inflytande för både föräldrar och elever på alla skolor, och då krävs det flera former.

Vänsterpartiet föreslog att Barn- och utbildningsnämnden skulle ta fram alternativa förslag till större inflytande i samtliga skolor. Det tyckte dock inte den borgerliga majoriteten i fullmäktige.

Måste vara tillåtet att kräva kollektivavtal!

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Kollektivavtal är bra, både för de som jobbar och för seriösa företagare. Det har jag vid flera tillfällen hävdat på denna debattsida, och varje gång fått mothugg av representanter från Svenskt Näringsliv. Det är bara att konstatera att i denna fråga blir vi inte överens.
Men vad debatten egentligen handar om är ifall vi som konsumenter har någon rätt att välja, någon rätt att ställa krav.

Jag anser att vi har det. Både som enskild individ och som medborgare måste vi ha rätt att välja vilket företag vi handlar ifrån. Vill jag ha KRAV-märkta bananer så ska jag ha rätt att köpa det. Vill jag ha rättvisemärkt kaffe ska jag ha rätt att välja det. Och vill jag, och alla andra i min kommun, bara handla från företag som vi vet har hyggliga arbetsförhållanden och kollektivavtal så ska vi få göra det.

Helén Selemark från Svenskt Näringsliv vill inte låta oss välja. I andra sammanhang brukar man kalla en sådan ståndpunkt för totalitär.

Lillemor Johanson
Vänsterpartiet i Flen

Föreslår att ungdomar ska diskrimineras

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Montage: Kaj Johansson (Använd gärna bilden, ange källan.)
Montage: Kaj Johansson (Använd gärna bilden, ange källan.)

Det politiska hyckleriet har fått ett ansikte. Först säger Maud Olofsson (centerpartiet) att ”För mig finns ingen viktigare uppgift än att ge barn och unga framtidstro. De ska känna att de är viktiga och behövda och få en chans att flytta hemifrån och bli vuxna”.

I samma andetag föreslår hon att det ska bli tillåtet att diskriminera ungdomar under 26 år. De ska inte få ha samma anställningstrygghet som oss vuxna, inte omfattas av Lagen om anställningsskydd (LAS). Istället ska arbetsgivare kunna avskeda ungdomar med omedelbar verkan.

Vågar man färga håret eller skaffa en piercing utan att riskera jobbet, om centern får bestämma? Och vem vågar flytta hemifrån, skaffa lägenhet och bli vuxen, om man riskerar att bli arbetslös innan kvällen?

Vad är det som gör att Maud Olofsson så totalt tappar omdömet?

Jo, det är borgarnas älsklings-myt, att arbetslösheten beror på att det är så svårt att göra sig av med personal, att arbetsgivarna därför avstår från att anställa. ”Vem vågar ta risken att anställa någon som man sedan inte kan bli av med?”

I själva verket är det ju precis tvärtom. Det finns en uppsjö av provanställningar, behovsanställningar, timanställningar, säsongsanställningar och andra mer eller mindre tillfälliga anställningsformer. Och i slutändan har arbetsgivaren alltid arbetsbrist som en saklig grund för uppsägning.

För några år sedan var jag på ett bröllop där en av gästerna blev förtrolig efter några glas. Eftersom han tillhörde ledningsgruppen på ett av de större företagen i kommunen, så kunde han berätta att de minsann inte bara hade offentliga målsättningar som jämställdhetsmål, miljömål och liknande. De hade också en sekretessbelagd målsättning att 40 procent av personalen inte skulle ha fasta anställningar. Och på den punkten hade de en betydligt högre måluppfyllelse än när det gäller miljö och jämställdhet, berättade han med ett flin.

I borgarnas värld ska de arbetslösa straffas med sänkt a-kassa för att tvingas ta jobb. Att det går 13 arbetslösa på varje jobb bryr man sig inte om. Arbetslösheten beror enligt dem på att de arbetslösa har det för bra.

Någon kanske tycker att de behövs både piska och morot för att lösa dagens arbetslöshet. Men vad jag inte kan förstå är borgarnas ståndpunkt att piskan är för de arbetslösa och morötterna är för arbetsgivarna.

Särskilt inte i en tid när företagens vinster är all-time-high, men där pengarna används till aktieutdelningar och bonusprogram istället för investeringar i nya jobb.

Det blir inte fler jobb när man gör det lättare att sparka folk. Och Maud, inte får våra ungdomar mer framtidstro av en diskriminerande undantagslagstiftning, som dessutom inte leder till några nya jobb.

Kaj Johansson,
Vänsterpartist i Flen

PS. Skulle vara spännande att höra vad Centerns ungdomsförbund tycker om förslaget…

Kvinnor har sämre arbetsvillkor

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

Enligt den nya LO-rapporten Arbetsmiljön 1991–2003, Klass och kön, har arbetsmiljön försämrats inom både industrin och offentlig sektor sedan början av 1990-talet.

Den nya LO-rapporten visar att kvinnliga arbetare genomgående har sämre villkor i arbetet än andra grupper. Till exempel har nästan 60 procent av de kvinnliga arbetarna inom industrin ont i axlar och armar. Lika många kvinnor är uttröttade och håglösa efter arbetet.

Nära 40.000 personer har medverkat i undersökningen.

I bl a de här avseendena har arbetarkvinnor sämre villkor än kvinnliga tjänstemän och män alla kategorier:

  • Att ta en kort paus för att prata.
  • Gå till jobbet trots att man borde sjukskriva sig.
  • Kan bestämma arbetstakten själv.
  • Arbetet är bundet och ofritt.
  • Är tvungen att vrida och böja sig på samma sätt flera gånger i timmen.
  • Har ett påfrestande och/eller tungt arbete.
  • Utsatt för våld och hot.
  • Utsatt för sexuella trakasserier.
  • Har ett enformigt arbete utan möjlighet att lära nytt i arbetet.

> Ladda ner LO-rapporten