Skip to main content

Vänd besvikelsen till kamplust!

Skrivet av den . Postad i Debatt.

Valresultatet är en besvikelse, en förlust som måste leda till en självkritisk omprövning inom hela arbetarrörelsen. Det gäller såväl på riksplanet som lokalt här i Flen.

Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men likväl blev det ett dåligt valresultat. Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade.

Lars Ohly har gjort bra ifrån sig i tv-debatterna, och tusentals medlemmar har kämpat väl på gator och torg, men detta har inte räckt för att förändra bilden av vårt parti.

Vi var nog många som hoppades (och trodde?) på ett maktskifte här i Flen. Men tyvärr så verkar det mycket osäkert när det här skrivs.

Ska man försöka hitta något att glädjas åt så är det väl möjligen att vänsterpartiet inte tappade något mandat i fullmäktige. Vi gjorde ett hyfsat val lokalt och höll ställningarna bättre än på riksplanet.

Riksdagsvalet 2006 2002
Hela riket 5,85 8,4
Sörmland 4,9 7,1
Flen 5,38 7,5
Kommunalvalet 6,64 7,5

På riksplanet har det naturligtvis inte blivit lättare av att valrörelsen i stor utsträkning har handlat om att välja mellan Reinfeldt och Persson, snarare än att välja mellan olika politiska riktningar.

Det bizarra är att högern vann valet med arbetarrörelsens traditionella argument och genom att påstå att man är välfärdens försvarare.

Reinfeldt sa till exempel i sitt sommartal ”Vad än socialdemokraterna föreslår i ökande anslag till kärnan i välfärdsverksamheten så kommer vi att acceptera det och föreslå ännu mer” (svenskt rekord i populism och överbud?) Samtidigt utropade han moderaterna till det nya ”arbetarpartiet” och talade väl om kollektivavtal.

På den andra sidan stod sossarna och Göran Persson och bjöd på självmål efter självmål. Istället för att göra frågan om jobben till en huvudfråga, hävdade Persson att det skulle lösa sig själv. Sossarnas valmanifest bjöd istället på lite höjda ersättningsnivåer och saknade helt visioner.

Reinfeldt kunde därmed framstå som trovärdig när han anklagade sossarna för att vara ett ”bidragsparti” och inte ha en politik för full sysselsättning.

För oss är det naturligtvis hoppfullt att högern måste försöka framställa sig som vänster för att kunna vinna val. Strax innan valet kom två opinionsundersökningar som visade att alliansen inte ens har stöd för sin egen politik bland sina egna väljare.

I en undersökning gjord av Skop tillfrågades 1 200 personer om de anser att satsningar på offentlig sektor är bättre än dito på hushållsnära tjänster. Sjuttio procent ansåg att det var viktigare att göra satsningar på offentlig sektor. Även bland de borgerliga partiernas väljare fanns en klar majoritet för offentlig sektor.

I en parallell undersökning har Temo granskat opinionen avseende alliansens förslag till ändringar i a-kassan. Endast två av tio tycker att förslaget om höjd a-kasseavgift är bra, och även här ser vi att skepsis råder också på den borgerliga sidan. Sammantaget tycker 43 procent borgerliga väljare att förslaget är dåligt, medan 33 ger det sitt stöd.

Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss uppgiften att organisera en så stark opposition som möjligt. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.

Valet var en besvikelse, som måste leda till en självkritisk prövning av vår insats. Samtidigt med den utvärderingen ska vi vända besvikelsen till en beslutsam opposition och slå tillbaka högerpolitiken. Vid nästa val ska vi vara bättre rustade för att åstadkomma en verklig förändring – en radikal vänsterpolitik.

Kaj Johansson (v)

Ta Hälleforsnäsbornas oro på allvar!

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

Hälleforsnäs är egentligen en härlig ort att bo på, med ett aktivt kulturliv och fin gammal bruksmiljö. Men tyvärr har många sociala problem tillåtits växa till en nivå som är helt oacceptabel. Den senaste händelsen med en beväpnad man på skolgården, sätter problemet i blixtbelysning. Så här kan vi inte ha det!

Man ska kunna gå på trottoaren utan att vara rädd att bli överkörd av drog-påverkade bilförare. Man måste kunna låta sina barn gå till lekparken utan att oroa sig för att de ska skada sig på gamla skrotbilar som ingen tar ansvar för. Barnen måste ha en trygg och säker miljö i skolan.

Det behövs kraftfulla insatser på en rad områden, alldeles oavsett vem som vinner valet. Från Vänsterpartiets sida vill vi föreslå ett helt paket av åtgärder som vi tror skulle bidra till att minska de sociala problem som vuxit fram i Hälleforsnäs.

1. Kommunen måste verka för en seriös hyresmarknad
Mycket av problemen har sin grund i bostadspolitiken. Vissa hyresvärdar har en väldigt hård policy, andra är ganska oseriösa och hyr ut lägenhet efter lägenhet till människor med sociala problem. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till att samla alla fastighetsägare för att gemensamt utarbeta en strategi för att motverka segregation i boendet.

2. Polisen måste synas ute bland folk
Man hör ofta i debatten att polisen saknar resurser. I vår kommun har vi också ett problem med ålderssammansättningen inom poliskåren. Vi behöver fler yngre poliser som kan patrullera ute på gatorna, synas ute bland folk och när det behövs göra ingripanden. Kommuninnevånarna måste känna att det är lönt att ringa och anmäla brott, att det händer något när man behöver hjälp. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till en dialog med länspolisen för att hitta en lösning på det problemet.

3. Rejäl satsning på missbruksvård
Under de senaste åren har missbruksvården skurits ner till ett minimum. Den sociala utslagningen har ökat dramatiskt, det kan man se med blotta ögat ute på våra gator och torg, inte minst i Hälleforsnäs. Så här kan vi inte fortsätta, kommunen måste skjuta till mer pengar till missbruksvård och satsa mer på uppföljning så att de som genomgått behandling får hjälp och stöd att hitta arbete, utbildning och kan komma tillbaks till ett normalt liv. Vi vet genom forskning att sådana insatser inte bara är bra för individen, de är också lönsamma för samhället som helhet.

4. Satsa på förebyggande arbete
Flens kommun har ett bra drogpolitiskt program. Nu gäller det att gå från ord till handling och då behövs det någon som initierar och samordnar arbetet. Dessutom behöver vi stärka det förebyggande arbetet, det behövs insatser på flera områden såsom fältassistenter, se över fritidsgårdarnas öppettider, uppsökande verksamhet etc. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till en diskussion med berörda kommunala förvaltningar om hur man kan bidra till att stärka det förebyggande arbetet och i ett första skede bör man sätta fokus på Hälleforsnäs.

5. Grannsamverkan mot brott
Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till ett möte med polisen, sociala myndigheter och Hälleforsnäsborna för att diskutera med dem hur man skulle kunna organisera ”vuxna på stan”, ”grannsamverkan mot brott” eller liknande verksamhet. Det är naturligtvis viktigt att diskutera vilket stöd kommunen kan ge och vilka former en sådan verksamhet ska ha.

6. Tipstjänst
Ett av de verkligt stora problemen är att veta var man ska vända sig för anmäla olika typer av missförhållanden och sociala störningar – och att man ska känna att det är någon idé att göra anmälan, att det verkligen leder till något. I vissa fall är det också motiverat att man kan göra anmälan anonymt. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta en diskussion med berörda myndigheter hur man ska kunna lösa frågan om en sådan tipstjänst och hur man på bästa sätt informerar allmänheten om detta.

7. Bort med bilarna
Ett stort problem är den förslumning som följer i spåren av dessa sociala problem. Övergivna skrotbilar, stulna cyklar och annat ”skräp” måste tas om hand och forslas bort så snart det uppträder. En övergiven skrotbil i lekparken blir snart plundrad på reservdelar, sönderslagen och det är verkligen en farlig lekplats för barnen. Det duger inte att kommunen och polisen tvistar med varandra om vem som är skyldig att ta hand om problemet – det måste lösas. Felparkerade bilar kan transporteras bort utan ägarens medgivande, då måste man kunna göra det med skrotbilar också. Ändra lokala ordningsstadgan om det krävs.

Det finns säkert fler kloka förslag, men det är bråttom och insatser måste göras på flera områden. Ta hälleforsnäsbornas oro på allvar!

Flen den 7 september 2006
Kaj Johansson (v)  Anders Falk (v)

Det var ju er vi demonstrerade mot!

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

I sin jakt på nya väljare försöker Moderaterna påstå att de är ett nytt ”arbetarparti”. I tv-reklam och på reklamaffischer visar de bilder från arbetardemonstrationer med undertexten ”Efter 116 år av demonstrationer är det dags att någon lyssnar – Nya moderaterna”.

Värre historieförfalskning är knappast möjlig. Moderaterna har ju slagits med näbbar och klor mot alla reformer arbetarrörelsen har kämpat för. Det var ju faktiskt er vi demonstrerade mot.

När arbetarrörelsen kämpade för demokrati och lika rösträtt, då var det moderaternas föregångare som inte ville lyssna. Efter år av demonstrationer och en hotande folkresning tvingades till slut högern backa, men det var inte frivilligt.

När beslutet fattades av riksdagen sade högerledaren Hjalmar Hammarskjöld följande i debatten:

”Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras hand som är minst kompetenta att hantera den.”

Det var er vi demonstrerade mot – det var ni som inte ville lyssna:

  • 1916 då vi krävde och fick igenom allmän olycksfallsförsäkring i arbetslivet
  • 1919 då vi krävde och fick igenom införande av lagstadgad 8-timmarsdag och 48-timmars vecka
  • 1921 då vi krävde och fick igenom rösträtt även för kvinnor
  • 1931 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till sjukkassorna
  • 1931 då vi krävde och fick igenom moderskapsunderstöd
  • 1934 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till arbetslöshetskassorna
  • 1938 då vi krävde och fick igenom två veckors lagstadgad semester
  • 1946 då vi krävde och fick igenom allmän sjukförsäkring
  • 1948 då vi krävde och fick igenom allmänna barnbidrag
  • 1948 då vi krävde och fick igenom en arbetarskyddslag
  • 1951 då vi krävde och fick igenom tre veckors lagstadgad semester
  • 1959 då vi krävde och fick igenom ATP
  • 1963 då vi krävde och fick igenom fyra veckors lagstadgad semester
  • 1970 då vi krävde och fick igenom 40 timmars normalarbetsvecka
  • 1973 då vi krävde och fick igenom lagen om anställningsskydd
  • 1976 då vi krävde och fick igenom fem veckors lagstadgad semester

Kort sagt, det var er vi demonstrerade emot och det var ni som inte ville lyssna!

Och om det nu skulle vara så som ni påstår, att ni är ett ”nytt” parti, ja till och med ett ”arbetarparti” – vilka arbetardemonstrationer är det nu ni har lyssnat till, när ni föreslår att man ska sänka ersättningen till sjuka och arbetslösa och göra det lättare att avskeda folk?

Kaj Johansson
(v) Flen

Borgerlig skattepolitik – mer åt dom rika

Skrivet av den . Postad i Debatt.

– Folk ska inte tvingas från hus och hem! har borgarna argumenterat och försökt göra fastighetsskatten till en borgerlig profilfråga i valet. Men enligt en granskning som Rapport har gjort, så visar det sig att det bara är i 13 rika stockholmskommuner där skatten verkligen sänks. I de flesta kommuner påverkas den inte alls och i vissa fall blir den till och med högre.

Borgerlig fastighetsskatt
Borgerlig fastighetsskatt

Enligt kristdemokraternas förslag så skulle skatten i det rika Danderyd sänkas med 30 000 kronor, samtidigt som den höjs till det dubbla i en glesbygdskommun som Ragunda.

Men inte nog med att förslaget att ta bort fastighetsskatten, nästan enbart gynnar höginkomsttagare i 13 rika stockholmskommuner. Det kostar också statskassan 30 miljarder, pengar som annars skulle kunna användas till att förbättra omsorgen om våra barn och äldre.

Vi bjuder också på ett litet utdrag ur Stefan Carléns krönika i tidningen Ordfront.

”Om vi tänker oss den fattigaste fattigpensionären, med lägsta pension på 7.162 kr i månaden och att denna bor i ett hus med ett marknadsvärde på fyra miljoner kronor. Naturligtvis högst ovanligt, men det är bra att ta ett extremt exempel. Hur mycket betalar denna person i fastighetsskatt? Svaret är 266 kr i månaden. Det beror på att ingen behöver betala mer än 5 procent av den beskattningsbara hushållsinkomsten. Knappast driver den lilla summan någon från hus och hem, och var skulle personen i fråga i så fall hitta en billigare hyreslägenhet?

Tänk vidare att kepsgubben i demonstrationståget är gift med en av kvinnorna med välfriserad hund, att de är ett rikt par med höga inkomster som bor på Lidingö i en villa värd 4 miljoner kronor. De tjänar så mycket att de inte kan få någon reduktion. I så fall betalar de 1.250 kr var i fastighetsskatt i månaden. Det är allt! Någon förmögenhetsskatt betalar de inte längre sedan fribeloppet höjdes.

Det finns så många avsiktligt spridda myter om fastighetsskatten. Jag är förundrad över att så många går på dem. Vem som helst kan med tio minuter och en miniräknare se att de inte är sanna.”

Bussförbindelser kvällar och helger

Skrivet av den . Postad i Debatt, Kommunalt.

Ska vi tvingas flytta från kommunen? frågar Helena Johansson, Malmköping, i en insändare. Hon är väldigt missnöjd med att det inte går några bussar på kvällar och helger, så att hennes dotter kan delta i träningar och andra aktiviteter. Här kan du läsa Kaj Johanssons svar.

—————-

Jag håller helt med dig om att vi måste få igång en vettig kollektivtrafik på kvällar och helger. Flen är en kommun med många små tätorter och det är nästan en förutsättning för att det ska fungera att bo på landsbygden. Det finns ingen möjlighet att ha all service på alla orter och just därför måste det fungera med busstrafiken.

Man måste kunna ta sig till och från idrotts- och fritidsaktiviteter, man måste kunna delta i en studiecirkel, handla eller gå på biblioteket och inte minst hälsa på sina kompisar. Framförallt är det viktigt för barn, ungdomar och gamla.

Förut hade vi beställningstrafik, man ringde helt enkelt till taxi och anmälde att man behövde åka hem på kvällen. Sedan delade alla som hade anmält sig och skulle åt samma håll på en bil och betalade vanlig busstaxa.

Från vänsterpartiets sida har vi drivit på frågan om någon form av kollektivtrafik på kvällar och helger. Vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni fick vi igenom ett yrkande som innebär att man ska undersöka möjligheterna att införa någon form av trafik på kvällar och helger. Det var en framgång för oss i vänstern, men vi kommer att fortsätta att driva frågan ända tills det har blivit verklighet.

Kaj Johansson (v)

Jobb, jobb, jobb!

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

Företrädare från alla partier tävlar just nu i att signera insändare och debattartiklar som ska förklara att just de vill ha allra mest jobb. Så också vänsterpartiet, det är sant.

Men den som verkligen orkar igenom alla inlägg, den upptäcker tämligen snabbt att partierna inte är så överens som det ser ut.

Vänsterpartiet vill i grunden att människor ska arbeta mindre. Mer fritid och mindre arbete är vår långsiktiga målsättning. Sextimmarsdagen skulle ge oss alla mer tid för barn och familj, för engagemang i kulturliv och samhällsarbete, för att ströva i naturen och för att utveckla nya intressen. På köpet skulle vi blir friskare och fler skulle orka jobba fram till pensionsdagen. Vi har sett att det här fungerat på många håll i landet och vill genomföra ett försök med kortare arbetstid inom till exempel hemtjänsten i Flen.

Men visst. Det finns en hop arbetsuppgifter som måste utföras. I våras presenterade Vänsterpartiet i Flen en rapport som visade på att vi bara i vår kommun, här i Flen, behöver 200 nya jobb inom den kommunala verksamheten.

Vi kunde konstatera att vi inom skolan behöver omkring 60 nya personer. Lärare, fritidspersonal, kuratorer, skolvärdar, speciallärare. Våra dagisgrupper bör minska till nedåt 15 barn per grupp. Inom hemtjänst och äldreboende behövs det 80 nya personer; då skulle de äldre kunna duscha så ofta de vill och regelbundet komma utomhus.

Också inom den privata sektorn finns det nya arbetsuppgifter som är viktiga. Vi har länge arbetat för att Flens kommun ska etablera sig som en miljökommun, med rejäla satsningar på miljö- och energiteknik. Kommunen kan göra mycket för att stimulera en sådan utveckling, till exempel genom att profilera gymnasieskolan på ny miljöteknik. (Den minnesgode kommer ihåg att vänsterpartiet föreslog det redan när skolan startades, men borgarna ville annorlunda. Deras idé var istället en golflinje….)

Går det här ihop då? Kan vi minska arbetstiden och hinna med mer jobb på samma gång? Ja, till viss del kan vi faktiskt det. Det är inte att säkert att antalet arbetande timmar blir färre, även om vi kortar den ordinarie arbetstiden. Sjukskrivningarna blir kortare, arbetslösa byter bidrag och ”sysselsättningar” mot nödvändiga arbeten, fler orkar jobba  fram till pensionsåldern.

Men det handlar också om att prioritera vilka arbeten som är viktiga i vårt samhälle. Lärare och vårdpersonal i stället för lyxkonsumtion åt de välbeställda. Satsningar på energisnål teknik istället för prylhysteri. Sverige är ett av väldens rikaste länder, vi har råd med det som är viktigt och väsentligt, men vi kanske måste slå av på takten när det gäller nya stadsjeepar, privata badpooler och dyra märkeskläder.

Rätten till arbete är valets huvudfråga. De borgerliga partierna vill bekämpa arbetslösheten genom att göra det lättare att avskeda ungdomar och försämra ersättningen för de arbetslösa. Socialdemokratin letar efter olika former av sysselsättning.

Vänsterparitets utgångspunkt är den rakt motsatta. Vi vill bekämpa arbetslösheten, inte de arbetslösa. Vi vill ha jobb som behövs, inte meningslösa sysselsättningsåtgärder.

Lillemor Johansson
Lisa Molin
Kaj Johansson

Håll igen lönekraven – Max 16%

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

I höst börjar avtalsrörelsen för 3 miljoner löntagare. Då kommer direktörer och näringslivshöjdare att mana till ”återhållsamhet” och ”samhällsansvar”. Direktörerna i de 100 största börsföretagen nöjde sig förra året med lönelyft på 16 procent, så det är väl en fingervisning om vad de menar med ”återhållsamhet” och ”samhällsansvar”.

  • Medianlönen för en börs-vd steg under 2005 från 2 451 000 kronor till 2 844 000, en ökning med 16 procent.
  • Bonusarna blev allt viktigare – nu svarar de för 29 procent av den totala ersättningen mot 23 procent året innan.
  • Drygt sex av tio vd:ar fick bonus vilket också är rekord.
  • Bonus gavs även i förlustbolag.
VD Företag Lön Bonus
Tom McKillop AstraZeneca
31 300 000
17 400 000
Martin Henricson Tradedoubler
22 455 000
20 723 000
Carl-Henric Svanberg Ericsson
22 168 000
7 560 000
Hans-Holger Albrecht MTG
22 143 000
11 254 000
Olli-Pekka Kallasvuo Nokia
20 800 000
8 800 000
Leif Johansson Volvo
18 020 000
5 292 000
Karin Forseke Carnegie
17 300 000
13 700 000
Leif Östling Scania
16 457 000
9 945 000
Hans Stråberg Electrolux
15 041 000
6 594 000
Gunnar Brock Atlas Copco
14 090 000
6 435 000
Lars-Johan Jarnheimer Tele2
13 800 000
3 300 000
Stuart E Graham Skanska
13 492 000
3 033 000
Jukka Härmälä StoraEnso
13 062 000
1 872 000
Arne Karlsson Ratos
12 000 000
7 400 000
Vigo Carlund Kinnevik
11 795 000
2 800 000
Anders Lönner Meda
11 800 000
7 900 000
Thomas Berglund Securitas
11 500 000
6 400 000
Patrik Enblad Hagström & Qviberg
11 343 000
8 587 000
Rolf Eriksen H&M
10 700 000
1 500 000
Lars G Nordström Nordea
10 416 000
2 685 000
Lars Pettersson Sandvik
10 370 000
4 125 000
Fred Kindle ABB
10 149 000
2 388 000
Sören Mellstig Gambro
9 698 000
3 698 000
Börje Ekholm (ny) Investor
9 150 000
2 949 000
Johan Malmquist Getinge
9 315 000
1 444 000
Annika Falkengren SEB
9 000 000
2 850 000
Magnus Wastenson IBS
8 800 000
6 500 000
Tom Johnstone SKF
8 750 000
3 000 000
Alf Göransson NCC
8 653 000
2 700 000
Anders Fällman Invik
8 576 000
3 000 000
Anders Igel TeliaSonera
8 407 000
1 298 000
Sven Hindrikes Swedish Match
8 114 000
1 628 000
Helane Canepa Nobel Biocare
7 635 000
4 240 000
Keith Russel Transcom
7 560 000
0
Fredrik Cappelén Nobia
7 595 000
2 313 000
Lars o Grönstedt Handelsbanken
7 500 000
0
Lars Stugemo HiQ
7 340 000
5 500 000
Ragnar Bringert Sardus
7 325 000
0
Johan Molin Assa Abloy
7 000 000
0
Jan Lidén Föreningssparbanken
6 917 000
0
Bertrand Sciard Lawson S. (Intentia)
6 768 000
1 188 000
Anthony Sturrus(ny) Pergo
6 715 000
3 357 000
Jörgen Lindegaard SAS
6 709 000
319 000
Anders Ullberg SSAB
6 600 000
2 000 000
Jan Johansson Boliden
6 600 000
1 800 000
Ola Rollén Hexagon
6 411 000
0
Jan Åström SCA
6 384 000
0
Magnus Böcker OMX
6 229 000
1 498 000
Magnus Brännström Oriflame
6 033 000
1 366 000
Christian W Jansson Kappahl
6 000 000
900 000
Tomas Franzén Eniro
5 950 000
2 216 000
Åke Svensson Saab
5 937 000
1 040 000
Anders Nyrén Industrivärden
5 900 000
500 000
Gert Kamberger Clas Ohlson
5 800 000
1 900 000
Alrik Danielson (ny) Höganäs
5 800 000
1 000 000
Bertil Persson Beijer Alma
5 750 000
2 577 000
Robert Pickering LB Icon
5 715 000
0
Peter Ekelund Novestra
5 660 000
4 130 000
Mats Paulsson Peab
5 452 000
2 065 000
Steve Callaghan Framfab
5 331 000
2 477 000
Magnus Hall Holmen
5 306 000
0
Ulf Mattsson Capio
5 194 000
1 560 000
Jens Engwall Kungsleden
5 193 000
2 640 000
Lennart Simonsson Broström
5 100 000
1 600 000
Jan Forssjö Pricer
5 098 000
2 350 000
Lennart Nylander Sonesson
5 085 000
0
Lars Renström Alfa Laval
4 880 000
404 000
Pentti Heikkinen Tietoenator
4 813 000
640 000
Håkan Hellström Castellum
4 799 000
2 051 000
Jan Pettersson Bilia
4 576 000
1 220 000
Jan Roxendal Intrum Justitia
4 629 000
1 355 000
Erik Walldén Biacore
4 472 000
1 351 000
Alf Johansson Proffice
4 429 000
1 300 000
Thomas Bill Protect Data
4 429 000
2 557 000
Joakim Olsson Haldex
4 400 000
900 000
Hans Wallenstam Wallenstam
4 300 000
1 000 000
Anders Strålman Axfood
4 200 000
0
Lennart Evrell Munters
4 195 000
913 000
Jeff Bork Biotage
4 161 000
0
Tomas Puusepp Elekta
4 106 000
1 430 000
Mikael Nachemson Bure
4 100 000
1 800 000
Mikael Jonson Partnertech
4 149 000
1 000 000
Car-ViggoÖstlund Salus Ansvar
4 065 000
1 320 000
Göran Bille Lindex
4 060 000
700 000
Johny Alvarsson Indutrade
4 050 000
1 499 000
Peter Nilsson Trelleborg
4 040 000
1 250 000
Crister Stjernfelt WM-data
4 031 000
1 466 000
Per Lindberg Billerud
4 003 000
0
Göran Gezelius Gunnebo
3 989 000
1 055 000
Ashley Heppenstall Lundin Petroleum
3 970 000
270 000
Georg Brunstam Nolato
3 952 000
877 000
Lars Bergström KMT
3 951 000
777 000
Klas Danielsson Nordnet
3 854 000
1 188 000
Johan Skoglund JM
3 850 000
490 000
Patrik Tigerschiöld Skanditek
3 822 000
1 529 000
Mats Alders Cybercom
3 847 000
1 549 000
Stewe Dawson Sintercast
3 800 000
0
Ray Mauritsson Axis
3 771 000
2 103 000
Håkan Larsson Transatalantic
3 763 000
800 000
Petter Nylander Unibet
3 740 000
0

 

Det viktiga är att den är privat

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt, Kommunalt.

Kommunfullmäktiges möten kan ibland göra att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Vid det senaste mötet föreslog sossarna att man skulle stryka en skrivning om att socialnämnden ska ha som mål att erbjuda privata aktörer att ta över den egna verksamheten.

Efter en lång, och något förvirrad debatt, föreslog Lisbeth Brevig (m) att man istället skulle vara ”öppen för alternativa driftsformer, om det kan motiveras ekonomiskt och kvalitativt”.

”Neej” hördes en samlad borgerlighet stöna i bänkraderna, varpå man ägnade de närmaste 15 minuterna åt att förklara varför det är så mycket viktigare att en verksamhet är privat, än att den är bra och billig.

Mer till de äldre, men inget till barnen

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt, Kommunalt.

I budgetdebatten föreslog vänsterpartiet 5 miljoner mer till barnomsorg och skola, samt 5 miljoner mer till äldre- och handikappomsorg. För att betala detta föreslog man också en skattehöjning med 50 öre, vilket innebär 100 kronor per månad för den som tjänar 20.000 kronor.

– Situationen inom barnomsorgen är pressad. Det är alldeles för stora barngrupper och personalen har inga möjligheter att hinna tillgodose behoven hos varje enskilt barn, sa Lisa Molin (v). Vi anser att det egentligen borde vara en maxgräns på c:a 15 barn, och vi vill påbörja en minskning av barngruppernas storlek.

– Flens kommun har också en lägre lärartäthet än genomsnittet i landet. Det finns inte tillräckligt med resurser för att tillgodose barn med stora behov av stöd och hjälp. Den här situationen är ohållbar i längden, och dessutom ekonomiskt vansinnig.

Även inom äldre- och handikappomsorgen är situationen pressad.

– Många av dem som är beviljade särskilt boende får vänta länge på plats och vi vet att ännu fler önskar ett sådant boende, sa Kaj Johansson. Det är brister både vad gäller antalet korttidsplatser och omvårdnadsboenden. Våra gamla måste få komma ut regelbundet, duscha så ofta de vill och ha någon att prata med ibland. Inom många verksamheter behövs en högre personaltäthet.

– Men istället hotas flera befintliga verksamheter av nedskärningar, fortsatte Kaj. Socialnämnden dras med stora ekonomiska problem, ofta beroende på felaktig budgetering. Så här kan vi inte ha det.

– Vi är övertygade om att kommuninnevånarna är beredda att betala en något högre kommunalskatt om pengarna används till dessa ändamål, menade Lisa Molin.

Men även om flera ledamöter påstod att de höll med om beskrivningen av läget i verksamheterna, så röstade man ner förslagen med hänvisning till att en skattehöjning är otänkbar för dem.

Däremot så fick socialdemokraterna igenom sitt förslag om 4,5 miljoner mer till äldreomsorgen. Vänsterpartiet stödde naturligtvis också det förslaget.

Inga pengar till missbruksvård och kvinnofrid

Vänsterpartiet föreslog också 1 miljon mer till missbruksvård och förebyggande arbete, 1 miljon i driftsbidrag till ett allaktivitetshus i skjortan, och 500.000 till arbetet med den nya kvinnofridsplanen.

När det gäller skjortfabriken så ville en majoritet i fullmäktige avvakta med att skjuta till pengar, till dess utredningen presenteras under hösten. Och även om många höll med vänstern om att antalet missbrukare har ökat kraftigt efter nedskärningarna på missbruksvården, och att missbruksvård egentligen är lönsamt på längre sikt, så röstades förslaget ned.

Fullmäktige ville inte heller satsa några resurser på arbetet att få ned antalet kvinnofridsbrott, trots att man nyligen antagit ett program där man talar om hur viktigt det är. Så även det förslaget från vänstern avslogs.

Fler förskollärare eller fler stadsjeepar?

Skrivet av den . Postad i Blogg, Debatt.

I Flen behöver vi ett par hundra nya jobb, bara inom den kommunala verksamheten. Det är resultatet av en genomgång som Vänsterpartiet har gjort. EK:s ledarskribent (060608) dömer ut förslaget som orealistiskt.

Tvåhundra nya jobb i vår kommun kan verka mycket, men det är arbeten som verkligen behöver utföras. Varje lärare i Flen vet att det behövs fler vuxna i skolan. Varje småbarnsförälder vet att barngrupperna på våra dagis är för stora. Varje person som söker hemtjänst eller vård vet att personalbristen är skriande.

I vår rapport har vi gjort en genomgång av de verkliga behoven. Vi har pratat med lärare och vårdpersonal, vi har träffat representanter för olika fackföreningar, vi har skickat ut enkäter till olika verksamheter inom kommunen. Resultatet är entydigt, vi har ett stort behov av att anställa personal inom förskola, skola, fritid och omsorg.

Tvåhundra jobb är inte gratis, säger EK:s ledarskribent. Det är naturligtvis riktigt, frågan är bara vem som har påstått det? I vår rapport redogör vi tydligt för kostnaderna av en rejäl satsning på den offentliga sektorn i hela landet.  Faktum är att satsningen nästan betalar sig själv, genom minskade utgifter för a-kassa. Mellanskillnaden mellan a-kassa och lön är ungefär 17 miljarder. Räknar man in ett ökat behov av lokaler, kostnader för utbildning etc. så hamnar vi på ungefär 40 miljarder.

Det kan jämföras med de borgerliga partiernas förslag om skattesänkningar som skulle kosta statskassan över 80 miljarder kronor.

Anledningen till att vi inte räknat ut vad kostnaden blir på lokal nivå är att det inte är där kostnaderna ska ligga. Det är inte genom högre kommunalskatter vi ska betala de nya jobben, utan genom åtgärder på statlig nivå.

På vilket sätt skulle det vara mer realistiskt att sänka skatterna med 80 miljarder än att satsa halva den summan på att anställa människor inom den offentliga sektorn?

Det handlar om prioriteringar. Vi vill att människor ska jobba där de verkligen behövs. Vi vill hellre ha fler förskollärare än ytterligare stadsjeppar. Vi vill hellre ha fler anställda i sjukvården än att de redan rika ska få mer pengar att investera i fastigheter. Vi vill hellre att människor arbetar och får en hygglig lön än att de tvingas gå på a-kassa. Vi prioriterar sjukvård, äldreomsorg och skola framför lyxkonsumtion och aktiespekulation.

I  våra skolor behöver vi omkring 60 nya personer. Lärare, fritidspersonal, kuratorer, skolvärdar, speciallärare. Våra dagisgrupper bör minska till nedåt 15 barn per grupp.
Inom hemtjänsten och äldreboendena skulle det behövas 80 nya personer.

Rätten till arbete är valets huvudfråga. De borgerliga partierna vill bekämpa arbetslösheten genom att göra det lättare att avskeda ungdomar eller att försämra ersättningen för de arbetslösa. Socialdemokratin letar efter olika former av sysselsättning.

Vänsterparitets utgångspunkt är den rakt motsatta. Vi vill bekämpa arbetslösheten, inte de arbetslösa. Vi vill ha jobb som behövs, inte meningslösa sysselsättningsåtgärder.

De behov vi visar på, de 200 kommunala jobben i Flen, är inga lyxbehov och utgår inte från några  fantasisiffror. Det är ungefär vad vi hade i början av 90-talet. Det är jobb vi kan återinföra om Vänsterpartiet i riksdagen får stöd för sitt krav på 200 000 nya jobb inom offentlig sektor.

Elisabeth Molin
Lillemor Johanson
Kaj Johansson
Vänsterpartiet i Flen