Ja. De senaste veckorna har det varit jobbigt att vara vänsterpartist. Angreppen från media, borgerligheten och framför allt från enstaka partikamrater har varit hårda. De känns. Det har varit många sömnlösa timmar, med funderingar och tankar. Interna diskussioner och stunder av total handlingsförlamning.
Samtidigt, på samma gång, är allting precis som vanligt. Människor hälsar vänligt på stan och stannar för en pratstund. De söker upp en för att diskutera gemensamma initiativ och arrangemang. Till och med politiker på andra sidan blockgränsen samarbetar gärna kring en debattartikel i en specifik sakfråga.

Ingen har skrikit, ingen har skällt, ingen har ens fällt en elak kommentar. Hur kan det komma sig, tänker jag. Läser folk inte tidningarna? Bryr de sig inte om alla de brott som begåtts i kommunismens namn? Struntar de i att vår partiledare ihärdigt fortsätter att kalla sig kommunist?

Jag kommer att tänka på ett annat inslag av Uppdrag Granskning. Det före valet. Det där Josefsson avslöjade främlingsfientliga inställningar hos moderaterna. Jag tyckte det var ett bra program, eftersom det drog fram i ljuset vilka ståndpunkter som spirar inom moderaterna.

Men när vi kom till den offentliga debatten på torget i Flen, då kunde jag inte förmå mig att använda mig av Josefssons avslöjanden. Inte förmå mig att attackera moderaten Lotta Finstorp med anklagelser om rasism och främlingsfientlighet. Varför inte det? Varför utnyttjade jag inte tillfället?

Nej, det hade inte känts hederligt. Det hade inte varit ärligt. Jag avskyr den moderata ideologin, jag tror till och med att den i vissa lägen kan leda till både främlingsfientlighet och rasism. Men jag vet att främlingsfientliga tankar är fjärran från Lotta Finstorp och jag skulle inte anklaga henne för att vara rasist ens i syftet att vinna partipolitiska poäng.

På samma sätt tror jag att de flesta tänker. Människor upprörs över de brott som begåtts i kommunismens namn. Kanske finns det också de som på allvar förskräcks över att vår partiledare kallar sig kommunist. Men de vänsterpartister som folk möte och lär känna, de har aldrig något gemensamt med Stalintidens terror. De är goda demokrater som gnetar på med motioner i kommunfullmäktige och uppdrag i den lokala fackstyrelsen.

Jag tänker, att det här är egentligen ganska bra. Att när människor möts och samtalar med varandra, då skalas också de värsta överdrifter, föreställningar och anklagelser bort. Vi kommer fortfarande ha olika åsikter, vi kommer fortfarande ha olika intressen. Men våra värsta spöken kan vi lämna åt sidan.

Oerhörda brott har begåtts i kommunismens namn. Många av de människor som uteslöts ur kommunistpartier, skickades till arbetsläger och avrättades i summariska rättegångar, många av de människorna betecknade sig själva som kommunister. I Vänsterpartiets program, antagit i år, 2004, konstaterar vi:

”Sovjetunionen föddes ur kämpande människors drömmar om en bättre värld, men blev till dessa drömmars motsats. De socialistiska idealen krossades i stater som tog sig socialismens namn. Av detta har vänstern dragit viktiga lärdomar. Demokratin och friheten måste ständigt försvaras, återerövras och utövas.”

Lillemor Johanson
Ordförande v-flen

Kommunfullmäktige i Flen har nyligen antagit ett drogpolitiskt program. I programmet anges, som en av många åtgärder, att kommunens representation ska vara alkoholfri.

Ett antal kommunala tjänstemän har nu överklagat programmet. De hävdar att programmet kränker deras fri- och rättigheter. De påstår att de förbjuds att dricka alkohol efter arbetstidens slut.
Detta är ingenting annat än trams.

Det faller på sin egen orimlighet att ett kommunalt drogpolitiskt program skulle styra vad enskilda medborgare gör på sin fritid. I de förarbeten som finns till programmet står också tydligt att "programmet styr kommunens agerande, inte enskilda medarbetares".

Kommunal representation är när kommunen för skattepengar bjuder på alkohol. Svårare än så är det inte. Kommunala tjänstemän är i sin fulla rätt att ogilla kommunfullmäktiges beslut. Men det får de påverka på politisk väg.

De senaste åren har alkoholkonsumtionen ökat kraftigt. Även andelen unga som provat narkotika ökade under 1990-talet. Vi vet att ett ökat drickande också leder till fler alkoholskador. Fler fall av trafikonykterhet, av ungdomsvåld, av barn som växer upp i hem där föräldrarna dricker för mycket. Det är detta som vi måste fokusera på.

Huvudansvaret för att förebygga alkohol- och narkotikaskador ligger idag på kommunal nivå.

I arbetet med det drogpolitiska programmet träffade vi över 100 ungdomar runt om i kommunen. Ett citat från dessa samtal har etsat sig fast. "På en rak fråga om dom inte hade någon i sin närhet som de åtminstone kunde fråga om råd eller ha som bollplank i ett sånt här dilemma, så menade nog alla att man inte hade det."

I Flens kommun finns med all sannolikhet omkring 600 barn som växer upp i familjer med missbruksproblem. Barn som kanske inte vågar ta hem kompisar efter skolan för att de inte vet om föräldrarna är nyktra. Barn som kanske inte kan sova på natten för att pappa och mamma bråkar. Barn som kanske inte har någon vuxen att prata med om det som känns svårt. Rädda barn, glömda barn, svikna barn.

Det här är bara ett av de områden där Flens kommun måste intensifiera sitt arbete.

I det drogpolitiska programmet lyfter vi fram en rad områden där kommunen måste förstärka och förbättra sitt arbete. Vi måste utveckla stödet till föräldrarna redan när barnen är små och ta initiativ till föräldrasamverkan när barnen blivit lite större. Skolan behöver väl kända handlingsplaner, de ungdomar som inte dras till föreningslivet ska vi försöka nå med andra strukturerade fritidsaktiviteter.

Det behövs särskilda insatser för barn- och ungdomar i riskzonen, för de människor som redan hamnat i ett missbruk och för anhöriga till missbrukare.

Det drogpolitiska programmet bygger på grundtanken att vi måste hjälpas åt för att minska alkohol- och narkotikaproblemen. Att alla nämnder och förvaltningar i kommunen har ett gemensamt ansvar, och vi behöver förena professionens ansvar med det ideella engagemanget. I den organisation som kommunfullmäktige skisserat samverkar de kommunala förvaltningarna, polisen, hälso- och sjukvården med föräldraråd, elevråd, kyrkor och ideella organisationer.

Det kan kännas futtigt i sammanhanget att hävda uppfattningen att kommunen inte ska bjuda på alkohol. Det är självklart inte den enda, och långt ifrån den viktigaste, åtgärden för att minska drogproblemen.

Men det är trots allt en åtgärd som är kostnadsfri för kommunen, och kanske den enda åtgärden som redan på kort sikt sparar pengar i en kommun där varje insparad skattekrona borde ses som något positivt.

Annika Jennersjö, kd

Lillemor Johanson, v

Ulla Kreutz-Cederlöf, fp

Claes Lissenko, mp

Stefan Zunko, s

Ledamöter i styrgruppen för
det drogpolitiska programmet

Häromdagen gick jag hem från jobbet för att jag var trött. Ja, du läste rätt, jag bara lämnade min arbetsplats och gick fast det var flera timmar kvar att jobba. Väl hemma sa jag till ena sonen att fixa middagen, slängde mig på soffan och sov i en timme. Vederkvickt av sömnen hann jag också med en kortare skogspromenad innan rådjursgrytan stod på bordet.
Nej, jag sjukskrev mig inte. Det behövde jag aldrig. Jag tillhör nämligen den priviligerade grupp som kan komma och gå lite som jag vill på jobbet. Inte heller har jag några småbarn, utan på gränsen till vuxna söner i full färd med en kockutbildning.
Min arbetsgivare kommer inte att gnälla för att jag gick hem från jobbet för att jag var trött. Riksförsäkringsverkets chef Anna Hedborg får aldrig veta. När hon nu manar till en kraftfull kampanj, applåderad av de högsta cheferna i svenskt näringsliv, så är det människor utan möjlighet att styra sin dag som kommer i kläm.
Trötthet är ingen anledning att sjukskriva sig, säger riksförsäkringschefen. Inte heller taskiga chefer, att ens barn blir mobbade eller en ständig stress över att få livet att gå ihop. Sjukskrivningarna ska ner, och då gäller det att folk lär sig veta hut, förlåt jag menar, då gäller det att folk får ökade kunskaper om försäkringsvillkoren.
Är det någon som blir förvånad över att riksförsäkringsverkets chef pekar ut lågutbildade kvinnor som de värsta syndarna? Eller att Svenskt Näringsliv jublande utropar ”Vad var det vi sa!”
När allt fler kvinnor inom låglöneyrken sliter i en ständigt mer pressad arbetssituation, när de småspringer mellan arbetet och dagis, när timmarna aldrig vill räcka till och det inte finns någon tid att vila och samla krafter på – då ger sig Anna Hedborg ut i en kampanj för att ändra kvinnornas attityder! Då kan vi läsa i tidningarna om det fasansfulla förhållandet att det finns folk som tycker det är OK att sjukskriva sig om det är strejk på dagis. Förlåt, jag bara undrar, hur stort är det problemet? Hur stor andel av de ökade sjukskrivningarna beror på strejkande dagisfröknar? Tillsätt gärna en utredning och tala om det för mig!
Vi lever i olika världar. Sverige är fortfarande ett klassamhälle. För den som befinner sig på toppen kan det förvisso vara jäktigt att hinna med alla gratisluncher och konferensmiddagar, men för den som har det knapert ställt består svårigheten i att överhuvudtaget få fram mat på bordet. Det är inte lika enkelt att ta tjänstledigt för den som har en osäker månadslön på 15.000 kronor, som för den som kan kvittera ut det tiodubbla och dessutom begåvats med fallskärmsavtal.
Riksförsäkringsverkets undersökning visar att det runt om i Sverige finns en massa lågutbildade kvinnor som är så trötta, att de kan tänka sig sjukskrivning trots att det med dagens försäkringssystem innebär en kännbar, ekonomisk förlust. Anna Hedborg borde spara sina kampanjpengar och istället fundera över vad hon ska göra åt den saken
Lillemor Johanson
Ordförande vänsterpartiet i Flen

Äntligen har Flens kommun ett drogpolitiskt program. Efter en motion från Vänsterpartiet och ett års gemensamt arbete över partigränserna beslutade kommunfullmäktige att anta programmet.

I målsättningarna står bl a att kommunen vill höja debutåldern för alkohol och tobak, minska på det totala drickandet och motverka nyrekryteringen av högkonsumenter.
Förebyggande arbete
En stor del av det drogförebyggande arbetet riktar in sig på att utbilda och stödja föräldrar och att tidigt uppmärksamma barn som behöver extra hjälp och stöd. En bra skolmiljö och vettiga fritidsaktiviteter är viktigt för att stärka barnen och därmed deras självkänsla och förmåga att stå emot droger.

Årliga åtgärdsprogram
En särskild droggrupp ska ha ansvar för att det drogförebyggande arbetet verkligen genomförs. I gruppen ska ingå både tjänstemän från olika delar av kommunen och personer från ideella föreningar. Gruppen ska varje år ta fram ett konkret åtgärdsprogram och genomför rådslag med alla intresserade.

Alkoholfri representation
All kommunal representation ska vara alkoholfri. Det betyder att vare sig politiker eller tjänstemän kan köpa eller bjuda på alkohol för skattebetalarnas pengar. En bra markering, tyckte en majoritet av fullmäktige och röstade igenom förslaget. (Bara moderaterna och centerparitet vill ha kvar möjligheten att bjuda på alkohol.)

Det har byggts en rondell och gjorts omfattande markarbeten på parkeringsplatsen vid Hammarvallen.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:
1. Hur mycket har projektet i sin helhet kostat?

2. Var har besluten fattats?

3. Anser du att det här projektet var en bra prioritering mot bakgrund av det ekonomiska läget och behov och önskemål från t.ex. kulturföreningarna i kommunen? Var det här verkligen ett bra sätt att använda pengarna?

Flen den 17 juni 2004

Kaj Johansson (v)

Jonas Sjöstedt, första namn på vänsterpartiets valsedel inför EU-valet, kommer till Flen den 7 juni.

Han ska diskutera ”Fackets roll och arbetsrätten i EU”, med företrädare för Metall, Transport, Kommunal och andra fackförbund.

Mötet genomförs som ett ”Runda bords samtal” i bibliotekets hörsal i Flen, mellan klockan 15-16, måndag den 7 juni. Mötet är offentligt och allmänheten hälsas hjärtligt välkommen.

Partiledarna sitter i TV och debatterar EU. Även om de är oense om de mesta, så finns det en och annan fråga där de faktiskt är rörande överens. Brottsligheten ska bekämpas. Svensk alkoholpolitik ska ligga fast. Därför, säger ja-partiernas förespråkare unisont, därför måste vi stärka EU:s makt.
Men hallå, vill vi ropa. Vad är det ni säger? Hur ska vi kunna komma tillrätta med alkoholens avigsidor om vi håller fast vid EU? Hur ska vi kunna bekämpa en ökad brottslighet om alkoholkonsumtionen bara ökar?

Tre fjärdedelar av alla våldsbrott är alkoholrelaterade. Alkohol och brott hänger alltså intimt ihop. I Finland har våldsbrotten ökad med 20 procent sedan man sänkte alkoholskatten. (Och trots skattesänkningen åker folk lika mycket till Estland och Lettland för att köpa sprit.)

Sen vi gick med i EU drickandet ökat markant i Sverige, det är snart upp i förra sekelskiftets nivå. Och när spriten blir billigare och lättare att få tag i, då ökar också skadorna. Fler våldsbrott, ökad rattonykterhet och fler fall av hustrumisshandel. Vi vet att det är så, forskningen är tydlig. Vi vet också att löftena, inför EU-medlemskapet, om att bevara svensk alkoholpolitik, har visat sig fullständigt innehållslösa.

Nu är EU på väg att ta ytterligare ett steg för att tvinga Sverige att försämra sin alkoholpolitik. En av EU-domstolens tyngsta jurister hävdar att Sveriges rätt att behålla systembolaget saknar stöd i EU-fördraget. Dessutom slår man fast att Apoteket strider mot EU:s konkurrensregler.

Så infrias en efter en av de värsta farhågorna vi hade inför EU-valet. De heliga löften vi fick om att folkhälsan ska gå före vinstintressena står sig slätt. Alla möjligheter att bedriva en ansvarsfull politik på alkohol och läkemedelsområdet riskerar att raderas ut av jurister som bara har markandskrafternas bästa för ögonen.

Drygt 100 personer samlades denna soliga 1 maj på Violentorget i Flen.

Huvudtalaren Maj Wechselman tog upp följderna av USA:s angreppskrig mot Irak. Minst en halv miljon irakiska barn har dött på grund av ockupationen.
Veikko Mäkinen, som är en av partiets kandidater i valet till EU-parlamentet, tog upp förslaget till ny grundlag för EU.

Dessutom hölls kortare appeller på spanska och turkiska av Miguel Escobar och Ali Koyoun.

Den chilenska gruppen Lonconao spelade och sjöng latinamerikansk musik.

Ett uppskattat inslag var ansiktsmålningen. Massor av barn och några vuxna lät måla sig i olika glada mönster.

Martin Forström, från Ung Vänster, talade om hur viktigt det är att ungdomar kräver sina rättigheter på sommarjobbet. ”Ta ingen skit!” var uppmaningen. (Läs hela Martin Forströms tal här nedanför)

———————————————–

Martin Forströms 1 maj tal

Kamrater!

Då var det alltså första maj igen. Vi står inför ännu en sommar, en sommar som många andra då ungdomar grillar korv sena kvällar och får glasskärvor i fötterna på badplatsen.

Men sommaren är inte bara en tid för avkoppling och nöje. Många unga kommer denna sommar få sin första kontakt med arbetslivet.

För inte länge sedan talade moderata ungdomsförbundet om för ungdomar att de inte skall komma dragande med massa fackliga krav när de söker sommarjobb.

De uppmanade vidare ungdomar att ta svartjobb. Det senaste var dock väldigt luddigt, MUF uppmuntrade inte till svartjobb men de uppmanade ungdomar som inte hittade något annat att ta svartjobb. Hur nu det ska tolkas…

Många blev chockade och upprörda av MUF:s uppmaningar. Själv blev jag inte förvånad.

Även om MUF är ett ungdomsförbund, alltså ett förbund som förslagsvis skall företräda ungdomar och deras intressen, så är det moderaternas ungdomsförbund. Ett parti som väl är mest känt för sina ständiga försök att urholka arbetarrätten och det sociala skyddsnätet. Om man begrundar detta finns väl knappast några skäl till förvåning inför detta kapitalistiska utspel? De spelar arbetsgivarna i händerna när de uppmanar ungdomar att förbise sina rättigheter.

MUF pratar vitt och brett om att man inte ska frånta högt uppsatta chefer deras pengar (pengar som enligt mig rätteligen tillfaller arbetarna) för att dessa skulle ha kämpat för dem.

Då vill jag uppmana MUF att inte frånta arbetarna deras rättigheter för de har i sanning kämpat för dem. Vissa har till och med satt livet till för att ge oss de rättigheter som MUF vill frånta oss.

Jag vill härmed uppmana alla sommarjobbare att inte låta dem göra det. Gå till din arbetsgivare och KRÄV dina rättigheter. Gör det inte för att jag säger det, gör det för att det är det enda rätta. Gör det för de som 1931 mördades i Ådalen för att ge oss dessa rättigheter.

…och så var det svartjobben. MUF påstår i sitt uttalande att ”utan svartjobb stannar Sverige”.

Vad menar Muf?

Vill de ge skattebetalarna dåligt samvete för att de bidrar till den gemensamma välfärden?

Nej… det tror ju inte ens jag. Men de vill mena att vissa jobb inte kan finnas på laglig väg med de avgifter och skatter som tillkommer? arbetsgivaren.

Då skulle jag vilja uppmana MUF att begrunda det som inte skulle kunna finnas utan dessa skatter och avgifter. Men det kommer jag inte göra, för de kommer inte lyssna.

De kommer hävda att den gnutta kollektiv välfärd som ett samhälle behöver skall finansieras med moms som inkommer genom att folket konsumerar sig halvt till döds på onödigheter.

Mycket kortsynt om jag får säga min mening. Folkets köplust stillas snabbt men behovet av finanser till den kollektiva välfärden kommer ständigt finnas.

Så ungdomar… hjälp inte överklassen att holka ur arbetarrätt och välfärd. Kräv dina rättigheter och ta inte svartjobb.

Och så skulle jag vilja avsluta med en hälsning från hela ung vänster…

Ta ingen skit.

Kommunen ska undersöka möjligheterna att starta en öppenvårdsmottagning för missbrukare på vårdcentralen, i samverkan med landstinget. Det förslaget från Vänsterpartiet bifölls av Socialnämnden.
– Det här är en viktig fråga, säger Kari Jess, vänsterpartist i socialnämnden. På de ställen där man provat den här typen av samverkan så har det varit mycket framgångsrikt.

Den borgerliga majoriteten, färgfemman, struntade i kritiken och beslutade lägga ned Hemgården. Vänsterpartiet var starkt kritiska mot att beslutsunderlaget var bristfälligt och helt orealistiskt.

Röstförklaring, protokollanteckning

Vänsterpartiet deltar inte i beslutet som gäller strukturåtgärder inom äldreomsorgen, att-satserna 1-8 i tjänsteskrivelsen. Det finns många orsaker till detta ställningstagande.

Beslutsunderlaget är bristfälligt och enligt vår mening orealistiskt. Det är inte i första hand ekonomiska konsekvensbeskrivningar vi behöver, utan verksamhetsmässiga. Vi är också övertygade om att neddragningar i särskilda boenden får mycket större konsekvenser för hemtjänsten än vad som redovisas i underlaget. T.ex är det helt orealistiskt att tro att man ska kunna ersätta hemgårdens verksamhet med 0,75 underskötersketjänst.

När vi avskaffade arbetsutskotten i Flens kommun så var en av tankarna bakom förändringen att de politiska diskussionerna i större utsträckning skulle föras direkt i nämnden. Istället har det utformats en praxis som innebär att presidiet och den så kallade styrgruppen för informella politiska diskussioner som inte protokollförs och inte kommer alla ledamöter till del. Nämndens ledamöter har blivit mindre delaktiga istället för mer, som var avsikten med reformen.

Hela budgetprocessen har dragit ut på tiden i en utsträckning som är helt oacceptabel och som försätter oss som nämndledamöter i en gisslansituation. På grund av tidsnöd känner sig många av nämndens ledamöter tvingade att gå till beslut på ett underlag som är helt undermåligt. Ansvaret för detta vilar i första hand på nämndens ordförande och den politiska majoriteten. Det är nämndens ordförande som måste se till att förvaltningen presenterar ett fullgott underlag i så god tid att det finns tid för politiska diskussioner.

Våra invändningar sammanfaller i mycket med den kritik som framförts i konsultrapporter och nu senast i rapporten från revisorerna.

Flen den 21 april 2004
Kari Jess (v)
Kaj Johansson (v)