Socialstyrelsen konstaterar att Flens kommun har större andel hemlösa än vår region i övrigt. Det var upptakten till Anders Berglövs(s) interpellation i fullmäktige, där han undrade vad majoriteten tänker göra för att ändra på saken, och om man trodde att nerdragningar i repris och missbruksvård hade bidragit till den utvecklingen.
Nej, svarade Lotta Finstrop (m), undersökningen är missvisande och i Flen finns det bara två uteliggare.
Kaj Johansson(v) påpekade att kommunen inte uppenbarligen inte vet någonting om saken.
– Problemet är betydligt större än Lotta Finstorp gör sken av. Det finns ett stort mörkertal, människor som inte anmäler sig hos socialförvaltningen. Jag känner själv till ett antal fall där personer tillfälligt har sökt sitt natthärberge i soprum, en UFF-låda, skogsbrynet borta vid Rätt Pris och en parkerad bil. Problemet är att socialtjänsten varken har uppsökande verksamhet eller nattpersonal.
Men några mörkertal ville inte Finstorp höra talas om.
– Då kommer vi ju in på gissningar och rykten, sa hon.
Och jaa Lotta; ger man sig inte ut i verkligheten finns det väl inte mycket annat att göra.
Nu har kommunfullmäktige bestämt att skolor i Flen kan vara både kommunala skolor och friskolor på samma gång. Kommunala friskolor, heter det. I praktiken innebär det att skolorna fortfarande styrs av kommunens regler men att föräldrarnas inflytande blir större.
-Ökat föräldrainflytande är bra, sa Lillemor Johanson, v. Men förslaget verkar utformat enbart med tanke på Sigridslunds skola.
-Vi vill ha ökat inflytande för både föräldrar och elever på alla skolor, och då krävs det flera former.
Vänsterpartiet föreslog att Barn- och utbildningsnämnden skulle ta fram alternativa förslag till större inflytande i samtliga skolor. Det tyckte dock inte den borgerliga majoriteten i fullmäktige.
Flera hundra barn i Flens Kommun lever i familjer där en eller båda föräldrarna missbrukar alkohol eller andra droger. Troligen rör det sig om närmare 500 barn.
En del av barnens föräldrar klarar sin föräldraroll hyggligt, andra betydligt sämre. Gemensamt för barnen är att de förväntas växa upp som om detta inte påverkade dem. De ska klara skolan, hygienen, hälsan, och sin psykiska utveckling. De ska orka allt det som föräldrarna inte orkar.
All forskning pekar i samma riktning. Barn till föräldrar som dricker eller drogar löper nästan fyra gånger större risk än sina jämnåriga att själva dricka eller droga som tonåringar och vuxna. De behöver hjälp.
En viktig och betydelsefull åtgärd är sk barngrupper. Grupper där barn eller tonåringar träffas för att tillsammans prata om sin livssituation, där de får känna att de inte är ensamma, att det inte är deras fel att mamma eller pappa dricker och där de får redskap att handskas med situationen. För många barn är detta en oerhört värdefull insats.
Flens kommun har en bra grund för att stödja dess barn. Det finns utbildad personal som kan hålla i grupperna och det finns beredskap att genomföra gruppverksamhet. Ändå saknas det, hösten 2005 och våren 2006, grupper som är igång. Varför?
Vi är övertygade om att det inte är behovet som saknas. Det troliga är istället att barn och ungdomar i kommunen inte har kännedom om grupperna, hur de fungerar eller hur man på ett enkelt sätt kommer i kontakt med en grupp.
För att kunna hjälpa de barn som växer upp i missbruksfamiljer måste alla barn i Flens kommun regelbundet få information om vart de kan vända sig. Alla anställda i Flens kommun som arbetar med barn/ungdomar måste ha god kännedom om hur de kan slussa barnen rätt och alla andra vuxna i kommunen som arbetar med barn/ungdomar bör ha samma kännedom.
Vi yrkar
att kommunen vidtar de åtgärder som krävs för att samtliga barn/ungdomar i kommunen ska få regelbunden information om möjligheten till gruppverksamhet
att kommunen vidtar de åtgärder som krävs för att alla anställda i Flens kommun som arbetar med barn/ungdomar har en god kännedom om hur de kan slussa barnen rätt
att kommunen informerar andra vuxna i kommunen som arbetar med barn/ungdomar om hur de kan slussa barnen rätt
att i samband med budgeten erforderliga medel avsätts till ovanstående arbete
Kollektivavtal är bra, både för de som jobbar och för seriösa företagare. Det har jag vid flera tillfällen hävdat på denna debattsida, och varje gång fått mothugg av representanter från Svenskt Näringsliv. Det är bara att konstatera att i denna fråga blir vi inte överens.
Men vad debatten egentligen handar om är ifall vi som konsumenter har någon rätt att välja, någon rätt att ställa krav.
Jag anser att vi har det. Både som enskild individ och som medborgare måste vi ha rätt att välja vilket företag vi handlar ifrån. Vill jag ha KRAV-märkta bananer så ska jag ha rätt att köpa det. Vill jag ha rättvisemärkt kaffe ska jag ha rätt att välja det. Och vill jag, och alla andra i min kommun, bara handla från företag som vi vet har hyggliga arbetsförhållanden och kollektivavtal så ska vi få göra det.
Helén Selemark från Svenskt Näringsliv vill inte låta oss välja. I andra sammanhang brukar man kalla en sådan ståndpunkt för totalitär.
Såg du tv-programmet Uppdrag granskning om direktörernas löner och förmåner? Du vet dom där herrarna som brukar säga att vi måste hålla tillbaka våra lönekrav… Dom som drev fram försämringen av pensionerna för vanligt folk…
Uppdrag gransknings två program var en upprörande genomgång av enorma löneökningar, bonusar, optionspaket och pensioner. Ett genomgående argument från direktörernas sida var att det räcker inte med en skyhög lön, de måste också lockas av en fet bonus för att de ska göra sitt bästa. Det visade sig dock att det spelar ingen roll hur det går för företagen, de kan kvittera ut sina bonusar ändå.
Som en liten kommentar till deras argumentation så kan vi inte låta bli att publicera en liten dikt av den f.d. riksdagsmannen Svante Lundkvist (s).
Om pengar
vore den enda drivkraften
för människors vilja att göra sitt bästa,
då hade aldrig
Leonardo da Vinci målat Mona Lisa
eller Pablo Picasso Guernica
Då hade aldrig
Beethoven komponerat Ödessymfonin
eller Mozart musiken till Trollflöjten
Då hade August Strindberg,
Karin Boye och Nils Ferlin
aldrig fattat pennan
Hjalmar Branting
inte blivit ledare för en hunsad arbetarklass
Olof Palme inte riskerat livet
i kampen för allas rätt till människovärde
Jesus från Nazaret
hade låtit den barmhärtige samariten
bjuda ut sina tjänster till de som betalade bäst
och sällat sig själv till månglarna i templet
Det är sålunda lögn och förbannad dikt
när kapitalismens profeter påstår
att mammonsdyrkan är en given förutsättning
för människors vilja att utnyttja sin förmåga
Mänsklighetens framtid
tryggas inte av penninggudens legoknektar!
Montage: Kaj Johansson (Använd gärna bilden, ange källan.)
Det politiska hyckleriet har fått ett ansikte. Först säger Maud Olofsson (centerpartiet) att ”För mig finns ingen viktigare uppgift än att ge barn och unga framtidstro. De ska känna att de är viktiga och behövda och få en chans att flytta hemifrån och bli vuxna”.
I samma andetag föreslår hon att det ska bli tillåtet att diskriminera ungdomar under 26 år. De ska inte få ha samma anställningstrygghet som oss vuxna, inte omfattas av Lagen om anställningsskydd (LAS). Istället ska arbetsgivare kunna avskeda ungdomar med omedelbar verkan.
Vågar man färga håret eller skaffa en piercing utan att riskera jobbet, om centern får bestämma? Och vem vågar flytta hemifrån, skaffa lägenhet och bli vuxen, om man riskerar att bli arbetslös innan kvällen?
Vad är det som gör att Maud Olofsson så totalt tappar omdömet?
Jo, det är borgarnas älsklings-myt, att arbetslösheten beror på att det är så svårt att göra sig av med personal, att arbetsgivarna därför avstår från att anställa. ”Vem vågar ta risken att anställa någon som man sedan inte kan bli av med?”
I själva verket är det ju precis tvärtom. Det finns en uppsjö av provanställningar, behovsanställningar, timanställningar, säsongsanställningar och andra mer eller mindre tillfälliga anställningsformer. Och i slutändan har arbetsgivaren alltid arbetsbrist som en saklig grund för uppsägning.
För några år sedan var jag på ett bröllop där en av gästerna blev förtrolig efter några glas. Eftersom han tillhörde ledningsgruppen på ett av de större företagen i kommunen, så kunde han berätta att de minsann inte bara hade offentliga målsättningar som jämställdhetsmål, miljömål och liknande. De hade också en sekretessbelagd målsättning att 40 procent av personalen inte skulle ha fasta anställningar. Och på den punkten hade de en betydligt högre måluppfyllelse än när det gäller miljö och jämställdhet, berättade han med ett flin.
I borgarnas värld ska de arbetslösa straffas med sänkt a-kassa för att tvingas ta jobb. Att det går 13 arbetslösa på varje jobb bryr man sig inte om. Arbetslösheten beror enligt dem på att de arbetslösa har det för bra.
Någon kanske tycker att de behövs både piska och morot för att lösa dagens arbetslöshet. Men vad jag inte kan förstå är borgarnas ståndpunkt att piskan är för de arbetslösa och morötterna är för arbetsgivarna.
Särskilt inte i en tid när företagens vinster är all-time-high, men där pengarna används till aktieutdelningar och bonusprogram istället för investeringar i nya jobb.
Det blir inte fler jobb när man gör det lättare att sparka folk. Och Maud, inte får våra ungdomar mer framtidstro av en diskriminerande undantagslagstiftning, som dessutom inte leder till några nya jobb.
Kaj Johansson,
Vänsterpartist i Flen
PS. Skulle vara spännande att höra vad Centerns ungdomsförbund tycker om förslaget…
Ett drygt 30-tal medlemmar deltog på Vänsterpartiets årsmöte i Flen på lördagen. Deltagarna fastställde verksamhetsplanen för det kommande året, valde en ny styrelse, diskuterade det kommunalpolitiska programmet och fastställde partiets valsedel för kommunalvalet i Flens kommun.
Efter årsmötet var det fest, med middag och levande musik.
– För tre år sedan antog årsmötet ett uttalande där vi krävde att migrationsverket ska respektera kvinnors särskilda asylskäl. Som exempel nämnde vi Nailja och Lena Hilchenko som hotades av utvisning trots de fruktansvärda saker de gått igenom i hemlandet. Sedan dess har många medlemmar i partiföreningen varit engagerade i att hjälpa dessa kvinnor och på det här årsmötet kunde vi glädjas åt att de äntligen fått uppehållstillstånd, berättar en glad Kaj Johansson.
– Många partier har problem med minskande medlemsantal, men det har vi tack och lov inte drabbats av i vår partiförening i Flen, berättar Lisa Molin. Tvärtom kan vi glädjas åt en viss ökning sedan förra valet och på vår lista till kommunalvalet har vi nu 38 namn (mot 32 i förra valet). Vi har också lika många kvinnor som män på listan.
Årsmötet valde också en ny styrelse, revisorer och valberedning för partiföreningen. Styrelsen består av Elisabeth Molin (ordförande), Gerd Johansson, Marica Sundvall, Martin Degerman, Peter Linnstrand, Simon Lagerwall, Bent Jensen och Cissi Johansson.
Det kommunalpolitiska programmet skickades efter diskussioner till en redaktionskommitté och ska slutgiltigt antas på ett medlemsmöte den 24 april.
Vänsterpartiets lista inför kommunalvalet toppas av Kaj Johansson, Lillemor Johansson och Martin Degerman. Listan består av 36 personer, lika många kvinnor som män.
Först av allt vill vi dela ut beröm. Äntligen ser det ut som om Flens kommun ska få en kvinnofridsplan. Förslaget, som tagits fram i samverkan med alla politiska partier, innehåller många bra åtgärder.
Både kvinnor och barn som utsätts för våld ska få stöd, oavsett vilken tid på dygnet det är. Det ska vara lätt att få reda på vilken hjälp som finns. Kunskaperna om våld mot kvinnor ska öka inom hela kommunen. Och män som slår ska erbjudas hjälp för att sluta med sin misshandel.
Det är alltihop bra förslag. Men vi vill peka på två områden där arbetet måste utvecklas. Det första gäller stödet till kvinnojourerna. Det andra handlar om vikten av att stärka unga tjejer.
Kvinnojourerna gör ett ovärderligt arbete. Deras styrka ligger i att de är skapade av kvinnor och för kvinnors behov. De är en frizon där ingen ifrågasätter kvinnors och barns upplevelser av våld. Men trots jourernas erfarenheter och kunskaper om mäns våld mot kvinnor lever de fortfarande under osäkra ekonomiska förhållanden.
Flens kommun betalar idag inget verksamhetsbidrag till de kvinnojourer som finns i vår närhet – i Eskilstuna och i Katrineholm (däremot betalar kommunen vid de tillfällen man skickar kvinnor dit). Frågan utreds just nu av kommunstyrelsen. För vår del ser vi det som självklart att kommunen ska betala ett verksamhetsbidrag. Kvinnojourerna måste ha en stabil ekonomisk grund att stå på.
Vi vill också att kommunen inför feministiskt självförsvar som tillval i gymnasieskolan. Feministiskt självförsvar är en metod för att stärka tjejers och kvinnors självförtroende, att lära sig sätta värde på sig själv och att våga och kunna ta sig ur en hotfull situation. Det kvinnorna lär sig är att använda sin röst för att värja sig mot hot och glåpord, att sätta gränser med kroppsspråket och enkla fysiska självförsvarstekniker för att kunna slå sig fri om man blir angripen.
Våld mot kvinnor är ingen marginell företeelse. En stor del av svenska kvinnor har någon gång utsatts för våld från en man. Men det är inte bara det direkta våldet som drabbar kvinnor. Vardagsrädslan, att ständigt förhålla sig till risken att utsättas för våld eller övergrepp, begränsar kvinnors frihet. Att byta trottoar, att ta en annan väg, att hålla nycklarna i handen, att inte ta den där joggingturen om man är ensam.
Ytterst handlar det om demokrati och grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.
Angela Danielsson
Lillemor Johanson
Marica Sundvall
Medlemmar i vänsterpartiet i Flen
Efter år av långbänk ska Flens kommun få en kvinnofridsplan. Men innan förslaget slutgiltigt antas tycker vi det är viktigt att Flensborna får en chans att tycka till. Därför ordnar vi ett offentligt möte på internationella kvinnodagen 8 mars.
Till mötet har vi bjudit in några personer som vi har bett att helt kort kommentera förslaget. Därefter släpper vi loss en allmän diskussion. De personer som är vidtalade och som accepterat att delta är:
Lisbeth Brevig (m), ordförande för referensgruppen för kvinnofridsplanen
Christina Andersson, ordförande för kvinnojouren MOA i Eskilstuna
Lars-Eric Antonsson, sakkunnig på länsstyrelsen i jämställdhetsfrågor
Gisela Stucki, fritidsledare på Brolinska villan (kanske i sällskap med två unga tjejer)
Emmie Särnstedt, ordförande för Ung Vänster i Sörmland
Mötet är öppet för allmänheten.
Datum: Onsdag 8 mars Tid: 09.30-11.30 Plats: Tea-lokalen i Flen
Här nedanför kan du ladda ner förslaget till kvinnofridsplan i pdf-format.
