Skip to main content

Vi har bästa (och kaxigaste) lokala hemsidan!

Vår hemsida har funnits ett halvt år i nuvarande form. Själva är vi ganska stolta över sidan, den uppdateras ofta och är faktiskt ganska välbesökt (som mest 264 besökare på en dag). Här kan man hitta det mesta om vår politik och våra aktiviteter.

Efter att ha kikat igenom de andra partiernas hemsidor blir vi ännu kaxigare. Vi är naturligtvis inte några objektiva bedömare, så därför har vi fixat länkar så du kan kolla och jämföra själv. Men det finns några exempel som vi inte kan låta bli att peka på:

  • A2 hävdar på sin hemsida att de är kommunens största ”oppositionsparti”… Men hallå, Lasse Falk, ni ingår ju i den borgerliga majoritetskoalitionen sedan 2002. Hur ofta uppdaterar ni egentligen?
  • Kristdemokraternas avdelning för ”Nyheter” uppdaterades senast 030424. Kanske symptomatiskt för ett parti som har en så mossig politik…

 

Skriv under mot atomkraft

Sedan början av hösten 2004 pågår i Europa en kampanj mot atomkraft. Avsikten är att i EU:s medlemsländer samla 1 miljon underskrifter mot utbyggnaden av atomkraft, för avveckling, för upphävandet av Euratomfördraget och för investeringar i förnybar energi och energibesparing.

Man kan underteckna appellen på den hemsida som upprätthålls av Atomstopp International-nätverket i Österrike: (Namninsamlingen avslutad)

Antalet 1 miljon underskrifter baserar sig på det förslag om upprättande av en konstitution (grundlag) för Europa som för närvarande genomgår en ratifikationsprocess i alla EU-medlemsländer.

ARTIKEL I-47

4. Ett antal unionsmedborgare, som uppgår till minst en miljon personer och som kommer från ett betydande antal medlemsstater, får ta initiativ till att uppmana kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, lägga fram ett lämpligt förslag i frågor där dessa medborgare anser att det krävs en unionsrättsakt för att tillämpa konstitutionen. Bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för att lägga fram ett sådant medborgarinitiativ, däribland det minsta antal medlemsstater som de medborgare som lägger fram förslaget måste komma ifrån, skall meddelas i en europeisk lag.

Vi hoppas att ni undertecknar appellen och uppmanar vänner och bekanta att delta.

Den reaktor som man har beslutat att bygga i Finland; Olkiluoto-3, blir världens största reaktor. Kapaciteten uppgår till 1.600 MW och reaktorn är en prototyp som ännu aldrig byggts någonstans i världen. Reaktorn byggs bara ca 220 km österut från Gävle i Eurajoki som ligger vid Bottenvikens kust. Där kommer även slutlagret för högaktivt atomavfall att byggas.

Runt om i Europa har det nya reaktor-projektet kritiserats av många olika organisationer, som ett riskfyllt projekt, som kommer att öka avsevärt på den radioaktiva börda som vi överför på kommande generationer.

Ulla Klötzer, Kvinnor Mot Atomkraft – Finland
Lea Launokari, Kvinnor för fred – Finland
Anna-Liisa Mattsoff, Fortfarande Nej till atomkraft-rörelsen – Finland

Upprop för rättvisa och gemensam välfärd!

Under de senaste åren har Sverige förändrats i sina grundvalar. Viktiga samhällsfunktioner som el, post, telekom och tågtrafik har avreglerats och drivs inte längre utifrån välfärdsmål. I stället är det strikt företagsekonomisk logik och vinstintressen som gäller. Kommuner anlitar privata företag inom vård, skola, omsorg och vattendistribution. Stora delar av allmännyttans lägenheter har sålts ut. Motiven till denna nyliberala omställning har sagts vara att skapa ökad valfrihet, lägre priser och bättre kvalitet. Det har dock visat sig att retorik är en sak – verkligheten något helt annat.

Avregleringen av elmarknaden har exempelvis lett till att elpriserna chockhöjts och elbolagen har berikats med vinster i mångmiljardformat. Samtidigt har elavbrotten ökat, eftersom långsiktiga investeringar och underhåll eftersatts. De anställda har drabbats av försämrade arbetsvillkor i takt med att kostnadspressen ökat. Det numera bolagiserade statliga Vattenfall fungerar inte längre som en motvikt till den privata marknaden utan har i stället anpassat sig till marknadens spelregler. Liknande mönster kan iakttas i bransch efter bransch.

Vi har även fått se hur en liten grupp transnationella företag konkurrerar ut övriga aktörer eller köper upp konkurrenterna, bl a inom kollektivtrafik och elbranschen. Så i stället för en ökad valfrihet ser vi en utveckling i riktning mot privata oligopol och monopol, såväl i Sverige som i resten av världen. De transnationella företagen är angelägna om att ännu fler välfärdstjänster förvandlas till handelsvaror och vill därför att förhandlingarna om tjänstehandelsavtalet GATS inom Världshandelsorganisationen WTO skyndas på.

Den gemensamma välfärd som byggdes under 1900-talet var ett uttryck för folkflertalets vilja att leva i ett solidariskt samhälle. I kölvattnet av den nyliberala politiken med avregleringar och privatiseringar växer ett helt annat samhälle fram. När girighet, egoism och privata vinstintressen får råda ökar klyftorna och den ekonomiska basen för den gemensamma välfärden undermineras. När vård, skola och omsorg drivs med privata vinstintressen blir det mindre pengar över till barn, sjuka och gamla. Ännu tydligare blir de ökade klyftorna när girigheten får ett ansikte. De tre miljarder kronor som elva Skandiachefer kvitterat ut i bonus skulle kunna täcka ungefär hälften underskottet i Sveriges alla kommuner och landsting för 2003. Privat rikedom och offentlig fattigdom växer fram sida vid sida.

Ändå fortsätter den nyliberala offensiven. Svenskt Näringsliv förespråkar ett helt igenom privatiserat sjukförsäkringssystem och statsministern har initierat en diskussion om att systemet kan kompletteras med privata försäkringar. Inom EU verkar starka krafter för att vattensektorn ska avregleras och bli en del av den inre marknaden. Den statliga järnvägsutredningen föreslår en utökad privatisering av tågtrafiken. Riksdagen ska också ta ställning till privat drift av våra sjukhus.

Privatiseringspolitiken fortsätter alltså trots att den saknar stöd bland allmänheten. I den statliga vårdutredningen konstateras att en tydlig majoritet av befolkningen vill ha kvar sjukhusen i offentlig ägo (SOU 2003:23). En SIFO-undersökning visar dessutom att 60 procent är negativa till avregleringen av tågtrafik, post och el. Men detta ignoreras av beslutsfattarna.

Det är hög tid att politikerna tar intryck av det starka motståndet mot privatiseringspolitiken och i stället börjar bedriva en politik som målmedvetet gynnar rättvisa och en gemensam välfärd. Vi har definitivt fått nog av detta experimenterande med samhällets viktigaste funktioner och kräver att bli behandlade som medborgare i ett demokratiskt och solidariskt samhälle och inte reduceras till kunder på en marknad.

  • Vi kräver ett omedelbart stopp för ytterligare avregleringar och privatiseringar.
  • Vi accepterar därmed inte att våra sjukhus eller VA-anläggningar ska kunna överlåtas i privat regi.
  • Vi kräver att den gemensamma offentliga sektorn utvecklas, d.v.s. att vård, skola, omsorg, el- och vattenförsörjning, post, telekom och tågtrafik ingår i en långsiktig samhällsplanering som grundar sig på jämlik och trygg tillgång, hög kvalitet, miljöhänsyn och rimliga arbetsvillkor.
  • Vi välkomnar den nytillsatta statliga utredningen som ska granska avregleringarna. Vi förutsätter att den belyser konsekvenserna vad gäller jämlik och trygg tillgång, hög kvalitet, miljöhänsyn och arbetsvillkor.
  • Privatiserad samhällsservice som misslyckats i dessa avseenden ska återföras i samhällets regi.
  • Vi vill vitalisera den gemensamma välfärden genom ett ökat personal- och brukarinflytande inom den offentliga sektorn och genom exempelvis föräldra- och personalkooperativ som driver verksamhet utan vinstintresse.
  • Vi kräver att Sverige ratificerar ILO-konvention 94 som innebär att kontrakt för offentlig upphandling ska fastställa löner, arbetstid och andra arbetsvillkor i enlighet med gällande kollektivavtal. Samhället ska ställa sociala krav vid upphandling av varor och tjänster.
  • Vi kräver att grundläggande välfärdstjänster som utbildning, vård, omsorg och vatten ska undantas från tjänstehandelsavtalet GATS inom Världshandelsorganisationen WTO.
  • Vi kräver att den svenska regeringen inom EU, WTO, Världsbanken, IMF och FN aktivt verkar för att den nyliberala linjen med privatiseringar och avregleringar överges.
  • Vi vill leva i ett land och i en värld där alla medborgare garanteras grundläggande mänskliga rättigheter och en demokratisk, rättvis och ekologiskt hållbar utveckling.

Bland andra följande står bakom uppropet:
Attac Sverige, SEKO, Handels, Byggnads, Miljöförbundet Jordens Vänner, Skånes LO-distrikt, Synskadades Riksförbund och en lång rad andra organisationer ställt sig bakom uppropet. Liksom åtskilliga privatpersoner. Från kända namn som Stellan Skarsgård, Marit Bergman, Hans Alfredsson, Lena Endre, Sven-Eric Liedman, Lotta Gröning och Göran Greider.  (Hela listan)

Om du vill stödja uppropet: e-posta ditt namn. Ange eventuell sysselsättning eller medlemskap i organisation om så önskas, samt vilken ort du bor i. Skicka uppgifterna till: [email protected].

Såväl privatpersoner som föreningar och organisationer är välkomna som undertecknare. Dock inte politiska partier. Däremot kan du gärna som privatperson skriva under som medlem i ett politiskt parti om så önskas.

Bryter Utlänningsnämnden mot lagen?

Utlänningsnämnden har beslutat att avvisa en familj från Iran med en mycket svårt handikappad dotter, trots att flickan gjort oerhört stora framsteg med rehabilitering i Sverige. Jag menar också att man fattar beslutet i strid med utlänningslagens portalparagraf och i strid med en uttrycklig politisk vilja från såväl regeringen och riksdagens partier.

Jag träffade Nastaran första gången på våren 2003. Hon låg i sängen och skrek. Då och då tog pappan upp henne och bar henne till vardagsrummet. Där satt han med henne i knät och sjöng för henne på persiska och hon lugnade sig lite. Man kunde till och med se att hon log ibland.

Nastaran är en multihandikappad flicka från Iran. Hon är cp-skadad, gravt utvecklingsstörd, rörelsehindrad och helt inkontinent. Det är svårt att föreställa sig att någon skulle kunna vara mer handikappad.

Efter en tid kom man på att Nastaran hade tandvärk. Det var därför hon skrek hela tiden. Nastaran var 13 år och hade aldrig varit hos tandläkaren. Nastaran hade inte fått någon vård över huvudtaget, ingen rehabilitering alls. Man tar inte hand om handikappade barn på det sättet i Iran. I bästa fall låser man in dem på en institution, ger dem föda och byter blöjor. Men det kan gå värre också, det finns starka misstankar att man sålt organ från handikappade barn.

För några veckor sedan träffade jag Nastaran igen. Det var fest på mångkulturellt centrum och när musiken kom igång så reste sig Nastaran själv ur rullstolen tog några steg och ställde sig på golvet och dansade. Jag trodde inte mina ögon, det var en fullkomlig förvandling på bara ett knappt år. Hon hade gått upp i vikt, fått färg på kinderna, kunde gå lite grann, ja till och med dansa.

Nastaran har utvecklats enormt med den rehabilitering som hon har fått på träningsskolan i Katrineholm. Där tror man att hon kan utvecklas ännu mer – med de metoder och den rehabilitering hon kan få i Sverige.

Frågan om uppehållstillstånd av humanitära skäl borde vara självklar. Enligt utlänningslagens portalparagraf skall man ta ”särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver”.

Enligt regeringens vägledande beslut reg 23-94 och reg 86-98 ska man väga in ekonomiska faktorer, men uppehållstillstånd kan ändå ges om det gäller ”livshotande sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet, eller när det föreligger ett handikapp av synnerligen allvarlig art”. Det är svårt att föreställa sig ett handikapp av mer allvarlig art.

I ett annat beslut reg 21-94 sägs att uppehållstillstånd kan beviljas om ”sjukdomen eller handikappet på ett livsavgörande sätt skulle påverka barnets utveckling vid ett återsändande”. Det är uppenbart att ett återsändande skulle påverka Nastarans utveckling på ett ”livsavgörande” sätt. Den rehabilitering som hon fått i Sverige och som verkligen påverkat henne på ett livsavgörande sätt, kunde hon inte få i Iran.

I den nyligen avslutade översynen av utlänningslagen är samtliga partier överens om att en mer positiv bedömning av de humanitära skälen bör göras när det gäller barn, och man hoppas att detta ska ”leda till en mer generös praxis” i den här typen av ärenden.

I Nastarans fall är det solklart.

Regeringens vägledande beslut är alltså tillämpliga här. Likaså utlänningslagens portalparagraf som regeringen klart uttryckt ska ha en ”reell och meningsfull innebörd”.

Ändå beslutar Utlänningsnämnden att avslå deras begäran om uppehållstillstånd. I domen skriver UN skriver UN att man kan anta att Nastaran skulle få det bättre här i Sverige, men det är något hon delar med många multihandikappade barn i världen. I princip säger UN alltså att eftersom vi inte kan hjälpa alla så ska vi inte hjälpa någon.

Men Utlänningsnämndens tre ledamöter var inte eniga. En ledamot menar att det faktum att hon har utvecklats positivt i Sverige, samt det faktum att en mer generös bedömning kan göras när det gäller barn, gör att familjen bör beviljas uppehållstillstånd.

Man kan mycket väl ställa frågan om Utlänningsnämnden bryter mot de lagar och regler som gäller på området. Och även om man kommer fram till att de inte direkt bryter mot lagen, så måste man fråga sig varför de väljer den hårdast möjliga tillämpningen i fall som det här. Det finns utan tvekan lagutrymme för att bevilja den här familjen uppehållstillstånd.

Kaj Johansson