Reinfeldts Sverige
LO har gjort en svidande vidräkning av vad Fredrik Reinfeldt och moderaterna lovade att deras politik skulle leda till, och vad den i verkligheten har lett till. Se filmen! Sprid den!
Etikett: moderaterna
90 år med lika rösträtt – något att fira kanske!?
I dagarna är det 90 år sedan demokratin, med allmän och lika rösträtt infördes i Sverige. Det borde väl vara en sak att uppmärksamma och fira, men av någon anledning är det ganska tyst om saken.
Före år 1918 hade endast 7% av befolkningen rösträtt. Det var män som tjänade minst 800 kronor per år eller hade en förmögenhet på minst 1000 kronor. Det krävdes också att man hade betalt skatt i minst tio år till stat och kommun.
De röstberättigade hade fler röster ju större förmögenhet de hade. En enda person kunde ha upp till 5000 röster.
Under hela 1900 talets början kämpade den växande arbetarrörelsen för allmän och lika rösträtt för alla. Dessa krav växte sig allt starkare. Under första världskriget var strejker, bröduppror och upplopp av olika slag mycket vanliga. Man brukar säga att Sverige aldrig varit så nära revolution som åren 1917-18.
Högern kände sig så småningom tvungna att kompromissa med kraven från arbetarrörelsen, för att undvika revolution. Men det var motvilligt. I riksdagen gjorde de en röstdeklaration i samband med beslutet om allmän och lika rösträtt. Hjalmar Hammarskjöld (eller Hungerskiöld som han kallades i folkmun) sade:
»Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras band som är minst kompetenta att hantera den.»
Ernst Trygger från högern var inte heller särskilt glad:
»Många skola med grämelse se, hur hörnstenarna i vårt samhällsskick brytes sönder, och jag förstår dem; ty jag har aldrig under de 24 riksdagar jag bevistat, känt en grämelse så stor som den jag hyser, då jag nu måste biträda detta förslag.»
Det skulle dröja ytterligare tre år innan arbetarrörelsens kamp gett kvinnorna samma rösträttsvillkor som männen. Även mot den kvinnliga rösträtten slogs moderaternas föregångare med näbbar och klor.
Är det kanske dags för moderaterna att erkänna att man hade fel!? Eller är det för mycket begärt?
Ovanligt vallöfte från moderaterna i Katrineholm…
Det var nog många som satte kaffet i vrångstrupen när de slog upp Katrineholms-Kuriren igår, onsdag, och möttes av moderaternas lokala annons. Dom lovar nämligen ”höga skatter, kommunala monopol, bidragsberoende och byråkratiskt krångel”.
Är Reinfeldt informerad? Nu vill vi gärna ha läsarnas förslag på hur den moderata annonsen ska tolkas.
Klicka på bilden för att se annonsen i full storlek.
Det var ju er vi demonstrerade mot!
I sin jakt på nya väljare försöker Moderaterna påstå att de är ett nytt ”arbetarparti”. I tv-reklam och på reklamaffischer visar de bilder från arbetardemonstrationer med undertexten ”Efter 116 år av demonstrationer är det dags att någon lyssnar – Nya moderaterna”.
Värre historieförfalskning är knappast möjlig. Moderaterna har ju slagits med näbbar och klor mot alla reformer arbetarrörelsen har kämpat för. Det var ju faktiskt er vi demonstrerade mot.
När arbetarrörelsen kämpade för demokrati och lika rösträtt, då var det moderaternas föregångare som inte ville lyssna. Efter år av demonstrationer och en hotande folkresning tvingades till slut högern backa, men det var inte frivilligt.
När beslutet fattades av riksdagen sade högerledaren Hjalmar Hammarskjöld följande i debatten:
”Jag tror inte på demokratins förmåga att lyckliggöra ett folk, allra minst den sortens demokrati, som det här blir fråga om och som sannolikt ganska fort kommer att leda till massvälde. /…/ Det beslut som riksdagen nu står i begrepp att fatta, innebär att makten lägges i deras hand som är minst kompetenta att hantera den.”
Det var er vi demonstrerade mot – det var ni som inte ville lyssna:
- 1916 då vi krävde och fick igenom allmän olycksfallsförsäkring i arbetslivet
- 1919 då vi krävde och fick igenom införande av lagstadgad 8-timmarsdag och 48-timmars vecka
- 1921 då vi krävde och fick igenom rösträtt även för kvinnor
- 1931 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till sjukkassorna
- 1931 då vi krävde och fick igenom moderskapsunderstöd
- 1934 då vi krävde och fick igenom statliga bidrag till arbetslöshetskassorna
- 1938 då vi krävde och fick igenom två veckors lagstadgad semester
- 1946 då vi krävde och fick igenom allmän sjukförsäkring
- 1948 då vi krävde och fick igenom allmänna barnbidrag
- 1948 då vi krävde och fick igenom en arbetarskyddslag
- 1951 då vi krävde och fick igenom tre veckors lagstadgad semester
- 1959 då vi krävde och fick igenom ATP
- 1963 då vi krävde och fick igenom fyra veckors lagstadgad semester
- 1970 då vi krävde och fick igenom 40 timmars normalarbetsvecka
- 1973 då vi krävde och fick igenom lagen om anställningsskydd
- 1976 då vi krävde och fick igenom fem veckors lagstadgad semester
Kort sagt, det var er vi demonstrerade emot och det var ni som inte ville lyssna!
Och om det nu skulle vara så som ni påstår, att ni är ett ”nytt” parti, ja till och med ett ”arbetarparti” – vilka arbetardemonstrationer är det nu ni har lyssnat till, när ni föreslår att man ska sänka ersättningen till sjuka och arbetslösa och göra det lättare att avskeda folk?
Kaj Johansson
(v) Flen
Ny förpackning – samma innehåll
Moderaterna försöker envist påstå att de är ett nytt parti, ja rent av ett nytt arbetarparti. Men hur är det egentligen, är förvandlingen verklig, eller försöker de bara få oss att se i syne?
Själv säger Fredrik Reinfeldt så här i tidningen Metro (041005):
”Vi är idémässigt det parti som ligger till höger i svensk politik, och vi har inte gjort någon idémässig förflyttning”.
Och så här lugnar han oroliga moderata studenter i tidningen Svensk Linje (040305):
”Jag vill säga en sak till alla dem som talar om en orientering mot mitten: Jag har aldrig själv vare sig använt ordet eller haft det som utgångspunkt. Idémässigt jobbar jag utifrån precis de moderata värderingar som gjorde att jag valde det här partiet.”
Vilka moderata värderingar var det då Fredrik Reinfeldt hade när han sökte sig till Moderaterna? Låt oss titta på några citat ur hans bok ”Det sovande folket” som kom 1993, i början av hans politiska karriär:
“De bidragsberoende och passiviserade svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”
“Blott 28 år gammal dog han. […] Han dog precis som en lång rad andra unga människor började göra den sommaren i vad som skulle komma att kallas 2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS. Han dog välfärdsdöden.” (sidan 11)
“Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. De som kortsiktigt vinner överröstar alltid de som långsiktigt har att betala. Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning.”
Så mycket för välfärden alltså. Det är alltså dessa värderingar som Fredrik Reinfeldt menar när han säger att han idémässigt står för samma sak som när han började sin politiska karriär.
Nya arbetarpartiet – my ass…! Då är det ärligare att säga som SAF:s pensionerade chefsideolog Sture Eskilsson:
”Vi måste stå för en politik som höginkomsttagarna tjänar på, och vi måste säga att vi tycker att det är rätt att den som tjänat ihop pengarna också ska få behålla dem.”
Fler avslöjande citat hittar du på https://citat.alliansfrittsverige.nu/