I dagarna är det 90 år sedan demokratin, med allmän och lika rösträtt infördes i Sverige. Det borde väl vara en sak att uppmärksamma och fira, men av någon anledning är det ganska tyst om saken.
Före år 1918 hade endast 7% av befolkningen rösträtt. Det var män som tjänade minst 800 kronor per år eller hade en förmögenhet på minst 1000 kronor. Det krävdes också att man hade betalt skatt i minst tio år till stat och kommun.
De röstberättigade hade fler röster ju större förmögenhet de hade. En enda person kunde ha upp till 5000 röster.
Under hela 1900 talets början kämpade den växande arbetarrörelsen för allmän och lika rösträtt för alla. Dessa krav växte sig allt starkare. Under första världskriget var strejker, bröduppror och upplopp av olika slag mycket vanliga. Man brukar säga att Sverige aldrig varit så nära revolution som åren 1917-18.
Högern kände sig så småningom tvungna att kompromissa med kraven från arbetarrörelsen, för att undvika revolution. Men det var motvilligt. I riksdagen gjorde de en röstdeklaration i samband med beslutet om allmän och lika rösträtt. Hjalmar Hammarskjöld (eller Hungerskiöld som han kallades i folkmun) sade:
»Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras band som är minst kompetenta att hantera den.»
Ernst Trygger från högern var inte heller särskilt glad:
»Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhällsskick brytes sönder, och jag förstår dem; ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag.»
Det skulle dröja ytterligare tre år innan arbetarrörelsens kamp gett kvinnorna samma rösträttsvillkor som männen. Även mot den kvinnliga rösträtten slogs moderaternas föregångare med näbbar och klor.
Är det kanske dags för moderaterna att erkänna att man hade fel!? Eller är det för mycket begärt?
Klicka på bilden för att se filmer från debatten och läsa hela artikeln
Avstå från att satsa 18 miljoner av flensbornas pengar på en tågtunnel i Stockholm. Gör istället en rejäl satsning på höjd kvalitet på maten till barn och gamla här i kommunen!
Höj kommunalskatten med 50 öre. Använd pengarna till att höja lärartätheten, öka kvaliteten i äldreomsorgen och projekt för ökat deltagande och demokrati.
Det var vänsterpartiets förslag när budgeten för Flens kommun behandlades.
Det blev ett långt fullmäktigemöte – nästan 13 timmar. I den här artikeln kan du ta del av videoklipp som visar några av vänsterpartiets inlägg i debatten. Du kan också ladda ner vänsterpartiets budget här.
Vid kommunfullmäktiges senaste sammanträde behandlades en motion från Vänsterpartiet, där de krävde att kommunen ska ta bort alla restrektioner för politiskt arbete på arbetsplatserna.
Vid kommunfullmäktiges sammanträde yrkar Kaj Johansson (v) , med instämmande av Anders Berglöv (s) och Kristina Jävergren (s), att avslå kommunstyrelsens förslag samt att uttala följande:
”Flens kommun vill som arbetsgivare stimulera och uppmuntra sin personal att delta i det politiska samtalet och den demokratiska processen. Politisk aktivitet är därför tillåten på kommunens alla arbetsplatser, så länge det uppfyller två förutsättningar.
Det får inte inverka på personalens arbetsinsatser.
Den politiska aktiviteten måste ske på personalens villkor med frivilligheten som grund”,
samt att motionen därmed anses bifallen.
Men fullmäktige beslutade avslå yrkandet och därmed är det inte tillåtet med politiskt arbete på kommunens arbetsplatser.
Valdeltagandet i Flens kommun var 77,3 procent. Det betyder att 2829 personer i vår kommun inte har deltagit i den demokratiska processen, det är betydligt fler personer än de som valde att lägga sin röst på kommunens näst största parti.
Dessa fakta borde förskräcka alla som värnar om ett demokratiskt samhälle. Vår viktigaste uppgift – oavsett partitillhörighet – är att öka deltagandet i det politiska livet.
I detta läge går Flens Kommun ut med ett meddelande till sin personal där man förbjuder politiskt verksamhet på arbetsplatsen.
Konkret handlar det om att Kommunals upprop, som alltså inte får spridas i personalutrymmen hos kommunen. I direktiven står bl.a:
”Från arbetsgivarens sida tar vi direkt avstånd från denna typ av politisk aktivitet på arbetsplasterna. Det är visserligen fritt fram för enskilda och även fackliga organisationer för den delen att bedriva politisk verksamhet men inte på arbetsplatsen.”
Under valrörelsen överöstes människor med politiska budskap. I tidningar, radiokanaler och tv-program har väljarna kunnat ta emot politiska budskap. Men det har varit ett enkelriktat budskap, ett budskap från politiker, journalister och andra proffstyckare till alla de människor som ska utnyttja sin rösträtt.
Grunden för politiska beslut är samtalet. Att själv pröva sina åsikter i en diskussion, att lyssna på andra och kanske till och med förändra sina ståndpunkter en aning.
Idag finns väldigt få naturliga platser för det politiska samtalet. Det traditionella torget är ersatt av köpcentra, paneldebatter och ledarskribenter.
Vill vi stärka demokratin måste vi stimulera det politiska samtalet där människor i dag finns och verkar. Arbetsplatsens fikarum är en sådan naturlig plats. Personalens lunchrast är ett utmärkt tillfälle att prata politik.
Vi yrkar
att Flens kommun tar bort alla restriktioner för de anställda vad gäller att diskutera politiska frågor under sina raster och sprida politiskt material i sina personalutrymmen
”Demokratin har kommit lite på mellis.” De orden inleder Björn Elmbergs bok ”Dom där uppe – dom där nere” och är ett uttalande gjort av ett kommunalråd någonstans i Sverige.
”Demokratin har kommit lite på mellis. ” Valdeltagandet sjunker. Alltfler människor vänder ryggen är politiken. Misstro och politikerförakt är ord som förekommer i debatten.
Samtidigt vet vi att vanmakt och utanförskap är en utmärkt grund för högerextremistiska rörelser. Vi vet att människor som inte ser några alternativ, människor som upplever att deras röst inte hörs och att deras ord ingenting betyder, de människorna har lättare att ansluta sig till ”enkla lösningar” och ”starka ledare”.
Demokrati är mer än att gå och rösta vart fjärde år. Demokrati är människor som deltar aktivt i samhällsutvecklingen. Människor som engagerar sig, sätter sig in i frågor, lyssnar till andras argument och kommer med idéer och förslag. De förtroendevalda måste underlätta för människor att delta i utvecklingen. De måste på ett omedelbart och obyråkratiskt sätt ta tillvara medborgarnas synpunkter.
I många kommuner arbetar man idag med att hitta olika former för en bättre fungerande demokratin inom den egna verksamheten. Svenska kommunförbundet är också aktivt engagerat i de frågorna.
Redan idag pågår en hel del arbete också i vår kommun. Under en tid har en av fullmäktige utsedd grupp haft till uppgift att ”se över partistöd, förtroendemannautbildning, arbetsformer och teknisk utrustning för de förtroendevalda i syfte att förbättra de förtroendevaldas arbetsmöjligheter och därmed vidga medborgarinflytandet över de kommunala frågorna.” Då uppdraget har satt fokus på de förtroendevaldas förutsättningar snarare än på medborgarnas förutsättningar har det begränsat möjligheterna att vidga arbetet till att utveckla den kommunala demokratin.
En annan grupp har jobbat under ledning av kommunfullmäktiges ordförande för att hitta former för att vitalisera fullmäktige. Det arbetet är viktigt och kan fortsätta antingen i samma form som hittills, eller som en del i ett större demokratiarbete.
Slutsatsen är att det är viktigt att vi tar ett samlat grepp som syftar till att undersöka och hitta åtgärder som stärker medborgarnas inflytande över kommunala frågor. Vi bör därför inrätta en speciell arbetsgrupp med representanter från samtliga partier. Det är också viktigt att kommunfullmäktiges ordförande deltar i gruppen.
Arbetsgruppen bör ha ett öppet arbetssätt och möjlighet att delegera frågor. T ex kan det vara lämpligt att kommunfullmäktiges ordförande har ett speciellt ansvar för att utveckla formerna för fullmäktige, integrationsgruppen tittar på hur vi ska engagera invandrargrupper och en speciell ungdomsgrupp tar fram förslag till hur vi ska öka de ungas inflytande
Arbetet i en sådan grupp skulle ta sin utgångspunkt i följande områden:
engagera medborgarna i den kommunala demokratin
(det kan handla om olika former av samråd, medborgararenor, ungdomsfullmäktige, debatt på hemsidan, öppnare arbetssätt i nämnder osv, speciell inriktning på att engagera kvinnor, invandrare, ungdomar, )
starkare fullmäktige (fullmäktige är vårt högsta beslutande organ, och bör vara platsen där vi diskuterar övergripande strategiska frågor, att göra fullmäktige till en plats för diskussioner kring framtidsfrågor, och en plats där medlemmarna möter politikerna ex frågestunder, inbjudna föreläsare, diskussionsfullmäktige o dyl.)
direkt medborgarinflytande (olika former för direktinflytande ex brukarstyrelser, personalinflytande)
helhetssyn på problemen – problemorienterat arbetssätt
(att se över nämndorganisation och arbetsformer i syfte att hitta ett arbetssätt som utgår från problemet, ex hur stöttar vi barn med speciella behov inom skola, fritid och social.)
stärka politikerrollen
(demokratitekniker i det politiska arbetet, praktiska möjligheter att träffa medborgarna, hur möter vi medborgarna? Förhållandet politiker- tjänstemän.)
Jag yrkar
att kommunfullmäktige inrättar en speciell arbetsgrupp som får till uppgift att undersöka och föreslå former och åtgärder som stärker medborgarnas inflytande över kommunala frågor
att arbetet tar sin utgångspunkt i ovanstående fem områden
att gruppen består av en representant från varje parti, plus suppleanter. Dessutom ska kommunfullmäktiges ordförande ingå i gruppen
att gruppen ska ha ett öppet arbetssätt och om möjligt delegera frågor
