Vår kära medlem Peter Linnstrand har gått bort, bara 62 år gammal. Våra tankar går framförallt till Margret och den övriga familjen.

Jag träffade Peter första gången på en restaurang i Flen. Jag satt och åt lunch när Peter klev in och elegant kryssade sig fram mellan borden med sin vita blindkäpp. Väl framme vid bardisken frågade han vad de hade för ölsortiment.

– Har ni någon mörk irländsk öl? Nähe, tjeckisk lager eller belgiskt trappistöl då?

Ett av Peters stora intressen var god mat och dryck. Han provade gärna det lite exklusiva, men inte på något överlägset sätt. Han tog seden dit han kom, och med en vanlig stor stark i näven slog han sig ner vid bordet bredvid mitt.

Vi började småprata och det visade sig att han var i Flen för att leta hus. Han hade fått en tjänst som ombudsman för Synskadades Riksförbund i regionen, och nu skulle han och hans fru eventuellt flytta hit.

Vi pratade på och det visade sig snart att vi var partikamrater och hade många gemensamma bekanta inom både politiken och handikapprörelsen. Peter var mycket social, hade humor och dessutom var rapp i mun. När han fick klart för sig att jag var kommunalpolitiskt aktiv och att jag dessutom sitter i rullstol, så lutade han sig fram över blindkäppen och utbrast med ett lurigt smil på läpparna:

– Jaha, då är det du din jävel som sett till att det inte finns några trottoarkanter i den här stan…

Peter och Margret köpte sitt hus i Sparreholm. Peter blev aktiv i partiföreningen i Flens kommun och i valet 2006 blev han invald i landstingsfullmäktige. Han blev utsedd till landstingsråd och blev snabbt en mycket respekterad politiker. Efter valet i höstas utsågs Peter till gruppledare för vänsterpartiets landstingsgrupp.

Men Peter var även aktiv som fritidspolitiker på det lokala planet, i Flens kommun. Först som ledamot i Barn- och utbildningsnämnden och efter senaste valet som ledamot i Socialnämnden.

Vid sidan av politiken hann Peter också med många andra intressen. Han var en duktig sångare och var sedan många år med i Bruksorkestern. Han missade sällan ett sammanträde i ”Sparreholms-Akademien”, att träffa och snacka med sparreholmarna i byns offentliga bastu var viktigt för honom.

Där många av oss hade gett upp innan vi börjat, kämpade Peter oförtrutet på. Med sina elektroniska hjälpmedel läste han in hundratals sidor inför sammanträden. För honom fanns inga oöverstigliga hinder. Trots att han inte kunde se något, så gjorde han själv ritningarna till det nya hus han ville bygga.

Peter var en skicklig debattör, som ofta fångade åhörarnas uppmärksamhet med ett humoristiskt anslag. Han kunde till exempel börja ett inlägg med ”Den här frågan kanske verkar enkel, men vänta bara tills jag har förklarat…” eller bemöta en politisk opponent med att torrt konstatera att ” En del politiker är synskadade på riktigt, andra har bara svårt att se verkligheten…”

Tack för din tid hos oss Peter! Du lämnar ett stort tomrum efter dig och vi saknar dig oerhört.

Kaj Johansson