Etikett: strejk

Sjuksköterskestrejken i centrum

Skrivet av den 2 maj, 2008. Postad i Möten.

Sjuksköterskestrejken, persontrafik på TGOJ-banan och allaktivitetshus i Skjortan, var några av de ämnen som Caspar Gielessen tog upp i sitt förstamajtal. Peter Linnstrand tog upp situationen i landstinget och Olle Andersson, gästtalare från IOGT, talade om den ökande alkoholkonsumtionen och våldet som följer i dess fotspår.

Lucho Monasterio sjöng och spelade latinamerikanska visor, bland annat flera stycken av Victor Jara. Vid mötet samlade man också in över 1000:- kronor till Palestinian Medical Relief som arbetar med medicinsk hjälp åt människorna i Gaza.

Här kan du läsa ett utdrag ur Caspar Gielessens tal:

—————————————————-

Som ni alla vet pågår en strejk inom vården. Sjuksköterskor har ett stort ansvar för människors liv och hälsa. Trots detta viktiga och tunga arbete är de väldigt lågavlönade. De låga lönerna beror på att sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat. Vänsterpartiet vill höja lönerna i kvinnodominerade yrken och stödjer därför Vårdförbundet som idag tar ut flera tusentals sjuksköterskor i strejk.

Vänsterpartiet är mycket kritiskt till att regeringen fryst kommun- och landstingspengarna, eftersom detta på sikt försvårar för landstingen att rätta till de orättvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet vill istället satsa på att höja lönerna i de kvinnodominerade yrkena, och har föreslagit ett helt nytt statsbidragssystem på 10 miljarder till kommunsektorn. Statsbidraget ska fungera som en morot för att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Vi kommer ingen vart med lönediskrimineringen om inte staten, landstingen och kommunerna tar sitt ansvar som arbetsgivare för att höja kvinnors löner. Rean på kvinnors arbetskraft måste få ett slut.

Till den borgerliga regeringen säger vi att 85 procent av Sveriges befolkning är villiga att betala högre skatt för bättre kvalitet inom sjukvården. 83 procent är villiga att betala högre skatt för att förbättra äldreomsorgen. Och 79 procent vill betala högre skatt för att förbättra kvaliteten inom skolan.

Förresten, de här siffrorna kommer från en undersökningen som var beställd av Sveriges kommuner och landsting. Den borgerliga ordföranden beklagade att resultatet hade ”läckt ut”.

Och det kan man ju förstå. Borgerlig politik går ju ut på motsatsen, att skära i välfärden och sänka skatterna. Och trots åratal av opinionsbildning, reklamkampanjer för miljontals kronor, så visar det sig alltså att folket envisas med att vilja bevara välfärden. Vilken chockbesked det måste varit för borgarna: folk vill inte ha det som på 1800-talet!

Vi har en stor respekt för de sociala framstegen man gjort i Sydamerika. Därför är vi mycket starka kritiker av USA:s agerande mot den sydamerikanska vänsterrörelsen, framförallt när det gäller USA:s blockad mot Kuba och Venezuela.

Visst, det står mycket kvar att göra men arbetarna och den fattiga befolkningen i flera latinamerikanska länder har en bättre framtid för sig, se bara de goda exemplen i Venezuela, Brasilien och Bolivia. I materiellt avseende har Kubas befolkning, trots USA-blockaden, en levnadsnivå som stora befolkningsskikt i Latinamerika avundas kubanerna.
Vänsterpartiets principiella hållning är att vi kritiserar brott mot mänskliga rättigheter och inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, varhelst de förekommer. När sådana brott begås på Kuba kritiserar vi i konsekvensens namn även den kubanska regeringen för detta.

Vänsterpartiets utrikespolitik grundar sig på respekt för demokratin, folkrätten och mänskliga rättigheter. Utifrån denna utgångspunkt arbetar vi för en tvåstatslösning när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina. Palestinierna skall ha rätt att utropa en egen stat med Östra Jerusalem som huvudstad.

Nyligen fick vi höra från Gaza att FN slutat med sin matutdelning till den instängdas befolkningen, eftersom de inte längre har något bränsle till bilarna. Den humanitära nöden ökar varje dag.

Ockupationsmaktens våld undgår ingen, även sjukhus, ambulanser och människorättsorganisationer ses som militära mål från Israels sida. Arbetet för att förse palestinier med medicinsk vård bedrivs med livet som insatts, ett arbete som i mångt och mycket vilar på frivilligkrafter.

På Gazaremsan har Palestinian Medical Relief Societys (eller PMRS) fyra huvudsakliga sjukvårdscenter, två ambulanser och två mobila kliniker, såväl som ett effektivt program för hjälp åt handikappade, särskilt barn. När Israels totalblockad av Gaza inleddes i januari 2008 deklarerade PMRS att man befinner sig i akut nödläge. Natten till den 28 februari 2008 bombade Israel sönder PMRS huvudkontor, klinik, apotek, ambulans, handikappcenter och medicinförråd, i en flygattack som också dödade flera palestinier, bland annat en femmånaders bebis i ett intilliggande bostadshus.

PMRS är en av de viktigaste frivilligkrafterna för att förse palestinier med medicinsk vård. Man räknar med att organisationer når 1.4 miljoner palestinier på över 490 orter. Detta har man uppnått genom omfattande insatser och nätverksbyggande i Västbanken och Gaza under de 29 år som gått sedan PMRS grundades.

Därför går årets förstamajinsamling går till PMRS verksamhet på Gazaremsan. Hjälp dem, du också, de behöver oss!

Västvärlden inklusive Sverige har ett stort ansvar för att människor blir flyktingar. Den direkta orsaken till att nio av tio fördrivna människor tvingas fly är politiskt förtryck och väpnade konflikter. Det finns ingen som helst koppling mellan länders fattigdom och flyktingar som söker sig till Sverige. Det är bara att titta på från vilka länder flyktingarna kommer. Nästan alla kommer från länder där det antingen pågår krig, väpnad konflikt eller grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Dessa konflikter utkämpas till övervägande del med vapen som tillverkats i de rika industriländerna, bland annat i Sverige. Det är grundfel och ställer oss till svars, med en ansvarsfull flyktingpolitik och dessutom ett omedelbart stopp för vapenexporten till länder där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.

Här hemma i Flen jobbar Vänsterpartiet mycket hårt för TGOJ-banan. En satsning på TGOJ-banan har stor betydelse för miljön men också den lokala utvecklingen. Som exempel kan man nämna etableringen av Lager 157 i lilla Hälleforsnäs. Där räknar man med mellan 200-400 tusen besökare varje år. Om alla dessa åker bil till och från Hälleforsnäs, så ökar koldioxidutsläppen enligt vissa beräkningar med mellan 8-10 procent. Men om bara några få procent av dessa besökare istället skulle välja tåget, vinner vi alla, både med miljön och dessutom ett ökande resandeunderlag med tusentals resenärer varje år.

Vänsterpartiet i Flen ivrar hårt för våra ungdomar och föreningar. Därför gick vi hårt till attack för ett allaktivitetshus i Skjortan. Och vi lyckades.
Dessutom satsar vi mycket hårt för de som utsätts för våld, diskriminering, droger, ensamhet, fattigdom och så vidare. Ett bra liv för alla, tillsammans.

I Sörmland vill vi ha en dialog med SSAB i Oxelösund och Luleå. Visste ni att deras fabriker står för elva procent av Sveriges årliga koldioxid utsläpp?

Värst och mest trist av det hela är att det är totalt onödigt. En liten förklaring: vid deras stålproduktion uppstår två biprodukter, nämligen köksugnsgas och masugnsgas. Den årliga gasmängden räcker till att värma upp hela Nyköping och Oxelösund. För att fånga upp gasen krävs en investering på 180 miljoner. Tyvärr tycker ett fåtal chefer att det är för mycket pengar. Det skulle inskränka deras kvartalvinst som ligger på 2,4 miljarder…! Ja, smaka på orden: tvåtusenfyrahundra miljoner kronor är deras kvartalvinst.

Men eftersom de borgerliga regeringen inte vill ifrågasätta marknadskrafternas frihet, så tipsar dom istället om hur du som enskild konsument ska handla klimatsmart. De presenterar klimatkrisen som en fråga om personlig moral. Som lågavlönad ska man nästan ha dåligt samvete om man inte orkar hänga med i köpfesten. Vad som helst – bara man inte inskränker den fria marknaden!

Som politisk rörelse måste vi arbeta för politiska och gemensamma lösningar på problemen. Det handlar om att tvinga fram en beskattning som utjämnar inkomstskillnader. Det h
andlar om en politik som prioriterar offentlig konsumtion framför privat konsumtion. Och det handlar om en lagstiftning som tvingar de stora företagen att satsa långt mycket mer på miljövänliga investeringar.

De tekniska lösningarna finns. De ekonomiska resurserna finns. Nu gäller det bara att vi TILLSAMMANS lyckas mobilisera ett tillräckligt stort politiskt tryck för att tvinga fram de nödvändiga besluten.

Vi vill att politiken ska utgå från oss alla, det vill säga folkets makt. Vi kan bygga ett bättre Sverige genom att använda gemensamma resurser för det gemensamma bästa, genom att se till att använda resurserna till att minska klyftorna, inte öka dem. Det betyder att de som har mycket får betala mer, och det betyder att de som behöver mest hjälp ska få mest hjälp. Det är vad det handlar om att vara vänster. Tillsammans!

Det är dags för en social politik, en riktig ”alla tillsammans socialistisk politik”.

Sammanfattat kan jag säga att Vänsterpartiet vågar säga som det är, att vänsterns politik handlar om motsättningar, och om möjligheten för människor att gemensamt förbättra sina livsvillkor. Det är en ren lögn att det går att skära ner, privatisera, försämra villkoren för pensionärer och sjuka samtidigt som man sänker skatterna för de som har det bra, utan att det ökar klyftorna i samhället.

Ett samhälle med ökande klyftor mellan rika och fattiga, där stora grupper känner sig alltmer maktlösa och utestängda från arbetslivet och den gemensamma välfärden utgör en verklig grogrund för missnöje och med dess främlingsfientliga partier. Det är absolut inte bra!

Ådalen 31 – Glöm dem Aldrig!

Skrivet av den 12 maj, 2006. Postad i Övrigt.

På söndag är det på dagen 75 år sedan fem människor mördades av kulor från svensk militär. Några dagar efter morden publicerades dikten ”Gravskrift” av Erik Blomberg.

Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.

Vad innebär det att aldrig glömma dödsskjutningarna i Ådalen den 14 maj 1931? Det betyder inte bara att vi högtidlighåller minnet av dem som mördades under en liberal statsminister. Det måste också innebära att vi gör allt för att det aldrig ska ske igen. Svenska militärer ska aldrig få skjuta på civila.

Under lång tid har det funnits ett samförstånd i Sverige om att endast polisen har rätt att använda våld i fredstid. I 75 år har ansträngningar gjorts för att hålla rågången tydlig mellan polis och militär. För det ska aldrig få hända igen. Aldrig!

För några dagar sedan ändrade Sveriges Riksdag detta. En socialdemokratisk justitieminister och en socialdemokratisk regering vann stöd av de borgerliga partierna för en ordning där militären i vissa fall ska få rätt att använda våld mot civila. Det är ett svek mot den egna historien som kan få förödande konsekvenser i framtiden.

Motivet till den nya lagen stavas terroristbekämpning. Regeringen hävdar att den svenska polisen inte har resurser att möta ett terrorangrepp. I andra europeiska länder, som Spanien och Italien, har liknande sammanblandning av polis och militär redan skett. Det har inte förhindrat terrordåd men lett till ett hårdare samhällsklimat.

Brottslighet, även med terroristiska förtecken, ska utredas och bekämpas med demokratiska metoder. Polisen ska ha de resurser som krävs och rätten att samverka med andra. Det är redan möjligt med nuvarande lagstiftning, liksom för polis att rekvirera militär materiel för brottsbekämpning. Den klara begränsningen måste vara att militär personal aldrig får använda våld eller tvång mot civila i fredstid. Denna begränsning existerar inte längre, tack vare ett parti som kallar sig arbetarparti.

Självklart ska det som kallas terrorism bekämpas. Men grogrunden för terror försvinner inte med ett dåligt lagförslag i riksdagen. För det krävs en rättvis världsordning, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett bekämpande av stater som tar till terroristiska metoder mot de egna medborgarna.

I Maj 1931 hade pappersarbetarna vid Marmaverken i Ådalen strejkat i åtta månader. Företaget krävde lönesänkning med fyra öre. Arbetarna vägrade. Då hämtades strejkbrytare till Ådalen under skydd av militär och polis.

Det kokade av ilska längs hela Ångermanälven. Den 14 maj samlades representanter för 30 sågverk och åtta massafabriker för att besluta om generalstrejk. Allt arbete i Ådalen skulle läggas ner till dess att strejkbrytarna, polis och militär hade försvunnit. En spontan demonstration med tusentals människor gick från Frånö till Lunde. Där väntade militären. Kapten Mesterton gav order att öppna eld mot demonstranterna. Fem personer dödades, fem sårades.

Generalstrejk utlystes i Ådalen. Vid begravningen den 21 maj utlyste LO fem minuters strejk klockan 12. I Ådalen slöt 25 000 personer upp vid begravningen. Vid graven talade Hugo Sillén för kommunistiska partiet och Richard Sandler för socialdemokraterna. Jordfästningen förrättas av kommunisten Axel Nordström.

Efter skotten hölls två rättegångar; En mot militären och en mot arbetarna. Kapten Mesterton, som gav soldaterna order att skjuta, dömdes till åtta dagars arrest utan bevakning. Axel Nordström, som ingick i strejkledningen, dömdes till två och ett halvt års fängelse trots att han inte deltog i demonstrationen.

Per-Albin Hansson uttalade att skulden föll tungt – på kommunisterna! Men socialdemokraterna nyktrade till. 1981 genomförde vi en stor gemensam manifestation med demonstration från Frånö till Lunde. 2001 talade jag tillsammans med bland annat Håkan Meijer, då vice ordförande i LO. I år väljer socialdemokraterna att vägra samarrangemang med vänsterpartister. Det är motsatsen till den strejkrörelse som i stor enighet tog upp kampen mot kapital och militär för 75 år sedan.

Det har gått 75 år sedan fem människor mördades i Ådalen. Kampen för högre löner, för rätten till arbete och rättvisa villkor på arbetsplatserna pågår fortfarande. I höstens val finns partier som vill tvinga människor att ta jobb till låga löner genom att försämra för arbetslösa och sjuka. Det finns partier som vill avskaffa anställningsskyddet för ungdomar. Det finns partier som vill höja egenavgifterna till a-kassan så att många inte kommer att ha råd att vara medlemmar i en fackförening.

Mot detta ställer vi en politik för arbete åt alla. Vi vill anställa 200 000 människor i den offentliga sektorn och vi vill öka tempot i den energiomställning som skapar nya jobb. Vi vill bygga ut och förstärka arbetsrätten. Istället för fler otrygga jobb för unga och deltidsanställningar så arbetar vi för fasta jobb på heltid. Vi har rensat upp i djungeln av anställningsformer, nu går vi vidare.

Det handlar om samma kamp, nu som då. Det handlar om människovärdet. Och det handlar om att aldrig någonsin tillåta att det händer igen.