Jonas Sjöstedts tal i Almedalen var starkt ideologiskt. Han talade om behovet av gemenskap och sammanhållning, och hur vi ska utveckla välfärden. Men han gick också till stenhårt angrepp på Sverigedemokraternas hyckleri när dom i riksdagen röstar för nedskärningar och att gynna de redan rika, och sedan skyller problemen på invandrarna.
Medlemsmöte tisdag den 21 augusti, klockan 18.00 på partilokalen.
Situationen på arbetsmarknaden har förändrats kraftigt de senaste åren. För väldigt många är ett fast heltidsarbete något de bara kan drömma om. Timanställningar, bemanningsföretag och tillfälliga bidragsanställningar har gjort arbetsmarknaden osäker.
Mot den bakgrunden ska partiet nu lyfta frågor som handlar om arbetsrätt och situationen på arbetsmarknaden. Under ett år framöver ska partiet arbeta med en kampanj på temat: Vi är människor, inte maskiner.
Under hösten riktar arbetet in sig på arbetsplatser och fackligt anslutna. Under våren blir arbetet mer utåtriktat.
På medlemsmötet ska vi dels diskutera upplägget av kampanjen, dels gå igenom partiets förslag till facklig-politisk plattform. (Ladda ner här)
Frågan om en bra arbetsrätt berör alla, oavsett om du har jobb eller inte. Det hänger ihop med både a-kassa, sjukförsäkring och socialbidrag. Det är alltså viktigt att så många som möjligt kommer på mötet.
Arbetslösheten skär djupa sår i det svenska samhället. Hur har arbetsmarknadspolitiken förändrats och vad har vänsterpartiet för förslag? Hur ska vi få ner den skenande ungdomsarbetslösheten?
Kom och diskutera dessa och många andra frågor med Josefin Brink (v), ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Tisdag 26 april, 18.00 på biblioteket i Flen.
Mötet är öppet för alla, hjärtligt välkomna!
Regeringen föreslår besparingar på tågtrafiken mellan Norrköping-Katrineholm-Flen-Eskilstuna-Västerås-Uppsala, den så kallade UVEN. Tågtrafiken på den sträckan är livsviktig för regionen,
inte minst av arbetsmarknads- och miljöskäl.
Rädda UVEN – skriv på namninsamlingen!
– Som vänsterpartist är det självklart att strida för spårbunden trafik, säger Peter Linnstrand.
– Det är dessutom märkligt att man ska vara beredd på att ta jobb på annan ort samtidigt som jobbresan försvåras, hur tänker regeringen?
Peter fortsätter
– Nu måste vi alla i berörda län och kommuner hjälpas åt oavsett partitillhörighet. Jag uppmanar alla Sörmlänningar att hjälpa till med det arbetet genom att skriva på uppropet. Om du inte har tillgång till dator så gå till biblioteket, där de kan hjälpa dej! Vi måste rädda UVEN och dessutom få persontrafik på TGOJ-banan, avslutar Peter.
Nu tar regeringen krafttag mot fusket, och man kan ju verkligen förstå behovet. Minister efter minister har ju fått gå sedan de avslöjats med fingrarna i kakburken. Svartarbetande barnflickor, skattefusk och licensskolk har ju varit rena följetongen.
Men man kan ju undra lite över prioriteringarna.
Skatteverket räknar med att skattefusket ligger på hela 133 miljarder.
När det gäller fusket med socialförsäkringarna så ligger det på ungefär 1 miljard enligt de senaste beräkningarna från försäkringskassan.
För oss vanliga dödliga kan det verka självklart var man ska sätta in stöten. Här har vi en sorts fusk som kostar samhället 133 miljarder och en annan sort som kostar 1 miljard.
– Vilket är det största samhällsproblemet? Hmmm…?
– Vilket fusk kostar mest för välfärden? Hmmm…?
Men regeringen tycker inte att man kan resonera på det grovhuggna sättet.
Dom menar att skattefusket är de höga skatternas fel. Om vi bara sänker skatterna tillräkligt mycket, så kommer fuskarna gärna att vilja betala. Riktigt hur mycket vi måste sänka skatterna för att fuskarna ska vilja vara med och betala för välfärden, framgår inte.
När det gäller fusket med socialförsäkringarna så har regeringen inte riktigt lika stor förståelse. Försäkringskassans personal har fått skarpa order att jaga fuskare, polisanmälningarna duggar tätt och regeringen har tillsatt en ”fuskdelegation”. Jakten kostar miljoner, men resultatet är magert.
Istället för att satsa på rehabilitering ska de sjukskrivna jagas tillbaka ut på arbetsmarknaden med blåslampa. När värken i armarna är för stor, så får man väl byta jobb och bli avsynare eller provsmakare.
Men varför kampanjar regeringen då om fusket? Kampanjen kostar ju nästan lika mycket som det fusk de försöker komma åt. Kikar man bakom dimridåerna så är det inte fusket regeringen vill åt – det är den allmänna sjukförsäkringen och andra gemensamma lösningar. De vill öppna upp för privata försäkringslösningar.
Regeringens kamp mot fusket är bara ännu ett exempel på elitens uppror mot gräsrötterna. Det är klasskamp med omvända förtecken!
Vårt svar måste vara att slå vakt om socialförsäkringarna, satsa på rehabilitering och rimliga arbetsförhållanden. Betala det gärna genom att driva in så mycket som möjligt av de 133 miljarder som försvinner ner i redan överfulla plånböcker. Det skulle räcka långt!
Kaj Johansson
Läs också:
Nu rapporterar Dagens Eko om den sänkning av a-kassan som genomfördes i Tyskland förra året. Ett av målen med reformen var att få arbetslösa att acceptera jobb med låga löner. Men effekterna på arbetsmarknaden har uteblivit, enligt forskare.
– Jag kan inte se att sänkningen hittills har haft någon betydelse. De långtidsarbetslösa är fortfarande arbetslösa, säger Karl Brenke, på Tyska institutet för ekonomi i Berlin.
– Reformen har inte gett några nya jobb, utan bara mer fattigdom, säger Markus Franz på det tyska fackföreningsförbundet DGB
Företrädare från alla partier tävlar just nu i att signera insändare och debattartiklar som ska förklara att just de vill ha allra mest jobb. Så också vänsterpartiet, det är sant.
Men den som verkligen orkar igenom alla inlägg, den upptäcker tämligen snabbt att partierna inte är så överens som det ser ut.
Vänsterpartiet vill i grunden att människor ska arbeta mindre. Mer fritid och mindre arbete är vår långsiktiga målsättning. Sextimmarsdagen skulle ge oss alla mer tid för barn och familj, för engagemang i kulturliv och samhällsarbete, för att ströva i naturen och för att utveckla nya intressen. På köpet skulle vi blir friskare och fler skulle orka jobba fram till pensionsdagen. Vi har sett att det här fungerat på många håll i landet och vill genomföra ett försök med kortare arbetstid inom till exempel hemtjänsten i Flen.
Men visst. Det finns en hop arbetsuppgifter som måste utföras. I våras presenterade Vänsterpartiet i Flen en rapport som visade på att vi bara i vår kommun, här i Flen, behöver 200 nya jobb inom den kommunala verksamheten.
Vi kunde konstatera att vi inom skolan behöver omkring 60 nya personer. Lärare, fritidspersonal, kuratorer, skolvärdar, speciallärare. Våra dagisgrupper bör minska till nedåt 15 barn per grupp. Inom hemtjänst och äldreboende behövs det 80 nya personer; då skulle de äldre kunna duscha så ofta de vill och regelbundet komma utomhus.
Också inom den privata sektorn finns det nya arbetsuppgifter som är viktiga. Vi har länge arbetat för att Flens kommun ska etablera sig som en miljökommun, med rejäla satsningar på miljö- och energiteknik. Kommunen kan göra mycket för att stimulera en sådan utveckling, till exempel genom att profilera gymnasieskolan på ny miljöteknik. (Den minnesgode kommer ihåg att vänsterpartiet föreslog det redan när skolan startades, men borgarna ville annorlunda. Deras idé var istället en golflinje….)
Går det här ihop då? Kan vi minska arbetstiden och hinna med mer jobb på samma gång? Ja, till viss del kan vi faktiskt det. Det är inte att säkert att antalet arbetande timmar blir färre, även om vi kortar den ordinarie arbetstiden. Sjukskrivningarna blir kortare, arbetslösa byter bidrag och ”sysselsättningar” mot nödvändiga arbeten, fler orkar jobba fram till pensionsåldern.
Men det handlar också om att prioritera vilka arbeten som är viktiga i vårt samhälle. Lärare och vårdpersonal i stället för lyxkonsumtion åt de välbeställda. Satsningar på energisnål teknik istället för prylhysteri. Sverige är ett av väldens rikaste länder, vi har råd med det som är viktigt och väsentligt, men vi kanske måste slå av på takten när det gäller nya stadsjeepar, privata badpooler och dyra märkeskläder.
Rätten till arbete är valets huvudfråga. De borgerliga partierna vill bekämpa arbetslösheten genom att göra det lättare att avskeda ungdomar och försämra ersättningen för de arbetslösa. Socialdemokratin letar efter olika former av sysselsättning.
Vänsterparitets utgångspunkt är den rakt motsatta. Vi vill bekämpa arbetslösheten, inte de arbetslösa. Vi vill ha jobb som behövs, inte meningslösa sysselsättningsåtgärder.
Lillemor Johansson
Lisa Molin
Kaj Johansson
Roger Tiefensee försöker blanda bort korten genom att jämföra plusjobben med centerns förslag om att ungdomar inte ska ha något anställningsskydd.
Plusjobb är en arbetsmarknadspolitisk insats. Den riktar sig till personer som stått långt bort från arbetsmarknaden och inte haft möjlighet att komma i fråga för ordinarie arbeten. Nu görs särskilda satsningar på gruppen långtidsarbetslösa ungdomar inom ramen för plusjobben där de har samma villkor som alla andra. Arbetsförmedlingen plockar ut personer som ska få ett plusjobb.
Centerns förslag är däremot fullständigt sanslöst, det riktar sig till alla ungdomar och öppnar möjligheter att plocka bort anställningstryggheten i ordinarie arbetstillfällen på hela arbetsmarknaden!
Roger Tiefensee påstår att centerns förslag har gett 60 000 nya jobb i Frankrike. Franska konjunkturinstitutet konstaterade i februari att de flesta av de jobb som tillkommit genom CNE (ungefär centerns förslag) hade tillkommit ändå, man säger att ”CNE har inte skapat ett enda nytt arbetstillfälle”. (Le Mondes ekonomibilaga i februari. )
En skillnad har det förstås inneburit – de unga som fått de här jobben har ingen anställningstrygghet, utan kan sägas upp med omedelbar verkan. Kanske för att man blir gravid, kanske för att man ställer krav som arbetsgivaren inte gillar.
För att få fler jobb och komma till rätta med arbetslösheten i grunden krävs en ekonomisk politik med full sysselsättning som det viktigaste målet. Vårt viktigaste förslag på det området handlar om att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Det är nästan lika många som centern var med och tog bort, förra gången partiet satt i regering·
Vi vill bekämpa arbetslösheten, genom fler anställda. Centern och de andra inom högeralliansen vill bekämpa de arbetslösa, genom att sänka ersättningar och försämra anställningstryggheten, vilket i förlängningen kommer att leda till sämre löner och villkor för alla.
Camilla Sköld Jansson
riksdagsledamot och ledamot av arbetsmarknadsutskottet (v)
Kaj Johansson
vänsterpartist i Flen
Vill vi ha arbetsplatser där arbetstagare skadas, eller till och med dör, på grund av brister i arbetsmiljön? Vill vi ha arbetsplatser där de som jobbar får svarta löner, eller löner som inte går att leva på?
Vill vi ha arbetsgivare som inte betalar in skatter, försäkringar och sociala avgifter?
Självfallet inte. Ändå ser vi idag hur mindre nogräknade arbetsgivare utnyttjar öppna gränser och ett svagt kontrollsystem till att dumpa löner och försämra arbetsvillkoren för arbetare i Sverige.
Den sociala dumpingen drabbar inte bara de anställda. Den innebär också att seriösa arbetsgivare som följer gällande kollektivavtal riskerar att slås ut.
De svenska kollektivavtalen är till för att skapa klara regler på arbetsmarknaden. De är de anställdas möjlighet att slå vakt om sina rättigheter. Kollektivavtalen är den makt vi har när förtag vill pressa lönerna genom att spela ut arbetare mot varandra. För seriösa företag är kollektivavtalen knappast ett problem. Så länge alla arbetare inom en viss bransch har ungefär samma rättigheter och lönenivåer, så länge sker konkurrensen på lika villkor.
I dagens öppnare värld, med ökad rörlighet och internationella företag, är det än viktigare att slå vakt om kollektivavtalen. Därför måste kommuner och landsting, när de gör olika former av upphandlingar, kräva att företagen vi handlar med har tecknat svenska kollektivavtal.
Vänsterpartiet i Flen har i en motion till fullmäktige krävt kollektivavtal vid kommunala upphandlingar. Samma krav har ställts på många håll i landet. Och varje gång kravet ställs brukar de borgerliga företrädarna, så också de här i Flen, lägga pannan i djupa veck, fundersamt dra sig i skägget och bekymrat sucka ”vi vet faktiskt inte om det går”.
”Rättsläget är oklart,” säger de. ”Vi kanske inte får ställa krav på svenska kollektivavtal.” ”Dom kanske blir arga på oss i EU.”
Kanske har de rätt. Kanske är det så att olika lagar och regler, nationella och på EU-nivå, står emot varandra. Men frågan är om det inte är de svenska domstolarna som själva hittat på att det finns ett kollektivavtalsförbud i EG-rätten. För någon sådan skrivning existerar inte.
Att hänvisa till ett oklart rättsläge är dessutom en befängd utgångspunkt för diskussionen. Vi måste istället fråga oss: vill vi att krav på kollektivavtal ska gälla, eller vill vi det inte?
Oklara regler är nämligen ingen ovanlighet inom EU-systemet. När EU-länderna inte riktigt kommer överens om hur lagarna ska se ut och därför gör dessa luddiga är det EG-domstolen som har till uppgift att tolka dem. Men domstolen är politiskt känslig. Om medlemsländerna i sina upphandlingar ställer krav på kollektivavtal eller liknande bestämmelser, blir det mycket svårt för domstolen att inta motsatt ståndpunkt.
Hur var det med EU-inträdet egentligen? Gick vi med för att påverka? Eller var det för att lägga oss platt på marken?
Lisa Molin
Kaj Johansson
Martin Degerman
Lillemor Johanson,
Vänsterpartiet i Flen
Konflikten vid skolbygget i Vaxholm illustrerar ett växande problem på den svenska arbetsmarknaden. Allt oftare uppdagas det hur mindre nogräknade arbetsgivare utnyttjar öppna gränser och ett svagt kontrollsystem till att dumpa löner och försämra arbetsvillkor för arbetare i Sverige.
Denna sociala dumpning drabbar inte bara arbetarna. Den innebär också att seriösa arbetsgivare som följer de gällande kollektivavtalen får en ekonomisk konkurrensnackdel och riskerar slås ut.
För Vaxholms del har situationen inneburit att man har blivit indragen i en arbetsmarknadskonflikt vilket inneburit att ett skolbygge har försenats. Följden har blivit störningar i den kommunala verksamheten och sannolikt även merkostnader för kommunen.
Ett sätt att undvika dessa problem samt bidra till att upprätthålla en bra ordning på arbetsmarknaden är att kommunen redan när man upphandlar entreprenader ställer krav på att entreprenören skall ha tecknat svenskt kollektivavtal med sin arbetskraft.
Det finns en ganska utbredd missuppfattning att kommuner och andra offentliga upphandlare inte får ställa krav på kollektivavtal. Det grundar sig bland annat på en kammarrättsdom som förbjudit en statlig myndighet att ha kollektivavtal som villkor vid en offentlig upphandling. LOU har dock förändrats efter denna dom. Regeringen har i propositionen 2001/02:142 slagit fast att en myndighet vid upphandling får ställa sociala krav vid upphandling.
Vänsterpartiet föreslår att fullmäktige ska besluta:
att kommunen ställer som krav vid upphandling att entreprenörer eller underentreprenörer som utför arbeten för Flens kommuns räkning skall där så är tillämpligt ha tecknat svenska kollektivavtal för sin arbetskraft.
att i andra hand skall vid kommunal upphandling alltid krav ställas på entreprenörerna iakttar kollektivavtalsenliga villkor. Samarbete bör i sådant fall inledas med de fackliga organisationerna för att se till att de företag som upphandlas uppfyller sådana villkor.
Flen den 15 september 2005
Lisa Molin (v)
Kaj Johansson (v)
Martin Degerman (v)