Skip to main content

Jämlikhetsveckan i Flen

Rika blir rikare– Politik är att lyssna på människor, att samtala och att diskutera.

Det säger Lillemor Johansson, ordförande i vänsterpartiet i Flen. Därför har partiet under en vecka i mars bjudit in till mindre samtalsmöten för att diskutera det som är viktigt för människor.

-Vi träffade till exempel en grupp ungdomar, fortsätter Lillemor. De funderade mycket kring skolan, läxor och betyg. De ifrågasatte läxor utifrån ett jämlikhetsperspektiv, hur rättvist kan det vara när en del får hur mycket hjälp som helst hemifrån, medan andra inte kan få någon hjälp alls.

Partiet träffade också en grupp arbetslösa i Fas 3. Där fanns människor som haft arbete 20 år inom industrin men som nu inte kunde hitta ett jobb fast de sökt över hundra.

-Man får inte ens ett svar från arbetsgivaren, berättade en person.

Andra grupper som partimedlemmarna träffade var funktionshindrade, äldre och kulturintresserade.

-Kultur är livskvalité, framhöll de senare. Både barn och gamla får ett mycket bättre liv om de har rik tillgång till kultur. Men kulturen får ofta stryka på foten när kommunerna ska spara.

Jämlikhetsveckan avslutades med att Jonas Sjöstedt besökte Flen. Det blev en möjlighet för deltagarna i de olika samtalen att ställa sina frågor direkt till vänsterpartiets partiledare, ett tillfälle som många utnyttjade.

-En jättebra vecka, kommenterar Lillemor Johansson. Detta ska vi definitivt göra om!

Jämlikhetsveckan i Flen
-Politik är att lyssna på människor, att samtala och att diskutera.
Det säger Lillemor Johansson, ordförande i vänsterpartiet i Flen. Därför har partiet under en vecka i mars bjudit in till mindre samtalsmöten för att diskutera det som är viktigt för människor.
-Vi träffade till exempel en grupp ungdomar, fortsätter Lillemor. De funderade mycket kring skolan, läxor och betyg. De ifrågasatte läxor utifrån ett jämlikhetsperspektiv, hur rättvist kan det vara när en del får hur mycket hjälp som helst hemifrån, medan andra inte kan få någon hjälp alls.
Partiet träffade också en grupp arbetslösa i Fas 3. Där fanns människor som haft arbete 20 år inom industrin men som nu inte kunde hitta ett jobb fast de sökt över hundra.
-Man får inte ens ett svar från arbetsgivaren, berättade en person.
Andra grupper som partimedlemmarna träffade var funktionshindrade, äldre och kulturintresserade.
-Kultur är livskvalité, framhöll de senare. Både barn och gamla får ett mycket bättre liv om de har rik tillgång till kultur. Men kulturen får ofta stryka på foten när kommunerna ska spara.
Jämlikhetsveckan avslutades med att Jonas Sjöstedt besökte Flen. Det blev en möjlighet för deltagarna i de olika samtalen att ställa sina frågor direkt till vänsterpartiets partiledare, ett tillfälle som många utnyttjade.
-En jättebra vecka, kommenterar Lillemor Johansson. Detta ska vi definitivt göra om!

Carema förnyar fasaden på känt manér

Moderaterna privatiserar vården. Vinstdrivande bolag som Carema vanvårdar de gamla och drar med pengarna till skatteparadis. Skandalen är ett faktum!

Då beslutar det moderatledda Stockholms stad att med skattebetalarnas pengar anlita den moderatanknutna PR-byrån Kreab för att dessa ska hjälpa moderatanknutna Carema att förbättra sitt skamfilade rykte.

Och för att säkra framtida intäkter så kan ju alltid Carema investera i ett politiskt ledarskap som förstår vikten av att strunta i upprörda folkopinioner och köra på med privatiseringarna trots skandalerna.

Är det för mycket att hoppas på, att folk ska bli förbannade på riktigt…?!?

Kaj Johansson

90 år med lika rösträtt – något att fira kanske!?

I dagarna är det 90 år sedan demokratin, med allmän och lika rösträtt infördes i Sverige. Det borde väl vara en sak att uppmärksamma och fira, men av någon anledning är det ganska tyst om saken.

Före år 1918 hade endast 7% av befolkningen rösträtt. Det var män som tjänade minst 800 kronor per år eller hade en förmögenhet på minst 1000 kronor. Det krävdes också att man hade betalt skatt i minst tio år till stat och kommun.

De röstberättigade hade fler röster ju större förmögenhet de hade. En enda person kunde ha upp till 5000 röster.

Under hela 1900 talets början kämpade den växande arbetarrörelsen för allmän och lika rösträtt för alla. Dessa krav växte sig allt starkare. Under första världskriget var strejker, bröduppror och upplopp av olika slag mycket vanliga. Man brukar säga att Sverige aldrig varit så nära revolution som åren 1917-18.

Högern kände sig så småningom tvungna att kompromissa med kraven från arbetarrörelsen, för att undvika revolution. Men det var motvilligt. I riksdagen gjorde de en röstdeklaration i samband med beslutet om allmän och lika rösträtt. Hjalmar Hammarskjöld (eller Hungerskiöld som han kallades i folkmun) sade:

Foto av Hjalmar Hammarskjöld

»Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras band som är minst kompetenta att hantera den.»

Ernst Trygger från högern var inte heller särskilt glad:

Foto på Ernst Trygger

»Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhällsskick brytes sönder, och jag förstår dem; ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag.»

Det skulle dröja ytterligare tre år innan arbetarrörelsens kamp gett kvinnorna samma rösträttsvillkor som männen. Även mot den kvinnliga rösträtten slogs moderaternas föregångare med näbbar och klor.

Är det kanske dags för moderaterna att erkänna att man hade fel!? Eller är det för mycket begärt?

Rädda psykiatrin! Riv upp beslutet om nedläggning!

Öppet brev till Åsa Kullgren och landstingspolitikerna

Ompröva beslutet om nedläggning av psykiatrinLandstingets beslut att lägga ner den psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Flen, vilar på ett helt undermåligt beslutsunderlag och måste därför rivas upp.

  • En nedläggning ger inga besparingar förrän tidigast om 2 år.
  • Det finns ingen konsekvensanalys eller riskanalys värd namnet.
  • Dessutom drabbar beslutet en mycket utsatt grupp på ett helt orimligt sätt.

Motivet till nedläggningen sägs vara landstingets akuta ekonomiska problem. Nu har det dock visat sig att nedläggningen tidigast kan ge några ekonomiska effekter om 2 år, eftersom det inte finns plats på Kullbergska i dagsläget. Det blir helt enkelt inte den snabba besparing man var ute efter.

Det beslutsunderlag som politikerna hade att ta ställning till, var helt undermåligt och saknade bland annat en seriös konsekvens- och riskanalys. Nu har man dock beslutat att ta fram en riskanalys, EFTER att beslutet är fattat. Sällan har väl det gamla talesättet att ”det är som att slänga in jästen efter brödet”, passat så bra.

Nedläggningen kommer framförallt att drabba de svårast sjuka patienterna. Många av dem har svårt att överhuvudtaget ta sig upp ur sängen på morgonen, än mindre sätta sig på en buss till Katrineholm flera gånger i veckan under lång tid. Nedläggningen drabbar just den patientgrupp som är allra mest beroende av närhet till vården.

När jag talar med enskilda landstingspolitiker om den här frågan så blir bilden tydlig. Många ångrar sig och känner sig vilseledda av ett dåligt beslutsunderlag. Inte minst därför är det så otroligt viktigt att inte låta det gå prestige i den här frågan.

Riv upp beslutet om nedläggning av den psykiatriska öppenvårdsmottagningen.

Kaj Johansson
vänsterpartist i Flen

Omvänd integration i Flen

I den närmsta framtid kommer det öppnas ett somaliskt dagis i ur och skur gamla lokaler på Salstagatan, Flen. Dagiset ska vara tvåspråkigt, värna om den somaliska familjen och kulturen, samt vara en bättre integration ut till den svenska skolan.

Jag blir fundersam. Hade jag som svensk startat ett svenskt dagis, där bara svenska barn var välkomna, med en målsättning att värna om den svenska kulturen och språket, hade jag blivit kallad rasist och förmodligen hade kommunen inte gått med på detta.

Varför då öppna en Somalisk förskola? Har Flens kommun svårt att integrera somaliska barn på vanliga kommunala dagis? Om så är fallet, har vi kanske en anledning att se över detta? I Flens kommun bor idag väldigt många somalier, vi har somalisk hemspråksundervisning i skolorna, en somalisk förening med tillhörande moské, också den på Salstagatan.

Är vi flensbor så dåliga på att släppa in våra somaliska grannar, att de ska ha ett eget dagis? Hur blir det då när våra barn möts senare i skolan, om de inte vuxit ihop på dagis? Hur ska vi föräldrar kunna diskutera uppfostran och föräldrarollen om vi inte kan träffas på föräldramöten? Hur blir vi vuxnas reflektioner av invandrare, och hur överför vi det till våra barn?

Jag är rädd att mer okunskap och rasism sprids i samhället av detta. Hur blir integrationen då? Vi borde bli bättre på att värna om de nya svenskarna, få ökad förståelse mellan kulturerna, få en bättre integration och inte en assimilation.

Linnea Trawén
Mångkulturell Förälder i Flen

Sänkt a-kassa ger inte fler jobb!

Nu rapporterar Dagens Eko om den sänkning av a-kassan som genomfördes i Tyskland förra året. Ett av målen med reformen var att få arbetslösa att acceptera jobb med låga löner. Men effekterna på arbetsmarknaden har uteblivit, enligt forskare.

– Jag kan inte se att sänkningen hittills har haft någon betydelse. De långtidsarbetslösa är fortfarande arbetslösa, säger Karl Brenke, på Tyska institutet för ekonomi i Berlin.

– Reformen har inte gett några nya jobb, utan bara mer fattigdom, säger Markus Franz på det tyska fackföreningsförbundet DGB

Ta Hälleforsnäsbornas oro på allvar!

Hälleforsnäs är egentligen en härlig ort att bo på, med ett aktivt kulturliv och fin gammal bruksmiljö. Men tyvärr har många sociala problem tillåtits växa till en nivå som är helt oacceptabel. Den senaste händelsen med en beväpnad man på skolgården, sätter problemet i blixtbelysning. Så här kan vi inte ha det!

Man ska kunna gå på trottoaren utan att vara rädd att bli överkörd av drog-påverkade bilförare. Man måste kunna låta sina barn gå till lekparken utan att oroa sig för att de ska skada sig på gamla skrotbilar som ingen tar ansvar för. Barnen måste ha en trygg och säker miljö i skolan.

Det behövs kraftfulla insatser på en rad områden, alldeles oavsett vem som vinner valet. Från Vänsterpartiets sida vill vi föreslå ett helt paket av åtgärder som vi tror skulle bidra till att minska de sociala problem som vuxit fram i Hälleforsnäs.

1. Kommunen måste verka för en seriös hyresmarknad
Mycket av problemen har sin grund i bostadspolitiken. Vissa hyresvärdar har en väldigt hård policy, andra är ganska oseriösa och hyr ut lägenhet efter lägenhet till människor med sociala problem. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till att samla alla fastighetsägare för att gemensamt utarbeta en strategi för att motverka segregation i boendet.

2. Polisen måste synas ute bland folk
Man hör ofta i debatten att polisen saknar resurser. I vår kommun har vi också ett problem med ålderssammansättningen inom poliskåren. Vi behöver fler yngre poliser som kan patrullera ute på gatorna, synas ute bland folk och när det behövs göra ingripanden. Kommuninnevånarna måste känna att det är lönt att ringa och anmäla brott, att det händer något när man behöver hjälp. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till en dialog med länspolisen för att hitta en lösning på det problemet.

3. Rejäl satsning på missbruksvård
Under de senaste åren har missbruksvården skurits ner till ett minimum. Den sociala utslagningen har ökat dramatiskt, det kan man se med blotta ögat ute på våra gator och torg, inte minst i Hälleforsnäs. Så här kan vi inte fortsätta, kommunen måste skjuta till mer pengar till missbruksvård och satsa mer på uppföljning så att de som genomgått behandling får hjälp och stöd att hitta arbete, utbildning och kan komma tillbaks till ett normalt liv. Vi vet genom forskning att sådana insatser inte bara är bra för individen, de är också lönsamma för samhället som helhet.

4. Satsa på förebyggande arbete
Flens kommun har ett bra drogpolitiskt program. Nu gäller det att gå från ord till handling och då behövs det någon som initierar och samordnar arbetet. Dessutom behöver vi stärka det förebyggande arbetet, det behövs insatser på flera områden såsom fältassistenter, se över fritidsgårdarnas öppettider, uppsökande verksamhet etc. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till en diskussion med berörda kommunala förvaltningar om hur man kan bidra till att stärka det förebyggande arbetet och i ett första skede bör man sätta fokus på Hälleforsnäs.

5. Grannsamverkan mot brott
Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta initiativ till ett möte med polisen, sociala myndigheter och Hälleforsnäsborna för att diskutera med dem hur man skulle kunna organisera ”vuxna på stan”, ”grannsamverkan mot brott” eller liknande verksamhet. Det är naturligtvis viktigt att diskutera vilket stöd kommunen kan ge och vilka former en sådan verksamhet ska ha.

6. Tipstjänst
Ett av de verkligt stora problemen är att veta var man ska vända sig för anmäla olika typer av missförhållanden och sociala störningar – och att man ska känna att det är någon idé att göra anmälan, att det verkligen leder till något. I vissa fall är det också motiverat att man kan göra anmälan anonymt. Vi föreslår att kommunstyrelsen ska ta en diskussion med berörda myndigheter hur man ska kunna lösa frågan om en sådan tipstjänst och hur man på bästa sätt informerar allmänheten om detta.

7. Bort med bilarna
Ett stort problem är den förslumning som följer i spåren av dessa sociala problem. Övergivna skrotbilar, stulna cyklar och annat ”skräp” måste tas om hand och forslas bort så snart det uppträder. En övergiven skrotbil i lekparken blir snart plundrad på reservdelar, sönderslagen och det är verkligen en farlig lekplats för barnen. Det duger inte att kommunen och polisen tvistar med varandra om vem som är skyldig att ta hand om problemet – det måste lösas. Felparkerade bilar kan transporteras bort utan ägarens medgivande, då måste man kunna göra det med skrotbilar också. Ändra lokala ordningsstadgan om det krävs.

Det finns säkert fler kloka förslag, men det är bråttom och insatser måste göras på flera områden. Ta hälleforsnäsbornas oro på allvar!

Flen den 7 september 2006
Kaj Johansson (v)  Anders Falk (v)

Det var ju er vi demonstrerade mot!

I sin jakt på nya väljare försöker Moderaterna påstå att de är ett nytt ”arbetarparti”. I tv-reklam och på reklamaffischer visar de bilder från arbetardemonstrationer med undertexten ”Efter 116 år av demonstrationer är det dags att någon lyssnar – Nya moderaterna”.

Värre historieförfalskning är knappast möjlig. Moderaterna har ju slagits med näbbar och klor mot alla reformer arbetarrörelsen har kämpat för. Det var ju faktiskt er vi demonstrerade mot.

När arbetarrörelsen kämpade för demokrati och lika rösträtt, då var det moderaternas föregångare som inte ville lyssna. Efter år av demonstrationer och en hotande folkresning tvingades till slut högern backa, men det var inte frivilligt.

När beslutet fattades av riksdagen sade högerledaren Hjalmar Hammarskjöld följande i debatten:

”Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras hand som är minst kompetenta att hantera den.”

Det var er vi demonstrerade mot – det var ni som inte ville lyssna:

  • 1916 då vi krävde och fick igenom allmän olycksfallsförsäkring i arbetslivet
  • 1919 då vi krävde och fick igenom införande av lagstadgad 8-timmarsdag och 48-timmars vecka
  • 1921 då vi krävde och fick igenom rösträtt även för kvinnor
  • 1931 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till sjukkassorna
  • 1931 då vi krävde och fick igenom moderskapsunderstöd
  • 1934 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till arbetslöshetskassorna
  • 1938 då vi krävde och fick igenom två veckors lagstadgad semester
  • 1946 då vi krävde och fick igenom allmän sjukförsäkring
  • 1948 då vi krävde och fick igenom allmänna barnbidrag
  • 1948 då vi krävde och fick igenom en arbetarskyddslag
  • 1951 då vi krävde och fick igenom tre veckors lagstadgad semester
  • 1959 då vi krävde och fick igenom ATP
  • 1963 då vi krävde och fick igenom fyra veckors lagstadgad semester
  • 1970 då vi krävde och fick igenom 40 timmars normalarbetsvecka
  • 1973 då vi krävde och fick igenom lagen om anställningsskydd
  • 1976 då vi krävde och fick igenom fem veckors lagstadgad semester

Kort sagt, det var er vi demonstrerade emot och det var ni som inte ville lyssna!

Och om det nu skulle vara så som ni påstår, att ni är ett ”nytt” parti, ja till och med ett ”arbetarparti” – vilka arbetardemonstrationer är det nu ni har lyssnat till, när ni föreslår att man ska sänka ersättningen till sjuka och arbetslösa och göra det lättare att avskeda folk?

Kaj Johansson
(v) Flen

Jobb, jobb, jobb!

Företrädare från alla partier tävlar just nu i att signera insändare och debattartiklar som ska förklara att just de vill ha allra mest jobb. Så också vänsterpartiet, det är sant.

Men den som verkligen orkar igenom alla inlägg, den upptäcker tämligen snabbt att partierna inte är så överens som det ser ut.

Vänsterpartiet vill i grunden att människor ska arbeta mindre. Mer fritid och mindre arbete är vår långsiktiga målsättning. Sextimmarsdagen skulle ge oss alla mer tid för barn och familj, för engagemang i kulturliv och samhällsarbete, för att ströva i naturen och för att utveckla nya intressen. På köpet skulle vi blir friskare och fler skulle orka jobba fram till pensionsdagen. Vi har sett att det här fungerat på många håll i landet och vill genomföra ett försök med kortare arbetstid inom till exempel hemtjänsten i Flen.

Men visst. Det finns en hop arbetsuppgifter som måste utföras. I våras presenterade Vänsterpartiet i Flen en rapport som visade på att vi bara i vår kommun, här i Flen, behöver 200 nya jobb inom den kommunala verksamheten.

Vi kunde konstatera att vi inom skolan behöver omkring 60 nya personer. Lärare, fritidspersonal, kuratorer, skolvärdar, speciallärare. Våra dagisgrupper bör minska till nedåt 15 barn per grupp. Inom hemtjänst och äldreboende behövs det 80 nya personer; då skulle de äldre kunna duscha så ofta de vill och regelbundet komma utomhus.

Också inom den privata sektorn finns det nya arbetsuppgifter som är viktiga. Vi har länge arbetat för att Flens kommun ska etablera sig som en miljökommun, med rejäla satsningar på miljö- och energiteknik. Kommunen kan göra mycket för att stimulera en sådan utveckling, till exempel genom att profilera gymnasieskolan på ny miljöteknik. (Den minnesgode kommer ihåg att vänsterpartiet föreslog det redan när skolan startades, men borgarna ville annorlunda. Deras idé var istället en golflinje….)

Går det här ihop då? Kan vi minska arbetstiden och hinna med mer jobb på samma gång? Ja, till viss del kan vi faktiskt det. Det är inte att säkert att antalet arbetande timmar blir färre, även om vi kortar den ordinarie arbetstiden. Sjukskrivningarna blir kortare, arbetslösa byter bidrag och ”sysselsättningar” mot nödvändiga arbeten, fler orkar jobba  fram till pensionsåldern.

Men det handlar också om att prioritera vilka arbeten som är viktiga i vårt samhälle. Lärare och vårdpersonal i stället för lyxkonsumtion åt de välbeställda. Satsningar på energisnål teknik istället för prylhysteri. Sverige är ett av väldens rikaste länder, vi har råd med det som är viktigt och väsentligt, men vi kanske måste slå av på takten när det gäller nya stadsjeepar, privata badpooler och dyra märkeskläder.

Rätten till arbete är valets huvudfråga. De borgerliga partierna vill bekämpa arbetslösheten genom att göra det lättare att avskeda ungdomar och försämra ersättningen för de arbetslösa. Socialdemokratin letar efter olika former av sysselsättning.

Vänsterparitets utgångspunkt är den rakt motsatta. Vi vill bekämpa arbetslösheten, inte de arbetslösa. Vi vill ha jobb som behövs, inte meningslösa sysselsättningsåtgärder.

Lillemor Johansson
Lisa Molin
Kaj Johansson

Håll igen lönekraven – Max 16%

I höst börjar avtalsrörelsen för 3 miljoner löntagare. Då kommer direktörer och näringslivshöjdare att mana till ”återhållsamhet” och ”samhällsansvar”. Direktörerna i de 100 största börsföretagen nöjde sig förra året med lönelyft på 16 procent, så det är väl en fingervisning om vad de menar med ”återhållsamhet” och ”samhällsansvar”.

  • Medianlönen för en börs-vd steg under 2005 från 2 451 000 kronor till 2 844 000, en ökning med 16 procent.
  • Bonusarna blev allt viktigare – nu svarar de för 29 procent av den totala ersättningen mot 23 procent året innan.
  • Drygt sex av tio vd:ar fick bonus vilket också är rekord.
  • Bonus gavs även i förlustbolag.
VD Företag Lön Bonus
Tom McKillop AstraZeneca
31 300 000
17 400 000
Martin Henricson Tradedoubler
22 455 000
20 723 000
Carl-Henric Svanberg Ericsson
22 168 000
7 560 000
Hans-Holger Albrecht MTG
22 143 000
11 254 000
Olli-Pekka Kallasvuo Nokia
20 800 000
8 800 000
Leif Johansson Volvo
18 020 000
5 292 000
Karin Forseke Carnegie
17 300 000
13 700 000
Leif Östling Scania
16 457 000
9 945 000
Hans Stråberg Electrolux
15 041 000
6 594 000
Gunnar Brock Atlas Copco
14 090 000
6 435 000
Lars-Johan Jarnheimer Tele2
13 800 000
3 300 000
Stuart E Graham Skanska
13 492 000
3 033 000
Jukka Härmälä StoraEnso
13 062 000
1 872 000
Arne Karlsson Ratos
12 000 000
7 400 000
Vigo Carlund Kinnevik
11 795 000
2 800 000
Anders Lönner Meda
11 800 000
7 900 000
Thomas Berglund Securitas
11 500 000
6 400 000
Patrik Enblad Hagström & Qviberg
11 343 000
8 587 000
Rolf Eriksen H&M
10 700 000
1 500 000
Lars G Nordström Nordea
10 416 000
2 685 000
Lars Pettersson Sandvik
10 370 000
4 125 000
Fred Kindle ABB
10 149 000
2 388 000
Sören Mellstig Gambro
9 698 000
3 698 000
Börje Ekholm (ny) Investor
9 150 000
2 949 000
Johan Malmquist Getinge
9 315 000
1 444 000
Annika Falkengren SEB
9 000 000
2 850 000
Magnus Wastenson IBS
8 800 000
6 500 000
Tom Johnstone SKF
8 750 000
3 000 000
Alf Göransson NCC
8 653 000
2 700 000
Anders Fällman Invik
8 576 000
3 000 000
Anders Igel TeliaSonera
8 407 000
1 298 000
Sven Hindrikes Swedish Match
8 114 000
1 628 000
Helane Canepa Nobel Biocare
7 635 000
4 240 000
Keith Russel Transcom
7 560 000
0
Fredrik Cappelén Nobia
7 595 000
2 313 000
Lars o Grönstedt Handelsbanken
7 500 000
0
Lars Stugemo HiQ
7 340 000
5 500 000
Ragnar Bringert Sardus
7 325 000
0
Johan Molin Assa Abloy
7 000 000
0
Jan Lidén Föreningssparbanken
6 917 000
0
Bertrand Sciard Lawson S. (Intentia)
6 768 000
1 188 000
Anthony Sturrus(ny) Pergo
6 715 000
3 357 000
Jörgen Lindegaard SAS
6 709 000
319 000
Anders Ullberg SSAB
6 600 000
2 000 000
Jan Johansson Boliden
6 600 000
1 800 000
Ola Rollén Hexagon
6 411 000
0
Jan Åström SCA
6 384 000
0
Magnus Böcker OMX
6 229 000
1 498 000
Magnus Brännström Oriflame
6 033 000
1 366 000
Christian W Jansson Kappahl
6 000 000
900 000
Tomas Franzén Eniro
5 950 000
2 216 000
Åke Svensson Saab
5 937 000
1 040 000
Anders Nyrén Industrivärden
5 900 000
500 000
Gert Kamberger Clas Ohlson
5 800 000
1 900 000
Alrik Danielson (ny) Höganäs
5 800 000
1 000 000
Bertil Persson Beijer Alma
5 750 000
2 577 000
Robert Pickering LB Icon
5 715 000
0
Peter Ekelund Novestra
5 660 000
4 130 000
Mats Paulsson Peab
5 452 000
2 065 000
Steve Callaghan Framfab
5 331 000
2 477 000
Magnus Hall Holmen
5 306 000
0
Ulf Mattsson Capio
5 194 000
1 560 000
Jens Engwall Kungsleden
5 193 000
2 640 000
Lennart Simonsson Broström
5 100 000
1 600 000
Jan Forssjö Pricer
5 098 000
2 350 000
Lennart Nylander Sonesson
5 085 000
0
Lars Renström Alfa Laval
4 880 000
404 000
Pentti Heikkinen Tietoenator
4 813 000
640 000
Håkan Hellström Castellum
4 799 000
2 051 000
Jan Pettersson Bilia
4 576 000
1 220 000
Jan Roxendal Intrum Justitia
4 629 000
1 355 000
Erik Walldén Biacore
4 472 000
1 351 000
Alf Johansson Proffice
4 429 000
1 300 000
Thomas Bill Protect Data
4 429 000
2 557 000
Joakim Olsson Haldex
4 400 000
900 000
Hans Wallenstam Wallenstam
4 300 000
1 000 000
Anders Strålman Axfood
4 200 000
0
Lennart Evrell Munters
4 195 000
913 000
Jeff Bork Biotage
4 161 000
0
Tomas Puusepp Elekta
4 106 000
1 430 000
Mikael Nachemson Bure
4 100 000
1 800 000
Mikael Jonson Partnertech
4 149 000
1 000 000
Car-ViggoÖstlund Salus Ansvar
4 065 000
1 320 000
Göran Bille Lindex
4 060 000
700 000
Johny Alvarsson Indutrade
4 050 000
1 499 000
Peter Nilsson Trelleborg
4 040 000
1 250 000
Crister Stjernfelt WM-data
4 031 000
1 466 000
Per Lindberg Billerud
4 003 000
0
Göran Gezelius Gunnebo
3 989 000
1 055 000
Ashley Heppenstall Lundin Petroleum
3 970 000
270 000
Georg Brunstam Nolato
3 952 000
877 000
Lars Bergström KMT
3 951 000
777 000
Klas Danielsson Nordnet
3 854 000
1 188 000
Johan Skoglund JM
3 850 000
490 000
Patrik Tigerschiöld Skanditek
3 822 000
1 529 000
Mats Alders Cybercom
3 847 000
1 549 000
Stewe Dawson Sintercast
3 800 000
0
Ray Mauritsson Axis
3 771 000
2 103 000
Håkan Larsson Transatalantic
3 763 000
800 000
Petter Nylander Unibet
3 740 000
0