Moderaterna i fullmäktige föreslår att kommunen inför en s k ”Agenda konkurrens”. Agendan är framtagen av Svenskt Näringsliv – f d Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF. Den innehåller fyra ”teser”/åtaganden som kommuner kan ställa sig bakom för att bevisa sin ”företagsvänlighet”.

Tes nr 1 (Kommunen skapar garantier för att gällande lagstiftning är känd inom vår förvaltning och också följs) är en ren självklarhet. Den kommun som inte kan garantera att gällande lagstiftning följs är illa ute, och knappast hjälpt av någon ”Agenda konkurrens”.

Tes nr 2 (Kommunen ser till att konkurrens på lika villkor gäller vid upphandling) berör lagen om offentlig upphandling. Här tycker motionärerna att det är viktigt att utnyttja de möjligheter lagen ger att ställa krav på anbudsgivarna. Här är väl problemet snarare att lagen ger alldeles för få möjligheter att ställa krav. Jag tänker då t ex på krav på miljöhänsyn i vid bemärkelse, vilket skulle ge oss möjlighet att välja närproducerad mat, istället för livsmedel som i sämsta fall transporterats med lastbil genom hela Europa. Det är vidare önskvärt att kunna ställa krav på en personalpolitik som gynnar jämställdhet och integration i de företag vi upphandlar varor och tjänster från. Ett viktigare steg är alltså att ställa krav på att lagen om offentlig upphandling ska ändras så att den kan bli ett redskap för en utveckling av näringslivet, istället för att ensidigt premiera det företag som är billigast i kronor räknat.

Tes 3 (Kommunen vill i ökad utsträckning konkurrensutsätta kommunal serviceproduktion) vill att kommunen öppnar för privata lösningar inom vården, skolan och barnomsorgen. Åtskilliga exempel har visat att det varken blir bättre eller billigare för kommunen, och därmed medborgarna. Tvärtom minskar det möjligheten till demokratisk kontroll av, och insyn i, verksamheter som vänder sig till barn, sjuka och äldre. Risken är också stor att verksamhet tas över av vinstdrivande företag och koncerner som blir allt vanligare inom vård och utbildning. Verksamhet som syftar till att ge vinst ska inte skattefinansieras!

Tes 4 (Kommunen skall inte driva egen verksamhet – eller bolagsverksamhet – på marknader där det finns fungerande konkurrens mellan privata näringsidkare) illustreras t ex med bostadsmarknaden. Där finns redan idag fungerande konkurrens mellan privata näringsidkare. Tes 4 säger alltså att kommunen inte ska ha ett eget bostadsbolag. Om vi avstår från möjligheten att agera på bostadsmarknaden så har vi bl a gjort oss av med ett av det viktigaste instrumenten för att driva integrationspolitik i kommunen. När Kullagården las ner var ett av argumenten att vi istället skulle satsa på handikappanpassade bostäder i Bettna, som skulle möjliggöra för de äldre att ha ett eget boende längre upp i åldern. Det kommunala bostadsbolaget hade något år tidigare sålt ut alla sina bostäder på orten till privata hyresvärdar – det visade sig att ingen av dem var intresserade av att handikappanpassa lägenheter för äldre…

Sammanfattningsvis vill motionärerna att kommunen ska utsätta våra gemensamma verksamheter för konkurrens – och samtidigt avstå från att själv konkurrera med privata verksamheter. (Minns ni ordleken ”Jag vinner – du förlorar” som vi försökte lura varandra med under skoltiden? Jag blev också lurad – men bara en gång!)

Jag reserverar mig mot beslutet att utreda hur vi kan konkurrensutsätta kommunal verksamhet.

Flen 2002-09-09
Kerstin Soläng, vänsterpartiet

När Estland och Lettland för några år sedan ville införa språktester för de ryssar som sökte medborgarskap, så var alla de politiska partierna i Sverige mycket kritiska – även folkpartiet och moderaterna.
Man ansåg att detta bara var ett sätt att förhindra den ryska minoriteten i baltikum att få fullvärdiga medborgerliga rättigheter – ett svepskäl för att kunna förvägra dem rösträtt trots att de bor, arbetar och betalar skatt i landet.

Man var också orolig för att förslaget kunde leda till ökade främlingsfientliga stämningar, leda till ytterligare motsättningar mellan ester, letter och den ryska minoriteten.

Idag lägger folkpartiet och moderaterna samma unkna förslag i den svenska valrörelsen. Hur kan det komma sig att en åtgärd som är så förkastlig på andra sidan östersjön, är så lysande här? Eller är det helt enkelt en desperat åtgärd för att få upp opinionssiffrorna? I så fall verkar ju planen ha lyckats, men frågan är om det är så smart för ett liberalt parti på längre sikt.

Kaj Johansson
Vänsterpartiet Flen

Inför valet har tidningen Folket bett de politiska partierna att kortfattat (50 ord) ge sin syn på ett antal frågor/områden. Här presenterar vi vänsterpartiets svar.
Skola
Skolan måste demokratiseras. Icke-demokratiska högerpartiers framgångar i demokratiska val är ett fruktansvärt hot. Det är nödvändigt att aktivt fostra barn och ungdomar i demokratiskt tänkande och handlande. Den fostran sker bäst genom att skolelever vistas i en miljö där demokratin kommer till uttryck genom elevers faktiska inflytande.

Kostnaden för en demokratisering av skolmiljön är försumbar i pengar räknat. Om vi misslyckas med uppdraget kan kostnaderna bli oöverstigliga….

Barnomsorg
Vi fostras in i våra könsroller. Arbetet för att uppnå ett jämlikt samhälle börjar i förskolan. Metoder i detta arbete finns – nu börjar vi också i Flen! Förskolan är inte bara ”skola” – det är också ”barnomsorg” – mindre barngrupper med bibehållen vuxentäthet. Pröva kulturprofil i förskolan – dans, teater, musik, bild.

Metodutveckling sker inom ramen för fortbildningsinsatser. Kulturprofil handlar om intresse och medför inga extra kostnader. Mindre barngrupper kräver ökade statsbidrag – Vänsterpartiet föreslår detta.

Äldrevård
Kvalitet i äldreomsorgen förutsätter frisk och kompetent personal. Sjukskrivningstalen i äldreomsorgen måste ner! Vårdarbetet är ett av de tyngsta jobb som finns. En arbetstidsförkortning bör prövas inom detta område. Äldre- och handikappomsorg ska drivas i kommunal regi. Full insyn är en förutsättning för att äldre och handikappade ska känna trygghet.

Vänsterpartiet föreslår att pengar tas från kommunens kapital för projekt att minska sjukskrivningar, bl a genom arbetstidsförkortning. Privatiseringar/entreprenader har ofta ökat kommunernas kostnader. Egen regi ger mer pengar till kvalitetshöjningar.

Jämställdhet
Det tydligaste tecknet på ojämlikhet är kvinnors löner. Kvinnodominerade yrken har genomgående en låg lönenivå. Detta gäller i hög grad kommunal verksamhet. Kvinnolönerna ska höjas! Könsmobbing på skolor måste upphöra. Ingen flicka ska behöva utsättas för nedsättande uttryck på sin arbetsplats – skolan. Jämställdhetsarbetet ska starta redan i förskolan.

Vänsterpartiet föreslår riktade statsbidrag för höjning av lönerna i kvinnodominerade jobb. För Flen ger förslaget 12 mkr. Arbete mot könsmobbing och med jämställdhet i förskolan ryms inom kompetensutvecklingsbudgeten.

Kultur
Kultur är livsviktigt för all utveckling! Vi ska prioritera kultur för barn, och ständigt söka nya vägar att presentera kulturevenemang för unga. Vi ska med alla medel stödja de unga som själva skapar. Kommunen behöver bli bättre på att erbjuda handikappade barn och ungdomar möjlighet till eget skapande.

Skjortfabriken bör bli ett ungdomens hus för ungdomars kulturutövande. Musikterapi/undervisning för handikappade finns i musikskolans planer. Kostnaden prioriteras inom ram, Ökade statsbidrag/skatteintäkter riktas till skapande verksamhet för handikappade barn.

Idrott
Idrotten är ett utmärkt verktyg för integration av invandrarungdomar. Idrottsföreningar bör uppmuntras att rekrytera barn och unga med invandrarbakgrund. En idrottsprofil i skolan för de högre årskurserna återinförs. Kommunen bör undersöka möjligheten att förlägga den till Hälleforsnäs eller Malmköping.

Kommunen erbjudet föreningar som arbetar med integration, deltagande i utbildningar för egen personal – finansieras inom ram. Idrottsprofil i t ex Malmköping förutsätter investeringar i befintliga idrottsanläggningar – finansieras via eget kapital.

Miljö
Flens kommun bör satsa på inköp av närproducerad e, ekologiska livsmedel till våra egna verksamheter. Kollektivtrafiken ska motsvara behov hos den del av medborgarna som är beroende av bil eller buss för att ta sig till arbete, service och kultur. Möjligheter att låta ungdomar resa gratis med kollektivtrafiken ska utredas.

Det blir inte automatiskt dyrare att handla närproducerat och ekologiskt! Finansiering av gratis kollektivtrafik för ungdomar förhandlas med landstinget och övriga Sörmlandskommuner inom ramen för avtalet med Länstrafiken.

Integration
Kommunen som arbetsgivare ska anställa fler invandrare. Därför ska kommunen upprätta en mångfaldsplan. Familjelägenheter måste skapas i fler områden så att boendesegregationen bryts. Integration ska börja tidigt – resurser ska satsas på att placera invandrarbarn i vanlig klass så snart som möjligt. Mer resurser till svenska 2 i grundskolan.

Ingen extra kostnad att se till mångfald vid nyanställningar. Ingen mer utförsäljning av Bostadsbolagets fastigheter. Kommande ”Wernerssonpengar” riktas till elever med invandrarbakgrund.

Näringsliv
Möjligheter till pendling via lokaltåg gör Flen till en attraktiv ort för etableringar. En satsning på gymnasiet inom miljöteknikutbildning ger möjlighet att få företag i miljöteknikbranschen att etablera sig i Flen. Flen passar också bra för en utveckling mot småskalig, ekologisk livsmedelsproduktion. Kommunen kan stödja en sådan utveckling via utbildningssatsningar.

Lokaltåg finns i budget. Miljöteknikutbildning på gymnasiet ersätter annat program, och kan bli nationellt, vilket ger inkomster från andra kommuner. Kommunen satsar idag på en utbildning riktad mot småskaliga matproducenter.

——————————–

Jag har nu 42 ord tillgodo! Dem vill jag använda så här:

Flen är en del av världen. EMU kommer att påverka kommunen, om Sverige bestämmer sig för att gå med. EMU sätter låg inflation före full sysselsättning. EMU kräver neddragningar i offentlig verksamhet. För Flens skull kommer jag att rösta nej till EMU.

Hälsningar

Kerstin Soläng,
Vänsterpartiet i Flen

Många av våra kommuninnevånare har ett annat modersmål än svenska. När man blir gammal ökar ofta modersmålets betydelse, och ju mer man är beroende av hjälpinsatser från samhällets sida, desto viktigare är det att man kan göra sig ordentligt förstådd.
I en del kommuner försöker man därför planera hjälpinsatserna så att vårdtagare med t.ex. finska som modersmål i första hand får hjälp av finsktalande personal, osv. Det finns också exempel på kommuner som ser tvåspråkighet som en merit vid anställning och lönesättning.

Mot den här bakgrunden vill jag fråga socialnämndens ordförande:

Finns det något fungerande system i vår kommun för att vårdtagare ska få sina hjälpinsatser av personal som talar deras modersmål?
Brukar flerspråkighet ses som en merit vid t.ex. nyanställningar?
Om svaret på frågorna är NEJ, är du då beredd att verka för att vi får ett sådant system?

Flen den 020826
Kaj Johansson
Vänsterpartiet

De kommande fyra åren visar ekonomiska prognoser att reformutrymmet kan bli ca 20 miljarder kronor. Vänsterpartiet vill använda detta utrymme för att öka välfärden i stället för att sänka skatterna. Socialdemokraterna ger dock inget besked i denna fråga. Vänsterpartiet uppmanar därför socialdemokraterna att välja välfärdsreformer före skattesänkningar.
För Flens kommun är följande områden i kommande reformprogram särskilt angelägna:

Höjda löner i kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor
Den stora löneklyftan mellan män och kvinnor består och fördjupas. Det behövs därför en nationell handlingsplan för höjda löner i kvinnodominerade yrken. Som ett första steg vill vi satsa 10 miljarder på att höja lönerna i de offentliga verksamheterna. För Flens kommun skulle det innebära ca 12 miljoner kronor till kommunanställda i kvinnodominerade yrken som barnskötare, förskollärare, sjukvårdsbiträden m fl. För de landstingsanställda innebär det ett tillskott med 96 miljoner kronor till Sörmland.

Permanentat sysselsättningsstöd till kommuner och landsting
Den engångssatsning på 3 miljarder kronor som finns i årets statsbudget måste permanentas. Vi behöver många fler goda krafter såväl inom vården, som skolan och barnomsorgen. För Flens kommun innebär det 4 miljoner kronor per år. För landstinget Sörmland blir det ett tillskott på 29 miljoner kronor.

Arbetstidsförkortning
Under mandatperioden måste en förkortning av den dagliga arbetstiden påbörjas. Det är den absolut viktigaste åtgärden för att komma åt de höga sjukskrivningstalen i offentlig verksamhet. Det blir ett steg mot att skapa ett mänskligare arbetsliv, och ger familjer möjlighet att fördela det obetalda arbetet i hushållet lika mellan man och kvinna. Vi har ställt oss bakom arbetstidsutredningens förslag om ytterligare fem lediga dagar, som ett första steg mot en sänkning av normen för heltidsarbete, där slutmålet är 6 timmars arbete per dag.

Ett första steg i återställandet av pensionerna
Basbeloppet i ATP-systemet sänktes under nedskärningarna på 1990-talet, och har sedan dess inte räknats upp. Många pensionärer lever idag med mycket små, eller inga, marginaler. Detta gäller i synnerhet kvinnor. En höjning av pensionerna är ett anständighetskrav, när allt fler grupper får en förbättrad privatekonomi.

Vänsterpartiet kan tänka sig att diskutera vissa skattesänkningar, som görs möjliga via en bättre fördelningsprofil och en ökad progressivitet i skatteuttaget. Ovanstående reformer är dock viktigare att än nya stora skattesänkningar idag.

Det verkliga reformutrymmet under mandatperioden är troligen större än de nämnda 20 miljarderna. Om sysselsättningen når målet på 80 procent förbättras de offentliga finanserna ytterligare när skatteintäkterna ökar och utgifter för socialbidrag och a-kassa minskar.

Frågan om det ekonomiska utrymmet ska användas till skattesänkningar eller till välfärdsreformer avgörs i valet. En stark vänster är den bästa garantin för att ökad sysselsättning och minskade klyftor blir vägledande för den ekonomiska politiken även efter den 15 september.

Kerstin Soläng, gruppledare för Vänsterpartiet i Flen
Elina Linna, riksdagskandidat för Vänsterpartiet i Sörmland

Inkomstklyftorna ökar nu i allt snabbare takt. I Sverige minskade skillnaderna mellan de som har mest betalt och de som har minst, kontinuerligt fram till början på 80 talet. Sedan dess ökar skillnaden mellan de som har råd och de som inte har det i allt snabbare takt.

De femtio högst avlönade personerna inom näringslivet tjänar idag i snitt drygt trettiotvå (!) gånger mer än en industriarbetare. År 1980 tjänade de femtio högst avlönade näringslivscheferna ”bara” drygt nio gånger så mycket som en genomsnittlig industriarbetare. Det förtjänar också att nämnas att idag – liksom 1980 – är alla dessa femtio personer av samma kön. De är alla män.

En annan illustration av de djupa klyftorna mellan de som har och de som inte har, är att världens tre rikaste personers sammanlagda förmögenhet överskrider den totala bruttonationalprodukten, BNP, för världens fyrtionio (49) fattigaste länder. Men det kanske är detta som marknadsliberalerna menar när de säger att ”det måste löna sig att arbeta”…?

Madeleine Gillquist och
Kerstin Soläng, vänsterpartiet i Flen

Kvinnor som utsätts för våld är alldeles vanliga, oftast svenska, kvinnor. De blir misshandlade av ”vanliga”, oftast svenska, män.

I regionen Katrineholm-Flen-Vingåker kommer hälften av alla anmälda misshandelsfall från Flen. Det stöd som finns idag är inte tillräckligt för att hjälpa dessa kvinnor – det måste öka.
Men framförallt måste vi börja fråga oss hur vi kan arbeta förebyggande, hur vi kan förhindra att kvinnor blir misshandlade av sina egna män.

Här kan socialtjänsten i Flen ta ett betydligt större ansvar. Vi tycker att man ska starta försök med t ex mansgrupper för män som misshandlar. Unga pojkar som sett pappa slå mamma följer lätt i pappas fotspår som vuxna. De behöver alternativa förebilder – varför inte starta verksamhet med ”pappor på stan”? Mäns våld mot kvinnor måste stoppas!

Kari Jess, (v)-ledamot i socialnämnden i Flen
Madeleine Gillquist, (v)-ledamot i polisstyrelsen Sörmland

Många anställda inom vård och omsorg arbetar idag deltid. De flesta är kvinnor. För dessa människor innebär deltidsarbetet, förutom en lägre inkomst, också en förlust av pension. Man talar om ”ofrivillig” deltid, och många kommuner och landsting uttalar nu en vilja att erbjuda heltid till dem som så önskar. Detta är, förutom att det ökar såväl lön som pension för den anställde, ett sätt för arbetsgivaren att lösa en personalbrist som blir allt större. Vi talar nu om att det är en rättighet att arbeta heltid.
Men om de anställda inom vård och omsorg ska kunna utnyttja denna rättighet så krävs det också att man orkar arbeta längre dagar och att man orkar göra detta fram till pensionsdagen. Vårdarbetet, som det är organiserat idag, hör till de absolut tyngsta jobben på vår arbetsmarknad. Samtidigt är det kvinnor som fortfarande har det största ansvaret för barn, hushållsarbete och sjuka anhöriga.

Lösningen på problemet med kvinnors deltidsarbete ligger inte enbart i att erbjuda heltid till dem som orkar – lösningen ligger i att sänka heltidsnormen för arbetstiden. Om ett heltidsarbete omfattar sex timmar per dag så orkar de anställda inom vården arbeta heltid, och det finns tid över för män att ta sin del av det obetalda arbetet med barn, hushåll och anhöriga!

Madeleine Gillquist och
Kerstin Soläng, vänsterpartiet i Flen

Nu är det dags för budgetarbete. I kommunerna behöver barn och gamla omsorg, ungdomarna behöver utbildning, vägarna ska vara farbara och vattnet rent. Helst ska det finnas en mängd olika aktiviteter att välja på när man är ledig från skolan eller jobbet.
Det finns helt enkelt en mängd uppgifter som kommuner bör, och ska, klara av. Men de flesta av dessa uppgifter går det knackigt med – pengarna räcker inte.

Om skolan ska få mer – så får de gamla mindre. Om cykelbanor ska byggas – så blir det mindre barnteater. ”Den sanna glädjen är till sin natur kommunal” – ungefär så uttryckte sig författaren Kristina Lugn vid något tillfälle. Numera tycks den gnagande irritationen, uppgivenheten, bristerna i arbetsmiljön, den heliga ilskan över bristande resurser vara till sin natur kommunal. Vi är inte längre särskilt nöjda med det som kommunen kan erbjuda.

Kommunerna organiserar om och rationaliserar, allt under parollen ”ju mindre pengar – desto större kreativitet”. Jodå, till en viss gräns. En gräns som passerats för många år sedan. Bit för bit förändras vi medborgare, blir ”realistiska”, anpassar kraven efter vad som ryms i kommunens budget istället för att se till behoven. Men anpassningen har ett pris. Det priset heter uppgivenhet. Är det någon som egentligen är förvånad över att sjukskrivningskostnaderna ökar med ofattbara 25 miljoner kronor per dag? Är det någon som är förvånad över att deltagandet i allmänna val minskar? Är det någon som är förvånad över att unga människor idag inte drömmer om en framtid i vården eller inom skolan? Och, allvarligt talat, är det egentligen någon som känner sig tagen på sängen av framgångarna för högerextrema missnöjespartier?

Det finns bara en rimlig väg att gå. Undervisning, vård och omsorg ska vara föremål för demokratisk kontroll – kunna granskas av oss alla. Inga aktieägare ska kunna plocka ut vinst på dessa verksamheter. Därför måste kommunerna ges rimliga möjligheter att driva dessa verksamheter i gemensam regi. Omfördelningen av förmögenhet i samhället från det vi alla äger gemensamt till några få ytterst rika privatpersoner och koncerner måste brytas. Stelbenta budgetregler som hindrar staten och kommunerna från att använda de pengar som trots allt finns där de bäst behövs, måste ändras. Och, för att nämna en fråga som det är märkligt tyst om, vi måste säga nej till ett medlemskap i EMU. Den dag vi blir en del av den Europeiska valutaunionen har vi definitivt bundit oss på en nivå för den gemensamma sektorns andel av landets ekonomi som effektivt kommer att förhindra en utveckling och en kvalitetshöjning i våra gemensamma verksamheter.

Kvaliteten och omfattningen på gemensamma verksamheter beror på politiska beslut. Vi har alla möjlighet att påverka dessa, att kräva mer pengar till kommuner och landsting. Det finns en väg ut ur uppgivenheten!

Kerstin Soläng,
fullmäktigeledamot för
Vänsterpartiet i Flen

Det pågår ett projekt i länet under namnet ”Samling Sörmland för kvinnofrid”. I projektet deltar de större kommunerna i Sörmland; Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm. Kvinnomisshandel är dock inte ett problem som begränsar sig till just större kommuner, det är rimligt att anta att problemet finns även i Flen.
Jag undrar därför:

Har vi kunskap om hur många kvinnor i vår kommun som lever i en misshandelssituation?

Om svaret är ”ja” – hur många är det?

Vilket stöd ger kommunen dessa kvinnor?

Anser du att det stödet är tillräckligt?

Bedriver kommunen något arbete för att komma tillrätta med problemet på sikt?

Flen 2002-02-11
Kerstin Soläng,
Vänsterpartiet