Bryter Utlänningsnämnden mot lagen?

Utlänningsnämnden har beslutat att avvisa en familj från Iran med en mycket svårt handikappad dotter, trots att flickan gjort oerhört stora framsteg med rehabilitering i Sverige. Jag menar också att man fattar beslutet i strid med utlänningslagens portalparagraf och i strid med en uttrycklig politisk vilja från såväl regeringen och riksdagens partier.

Jag träffade Nastaran första gången på våren 2003. Hon låg i sängen och skrek. Då och då tog pappan upp henne och bar henne till vardagsrummet. Där satt han med henne i knät och sjöng för henne på persiska och hon lugnade sig lite. Man kunde till och med se att hon log ibland.

Nastaran är en multihandikappad flicka från Iran. Hon är cp-skadad, gravt utvecklingsstörd, rörelsehindrad och helt inkontinent. Det är svårt att föreställa sig att någon skulle kunna vara mer handikappad.

Efter en tid kom man på att Nastaran hade tandvärk. Det var därför hon skrek hela tiden. Nastaran var 13 år och hade aldrig varit hos tandläkaren. Nastaran hade inte fått någon vård över huvudtaget, ingen rehabilitering alls. Man tar inte hand om handikappade barn på det sättet i Iran. I bästa fall låser man in dem på en institution, ger dem föda och byter blöjor. Men det kan gå värre också, det finns starka misstankar att man sålt organ från handikappade barn.

För några veckor sedan träffade jag Nastaran igen. Det var fest på mångkulturellt centrum och när musiken kom igång så reste sig Nastaran själv ur rullstolen tog några steg och ställde sig på golvet och dansade. Jag trodde inte mina ögon, det var en fullkomlig förvandling på bara ett knappt år. Hon hade gått upp i vikt, fått färg på kinderna, kunde gå lite grann, ja till och med dansa.

Nastaran har utvecklats enormt med den rehabilitering som hon har fått på träningsskolan i Katrineholm. Där tror man att hon kan utvecklas ännu mer – med de metoder och den rehabilitering hon kan få i Sverige.

Frågan om uppehållstillstånd av humanitära skäl borde vara självklar. Enligt utlänningslagens portalparagraf skall man ta ”särskild hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver”.

Enligt regeringens vägledande beslut reg 23-94 och reg 86-98 ska man väga in ekonomiska faktorer, men uppehållstillstånd kan ändå ges om det gäller ”livshotande sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet, eller när det föreligger ett handikapp av synnerligen allvarlig art”. Det är svårt att föreställa sig ett handikapp av mer allvarlig art.

I ett annat beslut reg 21-94 sägs att uppehållstillstånd kan beviljas om ”sjukdomen eller handikappet på ett livsavgörande sätt skulle påverka barnets utveckling vid ett återsändande”. Det är uppenbart att ett återsändande skulle påverka Nastarans utveckling på ett ”livsavgörande” sätt. Den rehabilitering som hon fått i Sverige och som verkligen påverkat henne på ett livsavgörande sätt, kunde hon inte få i Iran.

I den nyligen avslutade översynen av utlänningslagen är samtliga partier överens om att en mer positiv bedömning av de humanitära skälen bör göras när det gäller barn, och man hoppas att detta ska ”leda till en mer generös praxis” i den här typen av ärenden.

I Nastarans fall är det solklart.

Regeringens vägledande beslut är alltså tillämpliga här. Likaså utlänningslagens portalparagraf som regeringen klart uttryckt ska ha en ”reell och meningsfull innebörd”.

Ändå beslutar Utlänningsnämnden att avslå deras begäran om uppehållstillstånd. I domen skriver UN skriver UN att man kan anta att Nastaran skulle få det bättre här i Sverige, men det är något hon delar med många multihandikappade barn i världen. I princip säger UN alltså att eftersom vi inte kan hjälpa alla så ska vi inte hjälpa någon.

Men Utlänningsnämndens tre ledamöter var inte eniga. En ledamot menar att det faktum att hon har utvecklats positivt i Sverige, samt det faktum att en mer generös bedömning kan göras när det gäller barn, gör att familjen bör beviljas uppehållstillstånd.

Man kan mycket väl ställa frågan om Utlänningsnämnden bryter mot de lagar och regler som gäller på området. Och även om man kommer fram till att de inte direkt bryter mot lagen, så måste man fråga sig varför de väljer den hårdast möjliga tillämpningen i fall som det här. Det finns utan tvekan lagutrymme för att bevilja den här familjen uppehållstillstånd.

Kaj Johansson

Av 0 344
%d bloggare gillar detta: