Skämt åsido – vi har väl alla haft på känn vilka det är som utnyttjar avdraget för hushållsnära tjänster. Reformen är, precis som Aftonbladet skriver, rena ”Bingon för miljonärer”. Det visar sig nämligen att 3 procent av svenskarna kapar åt sig en tredjedel av stödet.
Samtidigt verkar stödet för skattesubventionerade pigor åt överklassen inte vara särskilt stort hos svenska folket. När Seko nyligen gjorde en opinionsundersökning där man ställde frågan ”Om du tvingas välja mellan att Sverige satsar ca 1 miljard av skattepengar på avdrag för hushållsnära tjänster eller på fler anställda i skola, vård och omsorg, vilket väljer du då?”, så svarade en överväldigande majoritet av de tillfrågade att de hellre satsar på välfärd för de som behöver den.
Flens kommun ska betala runt 20 miljoner till bygget av citybanan i Stockholm. Knappast någon skulle invända mot att tunneln byggs, vi behöver stora satsningar på tåg och kollektivtrafik.
Men det här är pengar som verkligen behövs för den kommunala verksamheten. Det finns många angelägna satsningar som behöver göras här i kommunen. Och principiellt är investeringar i infrastruktur av det här slaget, ett statligt ansvar.
Det här är något som politiker från alla partier under lång tid var överens om, inte minst av regionalpolitiska skäl. Utbyggnaden av tåg och vägar, elektricitet och telekommunikationer ansågs livsviktiga för att ”hela landet ska leva”, och det har ju varit ett honörsord för alla partier.
Men den sista tiden har vi fått lära oss ett nytt ord, nämligen kommunal ”medfinansiering”. Det betyder i praktiken att staten säger till kommunerna att ”vi vet ju hur viktig den här järnvägen är för er del av landet, men om det ska bli något av bygget så får ni själva betala en stor del”.
Pengarna eller livet!
I andra sammanhang brukar sånt kallas utpressning.
I den borgerliga regeringens senaste budget berömmer man sig om att ha pressat fram hela 30 miljarder från kommunerna, det vill säga tre gånger mer än det statliga krispaket som kommunerna får (valåret) 2010.
”Regeringen ser också över lagstiftningen för att kunna bredda medfinansieringen där så är lämpligt och logiskt. I dag känd medfinansiering utgör mer än 30 miljarder kronor.”
Kanske är det dags för centern att byta ut ”hela landet ska leva” mot en mer tidstypisk paroll? Själv tycker jag det skulle passa med ”Pengarna eller livet!”.
Lars Ohly skriver idag på Expressens debattsida om arbetarrörelsens ansvar för att hålla nere orimliga löner och pensionsvillkor. Förtroendevalda ska jämföra sig med löntagarna, inte näringslivstopparna.
Kommuner och landsting befinner sig i ett nödläge. Här i Sörmland brottas landstinget med mycket stora ekonomiska problem. Länets kommuner kämpar med ekonomin, besparingskraven ökar och nästa steg blir uppsägningar av personal.
Försämringar i a-kassa och sjukförsäkring gör att kommunernas utgifter ökar. Frysta statsbidrag motsvarar 14 000 heltidsanställda, i första hand kvinnor. Allt mer riktade statsbidrag försvagar dessutom det kommunala självstyret.
Välfärden befinner sig i ett krisläge. Enligt Konjunkturinstitutet behövs det 14 miljarder nästa år för att behålla dagens nivå på välfärden.
Satsning på välfärdstjänster har stort stöd hos svenska folket. Nio av tio föredrar god kvalité i välfärden framför sänkt skatt.
Men regeringen gör tvärtom och prioriterar skattesänkningar i 80-miljardersklassen, främst för dem som redan har det gott ställt.
Krisen kan inte mötas med drastiska nedskärningar. Vi har inte råd med försämringar i skolan, vården eller omsorgen. Vi har inte råd med nedskärningar som bara späder på arbetslösheten.
Vänsterpartiet i Sörmland kräver av regeringen
Ta samhällsansvar. Ge kommuner och landsting ekonomiskt tillskott för att rädda välfärden och förhindra uppsägningar.
Slopa balanskravet. Nedskärningar i kommuner och landsting förvärrar bara lågkonjunkturen.
Normalt sett brukar inte riksdagen fatta beslut innan man har alla fakta på bordet. Men när det gäller Lissabonfördraget (förslaget till ny grundlag för EU) så tyder mycket på att man tänker fatta beslut först, och ta reda på konsekvenserna efteråt.
EG-domstolens dom i Lavalmålet innebär en allvarlig inskränkning i konflikträtten på svensk arbetsmarknad och ett underkännande av delar av den svenska arbetsrättslagstiftningen.
Domen var inte ett olycksfall i arbetet. Samma syn på kollektivavtalen har slagits fast i ytterligare ett par domar i EG-domstolen. I den s.k. Rüffert-domen förbjöds exempelvis den tyska delstaten Niedersachsen att ställa krav på en utländsk entreprenör om kollektivavtal vid upphandling.
Som en följd av Laval-domen har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå förändringar i den svenska arbetsrätten för att göra den svenska kollektivavtalsmodellen och fackliga konflikträtten anpassad till EU-lagstiftningen. Resultatet av utredningen ska presenteras den 15 december, alltså nästan en månad efter det att riksdagen ska rösta om Lissabonfördraget. Det innebär att riksdagens ledamöter inte ens kommer att veta vilka förändringar av den svenska arbetsrätten utredaren föreslår när omröstningen sker.
LO-kongressen beslutade att utredningen måste vara färdig i god tid innan fördraget godkänns i riksdagen. De insåg att om riksdagen redan godkänt fördraget, så riskerar vi att stå helt utan alternativ om utredningens förslag visar sig vara otillräckliga eller dåliga ur facklig synpunkt. Sveriges bästa möjlighet att sätta press på EU att respektera vår kollektivavtalsmodell är att villkora godkännandet av fördraget.
Att den borgerliga regeringen har bråttom, kan man förstå. Man ska inte ha några illusioner om Reinfeldts och Littorins engagemang för fackliga rättigheter. Däremot är det betydligt svårare att förstå varför den socialdemokratiska riksdagsgruppen accepterar den borgerliga brådskan, när man faktiskt har makten att skjuta på omröstningen.
Jag anser att frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att det inte kan finnas några skäl för socialdemokraterna att hasta igenom Lissabonfördraget. Särskilt inte nu, då tidtabellen för fördraget redan fördröjts sedan Irland röstade nej i folkomröstningen.
Socialdemokraterna har makten att skjuta på beslutet tills alla fakta finns på bordet. Det gäller en fråga som är av avgörande betydelse för svenska löntagare och för svensk fackföreningsrörelse. Hur kommer ni att agera?
En 92-årig man i Flens kommun nekas plats på särskilt boende. Han anses vara för frisk.
Det är självklart absurt. Frisk eller inte; den som är 92 år ska själv ha rätt att bestämma var han eller hon vill bo.
När Flens kommun antog sin äldreomsorgsplan försökte vi i Vänsterpartiet stärka de äldres rätt att bestämma över sina liv. Vi ville slå fast i värdegrunden att den enskildes egna önskemål skulle vara vägledande för valet av boende. De andra partierna sa nej.
Det var just den här typen av händelser vi tänkte på. Äldre människor som inte är ”tillräckligt” sjuka. Men som av andra skäl vill komma till ett tryggare boende. Ensamhet, isolering och oro kan vara väl så viktiga faktorer för den som är äldre. För att inte tala om önskan att dela sina sista år med sin livskamrat.
Vänsterpartiet har också föreslagit att kommunen ska se till att det byggs någon form av trygghetsboende. Ett mellanting mellan dagens särskilda boenden och eget boende i lägenhet. Ett trygghetsboende skulle innehålla matsal, möjligheter till gemensamma aktiviteter och en viss nivå av personalinsatser.
Vi tänker komma igen med det förslaget.
Lillemor Johansson
Vänsterpartiets ledamot i socialnämnden
Ska vi slå vakt om det öppna samhället genom att avskaffa det? Kampen mot terrorism och hoten mot det öppna samhället tar sig ibland absurda uttryck.
Den 17 juni röstar Sveriges riksdag om ett förslag från den borgerliga regeringen om att införa allmän avlyssning av ALLA svenska medborgare. Allt för att skydda oss mot dom som vill attackera vårt öppna samhälle.
Det är Försvarets Radioanstalt (FRA) som ges uppdraget att avlyssna ALL kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser. Det gäller i princip all e-post, sms, webbtrafik, chattar och mobil- och telefonsamtal. Allt spelas in, sparas och kan plockas fram för analys.
Förslaget innebär att ALLA ska avlyssnas och i praktiken behandlas som misstänkta. Det behövs dock ingen konkret brottsmisstanke, inga domstolsbeslut. Alla avlyssnas helt rutinmässigt.
Det är ett intrång i den personliga integriteten som helt saknar motstycke historiskt och internationellt. Tankarna går till George Orwells 1984.
Kritiken från remissinstanserna är stenhård!
Justitedepartementet skriver bland annat: “Förslaget […] innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. […] Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer.”
Rikspolisstyrelsen skriver bland annat: “Förslagen tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen om skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna. […] Dessutom är det självklart att i en rättsstat är brottsbekämpning en uppgift för civila myndigheter. ”
Men tycker då inte de borgerliga partierna att den personliga integriteten är viktig? Vill de inte slå vakt om det öppna samhället? Jo, åtminstone om man läser på deras hemsidor:
Folkpartiet skriver bland annat: ”Varje individ har rätt till en egen privat sfär. Liberaler har därför genom historien tagit strid mot dem som har velat inskränka den enskildes integritet.”
Centern skriver följande: ”Skyddet av den personliga integriteten har en central plats i vår värdegrund. Det öppna och demokratiska samhället hotas i dag på flera sätt. Terroristattacker är tydliga exempel på detta. Datalagring, registrering och misstänksamhet mot andra är andra. […] Centerpartiet eftersträvar ett öppet samhälle, inte ett övervakarsamhälle där den personliga integriteten inte respekteras.”
Men trots vad som sägs officiellt på hemsidorna, verkar det alltså som att de borgerliga partierna tänker rösta igenom det här förslaget. Det måste vara ett nytt och totalt oslagbart världsrekord i att säga en sak och göra precis tvärtom!
Regeringens skattesänkningar har ett obefintligt stöd hos folket. Det visar en opinionsundersökning från Sveriges kommuner och landsting, SKL.
93 procent av de tillfrågade väljer bättre kvalitet i äldreomsorgen före sänkt skatt. Siffrorna för skola och sjukvård är liknande, 91 procent vill inte ha sänkt skatt utan bättre kvalitet.
Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson, Ulla Andersson, menar att det här visar hur dålig kontakt regeringen har med verkligheten:
– Regeringen gör tvärt emot vad folket vill, den sänker skatterna istället för att satsa på välfärden, säger Ulla Andersson.
Stödet för skattesänkningar är minimalt. Medborgarna är inte bara kritiska till sänkt skatt, de flesta kan tänka sig att höja skatten.
85 procent av de tillfrågade är villiga att betala högre skatt för bättre kvalitet inom sjukvården. 83 procent är villiga att betala högre skatt för att förbättra äldreomsorgen. 79 procent kan betala högre skatt för att förbättra kvaliteten inom skolan.
– Vi har föreslagit att vi ska använda statens överskott för att anställa fler i välfärden. Fler anställda i äldreomsorgen ger bättre omsorg, fler anställda i sjukvården kortar köerna och fler lärare i skolan och förskolan gör att vi kan minska storleken på klasserna och barngrupperna, säger Ulla Andersson.
Undersökningen visar att de som är mest villiga att betala skatt är arbetare och unga, det vill säga de som idag har de låga inkomster.
Polarisarna smälter och havshöjningen hotar hela länder med översvämning. Klimatkrisen har gjort miljöfrågorna högaktuella och beslutsfattare över hela världen brottas med hur de ska kunna minimera negativ miljöpåverkan.
Men stilla flyter ån i Flens kommunfullmäktige. När vänsterpartiet lade konkreta föreslag på hur miljöfrågorna skulle kunna arbetas in i kommunens resepolicy, så blev det kalla handen.
Visst, den styrande majoriteten håller med om att miljöfrågorna är viktiga. De håller också med om att resandet har en stor betydelse för miljön. Men nej, vi ska inte ta med dem i resepolicyn. I alla fall inte just nu.
Krav på porrfria hotell avslogs
Samma sak var det med förslaget om att anställda och förtroendevalda ska välja så kallade porrfria hotell, när det är möjligt.
Visst, många av fullmäktiges ledamöter hade sett filmen Lilja forever. Säkert var det flera som grät där i biomörkret. Sexslavhandeln som förser hallickar och porrindustri med hundratusentals unga tjejer är det ju ingen som gillar. Och de flesta av fullmäktiges ledamöter tycker säkert uppriktigt att det är förskräckligt med den exploatering av kvinnor som porren är ett uttryck för.
Men, nej! Att ta ställning mot porren i vår resepolicy, vore ju att moralisera och komma med pekpinnar. Det vore ju att frånta medarbetarna det personliga ansvaret. Så även det förslaget avslogs. Men ska kanske arbetas in senare.
Inför den här debatten i fullmäktige kontaktade jag landstinget och alla kommuner i länet och beställde deras resepolicy. Det finns två saker som förenar ALLA andra kommuner som har en resepolicy: 1) de tar upp miljöfrågorna 2) de tar ställning för porrfria hotell.
Men majoriteten av politiker i Flens kommun vill väl visa sin självständighet och vara först (eller blev det sist…?) på något område. Så här antar man en resepolicy utan vare sig miljöhänsyn och utan att ta ställning mot porren.
Själv tycker jag det är lite skämmigt! Det är ju trots allt år 2008…
Kaj Johansson (v)
(besviken och drypande sarkastisk efter fullmäktige, men full av tillförsikt att våra förslag så småningom återkommer i ny förpackning)
Landets regering har genomfört en skattesänkning för höginkomsttagare på 70 miljarder. Detta får naturligtvis konsekvenser för den gemensamma välfärden och inte minst landstingets verksamhet i Sörmland.
Landstingets verksamhet är oerhört viktig för sörmlänningarna. Rätten till sjukvård, bra och miljövänliga kommunikationer, är avgörande för länets utveckling. Landstinget är också en av länets största arbetsgivare där merparten av de anställda är kvinnor. Om vi på sikt ska kunna trygga personalförsörjningen måste vi garantera goda anställningsvillkor och bra löner. Deltid ska vara en möjlighet och heltid en rättighet.
Landstingets verksamhet är idag toppstyrd med en ganska stor byråkrati och långa beslutsvägar. Verksamheten behöver demokratiseras och effektiviseras, så att en större del av resurserna kommer sörmlänningarna till godo. Därför avvisar vänsterpartiet alla förslag till privatiseringar och istället vill vi utveckla former för personalinflytande.
Den psykiska ohälsan håller på att bli ett stort problem i vårt samhälle. Därför är det en
nödvändighet att utveckla och förbättra psykiatrin i Sörmland.
Vi står idag inför en klimatkris och det är helt nödvändigt att satsa hårt på bra och miljövänliga kommunikationer. Bygg ut försöksverksamhet med gratis kollektivtrafik för vissa grupper och ökad turtäthet och öppna upp för persontrafik på hela TGOJ-banans sträckning.
Uttalande antaget vid
årskonferens för Vänsterpartiet Sörmland 080329
