Ja till kollektivavtal – Nej till Lissabonfördraget

Normalt sett brukar inte riksdagen fatta beslut innan man har alla fakta på bordet. Men när det gäller Lissabonfördraget (förslaget till ny grundlag för EU) så tyder mycket på att man tänker fatta beslut först, och ta reda på konsekvenserna efteråt.

EG-domstolens dom i Lavalmålet innebär en allvarlig inskränkning i konflikträtten på svensk arbetsmarknad och ett underkännande av delar av den svenska arbetsrättslagstiftningen.

Domen var inte ett olycksfall i arbetet. Samma syn på kollektivavtalen har slagits fast i ytterligare ett par domar i EG-domstolen. I den s.k. Rüffert-domen förbjöds exempelvis den tyska delstaten Niedersachsen att ställa krav på en utländsk entreprenör om kollektivavtal vid upphandling.

Som en följd av Laval-domen har regeringen tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå förändringar i den svenska arbetsrätten för att göra den svenska kollektivavtalsmodellen och fackliga konflikträtten anpassad till EU-lagstiftningen. Resultatet av utredningen ska presenteras den 15 december, alltså nästan en månad efter det att riksdagen ska rösta om Lissabonfördraget. Det innebär att riksdagens ledamöter inte ens kommer att veta vilka förändringar av den svenska arbetsrätten utredaren föreslår när omröstningen sker.

LO-kongressen beslutade att utredningen måste vara färdig i god tid innan fördraget godkänns i riksdagen. De insåg att om riksdagen redan godkänt fördraget, så riskerar vi att stå helt utan alternativ om utredningens förslag visar sig vara otillräckliga eller dåliga ur facklig synpunkt. Sveriges bästa möjlighet att sätta press på EU att respektera vår kollektivavtalsmodell är att villkora godkännandet av fördraget.

Att den borgerliga regeringen har bråttom, kan man förstå. Man ska inte ha några illusioner om Reinfeldts och Littorins engagemang för fackliga rättigheter. Däremot är det betydligt svårare att förstå varför den socialdemokratiska riksdagsgruppen accepterar den borgerliga brådskan, när man faktiskt har makten att skjuta på omröstningen.

Jag anser att frågan om den svenska kollektivavtalsmodellen är så grundläggande att det inte kan finnas några skäl för socialdemokraterna att hasta igenom Lissabonfördraget. Särskilt inte nu, då tidtabellen för fördraget redan fördröjts sedan Irland röstade nej i folkomröstningen.

Socialdemokraterna har makten att skjuta på beslutet tills alla fakta finns på bordet. Det gäller en fråga som är av avgörande betydelse för svenska löntagare och för svensk fackföreningsrörelse. Hur kommer ni att agera?

Kaj Johansson,
Vänsterpartist från Flen

Av 0 193
%d bloggare gillar detta: