Minskade arvoden
Kommunstyrelsens AU har beslutat bifalla en motion från Vänsterpartiet om förändrade och minskade arvoden.
Vänsterpartiets motion om total översyn av arvodessystemet.
Vänsterpartiets remissvar ang. ändringar i arvodesreglemente.
Ang. kartläggning av prostitution
Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft i Sverige den 1 januari 1999. Fem år senare råder det delade meningar om huruvida lagen resulterat i en minskning av prostitutionen i Sverige, eller om den tvärtom har resulterat i att prostitutionen har ökat.
Man kan emellertid konstatera att den synliga gatuprostitutionen har minskat markant. Parallellt med denna förändring har prostitutionen via internet ökat. Dessa både faktorer har resulterat i att prostitutionen gått från att vara relativt synlig till att vara till stora delar dold och svår för polis och myndigheter att ha uppsikt över. Detta gäller både kvinnlig och manlig prostitution.
I samband med murens fall och Europas omstrukturering i början av 1990-talet började ännu en form av prostitution att ta form: människohandel för sexuella ändamål, så kallad trafficing. Under det senaste decenniet har problemet vuxit till en världsindustri som är mycket svårt att kontrollera. Vi vet att offer för trafficing hamnar även här i Sverige. Vi känner alla till den verklighetsbaserade filmen Lilja forever. Men idag saknas en det en organisation som äger medel att jobba effektivt för att motverka trafficing på de flesta platser i Sverige.
Som undantag kan nämnas polismyndigheten i Västra Götalands län som inrättat en särskild trafficing-grupp vars enda uppgift är att arbeta aktivt för att motverka trafficing. Deras lokala arbete i främst Göteborg har gett mycket goda resultat.
Utifrån detta exempel kan man konstatera att lokalt arbete mot prostitution och trafficing kan vara mycket fruktbart.
En förutsättning för ett målinriktat arbete mot prostitution och trafficing är att en kartläggning av problemet genomförs på lokalt plan innan arbetet påbörjas. Vi tror att detta bäst genomförs inom varje enskild kommun i länet.
Mot bakgrund av detta föreslår vi:
Att kommunfullmäktige uppdrar till Socialnämnden att genomföra en kartläggning av prostitutionen i Flens kommun. Arbetet bör ske i nära samverkan med polismyndigheten.
Flen den 8 mars 2004
Lisa Molin
Kaj Johansson
Martin Degerman
Förslag till nytt arvodesreglemente
Det första påpekandet vi vill göra är att vi tycker det är mycket märkligt att vi ska skriva ett remissvar på ett uppdrag som förvaltningen officiellt ännu ej fått av fullmäktige. Även om man tror att saker ska gå likadant i fullmäktige som det gjort i kommunstyrelsen så är det att föregripa det demokratiska systemet som vi värnar om.
Det nya förslaget får i allt väsentligt ej godkännande av oss. Principiellt tycker vi att detta är ett förslag som ska utarbetas av arvodeskommiten och ej på tjänstemannanivå. Nu till sakfrågorna.
Uppräkning § 10.
Vi är nöjda med det uppräkningssystem som finns i nu gällande reglemente dvs. att höjningen speglar den faktiska löneökningen i Flens kommun.
Bilaga 2.
När det gäller socialnämndens ordförande tycker vi att det är helt okey att utöka tiden. Vi ställer oss däremot avisande när det gäller att utöka tiden för ordförande i Bygg-Miljö-och Räddningsnämnden.
Ökningen av arvodena till kommunalrådet och oppositionsrådet blir alldeles för stora, över 100 000kronor/år. Det är en oacceptabel höjning.
Bilaga 3.
De som hade noll kronor i arvode förut kan ha det även i fortsättningen. Det är ju inte så att man blir utan pengar, man får ju trots allt både arvode och förlorad arbetsförtjänst för sina sammanträden. Att införa ett arvode för 1:e vice och 2:a vice ordföranden för de som inte hade det förut, tycker vi strider mot tanken att avskaffa arbetsutskotten.
Sammanfattning:
Behåll det gamla reglementet med ett undantag. Höj socialnämndsordförandes arvoderade tid till 20/40. Lämna uppdrag till en arvodeskommite (den gamla eller välj en ny) att utarbeta nya bestämmelser för förtroendevalda.
Det vore också tacksamt om vi nästa gång det blir aktuellt med ett remissvar, får mer än tre vardagar på oss att besvar detta.
Vänsterpartiet i Flen
Elisabeth Molin
Elisabeth Molin
Om ungdomars ferielön
Sommaren 2002 kunde vi läsa följande i tidningen: Ungdomars ferielön räknades in i familjens samlade inkomst vid bedömning av rätt till socialbidrag. Socialbidraget minskade alltså med summan av den ferielön som sonen eller dottern arbetade ihop under sommaren.
Att ungdomar från familjer med mycket låga inkomster på så sätt blir tvingade att bidra till familjens uppehälle med den första inkomst de har i livet är oacceptabelt.
Syftet med att ordna ferieplatser för ungdomar måste vara att motivera och ge drivkraft till vidare studier och ge en positiv upplevelse av förvärvsarbete. Detta måste särskilt gälla ungdomar från familjer där föräldrarna av olika skäl är beroende av försörjningsstöd.
Vänsterpartiet yrkar därför
att kommunen fattar beslut om att ungdomars inkomst av feriearbete inte ska påverka storleken på familjens ev socialbidrag/försörjningsstöd.
Flen 2002-10-17
Kerstin Soläng,
vänsterpartiet
Kerstin Soläng,
vänsterpartiet
Ang rätten att arbeta politiskt på arbetsplatsen
Valdeltagandet i Flens kommun var 77,3 procent. Det betyder att 2829 personer i vår kommun inte har deltagit i den demokratiska processen, det är betydligt fler personer än de som valde att lägga sin röst på kommunens näst största parti.
Dessa fakta borde förskräcka alla som värnar om ett demokratiskt samhälle. Vår viktigaste uppgift – oavsett partitillhörighet – är att öka deltagandet i det politiska livet.
I detta läge går Flens Kommun ut med ett meddelande till sin personal där man förbjuder politiskt verksamhet på arbetsplatsen.
Konkret handlar det om att Kommunals upprop, som alltså inte får spridas i personalutrymmen hos kommunen. I direktiven står bl.a:
”Från arbetsgivarens sida tar vi direkt avstånd från denna typ av politisk aktivitet på arbetsplasterna. Det är visserligen fritt fram för enskilda och även fackliga organisationer för den delen att bedriva politisk verksamhet men inte på arbetsplatsen.”
Under valrörelsen överöstes människor med politiska budskap. I tidningar, radiokanaler och tv-program har väljarna kunnat ta emot politiska budskap. Men det har varit ett enkelriktat budskap, ett budskap från politiker, journalister och andra proffstyckare till alla de människor som ska utnyttja sin rösträtt.
Grunden för politiska beslut är samtalet. Att själv pröva sina åsikter i en diskussion, att lyssna på andra och kanske till och med förändra sina ståndpunkter en aning.
Idag finns väldigt få naturliga platser för det politiska samtalet. Det traditionella torget är ersatt av köpcentra, paneldebatter och ledarskribenter.
Vill vi stärka demokratin måste vi stimulera det politiska samtalet där människor i dag finns och verkar. Arbetsplatsens fikarum är en sådan naturlig plats. Personalens lunchrast är ett utmärkt tillfälle att prata politik.
Vi yrkar
att Flens kommun tar bort alla restriktioner för de anställda vad gäller att diskutera politiska frågor under sina raster och sprida politiskt material i sina personalutrymmen
Flen 020918
Lillemor Johanson,
vänsterpartiet
Ang utvecklad demokrati i Flens kommun
”Demokratin har kommit lite på mellis.” De orden inleder Björn Elmbergs bok ”Dom där uppe – dom där nere” och är ett uttalande gjort av ett kommunalråd någonstans i Sverige.
”Demokratin har kommit lite på mellis. ” Valdeltagandet sjunker. Alltfler människor vänder ryggen är politiken. Misstro och politikerförakt är ord som förekommer i debatten.
Samtidigt vet vi att vanmakt och utanförskap är en utmärkt grund för högerextremistiska rörelser. Vi vet att människor som inte ser några alternativ, människor som upplever att deras röst inte hörs och att deras ord ingenting betyder, de människorna har lättare att ansluta sig till ”enkla lösningar” och ”starka ledare”.
Demokrati är mer än att gå och rösta vart fjärde år. Demokrati är människor som deltar aktivt i samhällsutvecklingen. Människor som engagerar sig, sätter sig in i frågor, lyssnar till andras argument och kommer med idéer och förslag. De förtroendevalda måste underlätta för människor att delta i utvecklingen. De måste på ett omedelbart och obyråkratiskt sätt ta tillvara medborgarnas synpunkter.
I många kommuner arbetar man idag med att hitta olika former för en bättre fungerande demokratin inom den egna verksamheten. Svenska kommunförbundet är också aktivt engagerat i de frågorna.
Redan idag pågår en hel del arbete också i vår kommun. Under en tid har en av fullmäktige utsedd grupp haft till uppgift att ”se över partistöd, förtroendemannautbildning, arbetsformer och teknisk utrustning för de förtroendevalda i syfte att förbättra de förtroendevaldas arbetsmöjligheter och därmed vidga medborgarinflytandet över de kommunala frågorna.” Då uppdraget har satt fokus på de förtroendevaldas förutsättningar snarare än på medborgarnas förutsättningar har det begränsat möjligheterna att vidga arbetet till att utveckla den kommunala demokratin.
En annan grupp har jobbat under ledning av kommunfullmäktiges ordförande för att hitta former för att vitalisera fullmäktige. Det arbetet är viktigt och kan fortsätta antingen i samma form som hittills, eller som en del i ett större demokratiarbete.
Slutsatsen är att det är viktigt att vi tar ett samlat grepp som syftar till att undersöka och hitta åtgärder som stärker medborgarnas inflytande över kommunala frågor. Vi bör därför inrätta en speciell arbetsgrupp med representanter från samtliga partier. Det är också viktigt att kommunfullmäktiges ordförande deltar i gruppen.
Arbetsgruppen bör ha ett öppet arbetssätt och möjlighet att delegera frågor. T ex kan det vara lämpligt att kommunfullmäktiges ordförande har ett speciellt ansvar för att utveckla formerna för fullmäktige, integrationsgruppen tittar på hur vi ska engagera invandrargrupper och en speciell ungdomsgrupp tar fram förslag till hur vi ska öka de ungas inflytande
Arbetet i en sådan grupp skulle ta sin utgångspunkt i följande områden:
- engagera medborgarna i den kommunala demokratin
(det kan handla om olika former av samråd, medborgararenor, ungdomsfullmäktige, debatt på hemsidan, öppnare arbetssätt i nämnder osv, speciell inriktning på att engagera kvinnor, invandrare, ungdomar, ) - starkare fullmäktige
(fullmäktige är vårt högsta beslutande organ, och bör vara platsen där vi diskuterar övergripande strategiska frågor, att göra fullmäktige till en plats för diskussioner kring framtidsfrågor, och en plats där medlemmarna möter politikerna ex frågestunder, inbjudna föreläsare, diskussionsfullmäktige o dyl.) - direkt medborgarinflytande (olika former för direktinflytande ex brukarstyrelser, personalinflytande)
- helhetssyn på problemen – problemorienterat arbetssätt
(att se över nämndorganisation och arbetsformer i syfte att hitta ett arbetssätt som utgår från problemet, ex hur stöttar vi barn med speciella behov inom skola, fritid och social.) - stärka politikerrollen
(demokratitekniker i det politiska arbetet, praktiska möjligheter att träffa medborgarna, hur möter vi medborgarna? Förhållandet politiker- tjänstemän.)
Jag yrkar
- att kommunfullmäktige inrättar en speciell arbetsgrupp som får till uppgift att undersöka och föreslå former och åtgärder som stärker medborgarnas inflytande över kommunala frågor
- att arbetet tar sin utgångspunkt i ovanstående fem områden
- att gruppen består av en representant från varje parti, plus suppleanter. Dessutom ska kommunfullmäktiges ordförande ingå i gruppen
- att gruppen ska ha ett öppet arbetssätt och om möjligt delegera frågor
- att gruppen ska ha en egen budget
Flen 000517
Lillemor Johanson, vänsterpartiet
Vänd befolkningsutvecklingen!
Under de senaste fyra åren har befolkningen i Flens kommun minskat med 564 personer. Det innebär att kommunen har förlorat femton miljoner kronor. Fortsätter utflyttningen i samma takt är vi ytterligare femton miljoner fattigare år 2003. De pengarna har våra barn, ungdomar och äldre inte råd att mista.
Lyckas vi däremot vända flyttlassen, blir Flen en rikare kommun.
Det kan se ut som en omöjlig uppgift.
Frågan är bara, vad har vi för alternativ?
Tänk om det fanns en lekpark i Sveaparken. Inte en hörna med gungor och sandlåda, utan en verklig samlingsplats för barn och föräldrar. En stor park med spännande redskap. Allt från cykelkaruseller, studsmattor och pariserhjul till skatebordramper, klättervägg och bandyplan.
I ena hörnan finns ett rejält område avsatt för bygglek. Ungar med hammare, såg och spik som bygger sina egna kojor och sjörövarskepp. Ett gäng pensionerade byggnadsarbetare håller ordning på arbetet och ser till att verktygen hamnar där de ska efter dagens slut.
I ett annat hörn har en bonde ordnat en smådjursladugård; här bor kaninerna, getterna och det vietamesiska hängbukssvinet. Eleverna på gymnasieskolans hästskötarlinje ser till att djuren trivs och mår bra
Mitt i parken ligger Världscaféet. En grupp killar och tjejer från flyktingförläggningen serverar piroger, sallader, kaffe och saft. Allt till självkostnadspris och med råvaror från den KRAV-godkända bonden. Kaffet är Rättvisemärkt.
I stugan finns också ett stort lekrum och ett par mindre studierum. Lekrummet kommer väl till pass när regnet står som spön i backen och Mulle har tagit semester. I det ena studierummet samlas föräldrar till olika studiecirklar, samtidigt som en grupp invandrarkvinnor läser svenska i det andra.
Den öppna förskolan är en självklarhet, en gång i veckan kommer bibliotekarien och läser sagor, en annan dag är det en arbetslös musiker som spelar trumpet. Det finns till och med möjlighet att lämna barnen en stund på barnparkeringen. En timmes tjänstgöring i barnparkeringen ger rätt att lämna de egna barnen två andra timmar.
Lekparken har byggts av helt ideella krafter, föräldrar från hela kommunen har slutit upp och hjälp till. Visst har det kostat en slant, men det löste kommunen med att ta ut en frivillig engångsskatt. Så gott som alla kommuninnevånare hörsammade uppmaningen och betalade in en timlön till parken.
En dröm? Kanske det. Men vi behöver drömmar och visioner om vi ska vända utflyttningen från Flen.
En lekpark får inte människor att flytta till Flen, hur fantastisk den än är. Ingen enskild åtgärd får befolkningsströmmen att vända. Det räcker inte med tio idéer, kanske inte ens med hundra. Det räcker inte heller med en handfull kloka tjänstemän, eller med politiker med galna och orealistiska drömmar.
Nej, vad som krävs är ett helt batteri av både små och stora åtgärder. Det ska inte finnas ett skäl att välja Flens kommun, det ska finnas tusen.
För att det ska bli möjligt krävs ett engagemang från Flens hela befolkning. En uppslutning från varje enskild individ. En vilja att bidra med både kloka idéer och praktiskt arbete.
För det flensborna vill ha av sin kommun, det lockar också andra att flytta hit.
——–
I Flen år 2003 är det medborgarna som påverkar utvecklingen. Inte bara i princip, eller i ett val vart fjärde år. Utan varje dag, hela året om. Det är kommunens innevånare, allt från barnen på dagis till servicehemmets pensionärer, som kommer med idéer och förslag. Ena gången handlar det om en jordgubbsodling i Sveaparken, nästa gång är det tågpendlarna som själva utformar regiontågets tidtabell.
Det hela började fyra år tidigare, 1999. Det var året då kommunens politiker insåg att något måste göras åt utflyttningen. På bara några år hade den kommunala verksamheten förlorat femton miljoner kronor på att människor sökte sig till storstäderna. De förlorade miljonerna grävde stora hål i den budget som skulle räcka till både skolor, barnomsorg, ishall och äldrevård. Visserligen hade Vänstern och Socialdemokraterna i årets vårproposition lyckats skrapa ihop några extra miljarder till landets kommuner. Men det märktes aldrig i Flen kommun.
Situationen var ohållbar. De borgerliga partierna försökte lägga ut verksamhet efter verksamhet på entreprenad, alltmedan Vänstern frenetiskt kämpade emot varje utförsäljning eller nedskärning. Den socialdemokratiska minoriteten styrde så gott de kunde, ibland med stöd från vänstern, ibland från moderat håll. Allt oftare hördes dock protesterna från dem som de var satta att företräda. Mer än en gång fylldes fullmäktigesalen av protesterande medborgare.
Slutligen insåg Flens politiker att de inte själva kunde lösa situationen. Det räckte inte ens att inkalla en konsult, eller att tillsätta en tvärpolitisk arbetsgrupp. Nej, nu behövde varenda människa i kommunen engageras.
En torsdag i juni utlyste Flens politiker ett kommunalt undantagstillstånd. Under tre månader skulle all annan verksamhet gå på sparlåga. Ett arbete i fyra steg skulle mobilisera flensborna till försvar av sin bygd.
Steg ett (augusti/september)
Varje medborgare engagerades i att ta fram idéer och förslag på temat ”Min drömkommun – Flen år 2003”. Utgångspunkten var att det flensborna ville ha av sin kommun, det skulle också locka andra att flytta dit.
- alla anställda i kommunen fick avsätta 3×2 timmar för att ta fram förslag
- alla inskrivna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder fick avsätta motsvarande tid
- kommunen förhandlade fram ett avtal där alla privata arbetsgivare gav sina anställda samma tid som de offentliganställda
- boende på servicehem o dyl engagerades
- föreningsliv och studiecirklar engagerades
- skolelever skickades till Stockholm, Katrineholm, Eskilstuna och Norrköping för att på olika sätt undersöka vad som kunde förmå människor att flytta till kommunen
- Mälardalens högskola engagerades för att göra motsvarande underökning
- tjänstemän och politiker sattes att gå igenom tidigare utredningar, förslag och erfarenheter från andra orter
Steg två (oktober)
Materialet sammanställdes och strukturerades. Här rådde en politisk strid om vem som skulle göra jobbet. Moderaterna slogs för en välavlönad konsult medan Vänstern ansåg en studiecirkel kunde göra jobbet. A2 hittade slutligen den perfekta kompromissen, en gammal folkbildare som åtog sig att göra arbetet för bara halva det arvode som politikerna var vana att få.
Steg tre (november)
Det strukturerade materialet gick tillbaka till de som tagit fram underlaget. Varje grupp fick nu svara på frågan:
Vad kan du, din arbetsgrupp, din förening eller ditt företag göra för att förverkliga någon av idéerna?
- om ni inte får ett öre till ert förfogande
- om ni får en måttlig summa pengar att röra er med
- om ni får en rejäl slant
Nu hände det ingen vågat hoppats på. Mängder av förslag strömmade in där grupper åtog sig att ta sig an olika arbetsuppgifter. En hel del idéer krävde några kronor, men nästan ingenting var så där väldans dyrt. Och många idéer gick att genomföra utan extra tillskott av pengar.
Steg fyra (november)
Nu började det svåra jobbet för kommunens politiker. Det var lätt att anamma det som var gratis. Men det räckte inte. Det gick inte att plocka russinen ur kakan och bara välja några projekt när hela mobiliseringen byggde på ett totalengagemang. Politikerna slet sig i håret, rangordnade och prioriterade. Det gällde att hitta ett alternativ som var tillräckligt omfattande för att få folk att flytta till kommunen, hundra nya personer gav närmare tre miljoner att bolla med. Men tänk om det misslyckades? Vem skulle då betala.
Vad var å andra sidan alternativet? Att hela kommunen skulle avfolkas? Politikerna – som utgick från att för varje krona som satsades skulle man få tio igen i form av ideellt arbete – tog ett djupt andetag.
Och satsade.
———–
Vänstern i Flen föreslår en storsatsning kring projektet ”Min drömkommun – Flens år 2003”. Syftet är att vända flyttlassen och få människor att istället bosätta sig i kommunen. Det ska ske genom ett totalengagemang; av enskilda, arbetsgrupper, kommun, företag och föreningar.
Har Vänstern fått fnatt? frågar sig vän av ordning. Brukar inte de ropa på ”mamma staten” så fort det blir kärvt? Är det inte Vänstern som gång efter annan skriker efter mer statsbidrag, högre skatter och större budgetunderskott?
Nu vill de plötsligt lösa befolkningskrisen i Flen med gratisarbete, företagssponsring och privata eldsjälar.
Nej, Vänstern har inte fått fnatt. Vi anser, och har alltid ansett, att de tillgångar vi förfogar över i samhället ska användas så att de kommer alla medborgare tillgodo. Vi anser att varje människa har ansvar att, efter förmåga, hjälpa till och skapa det goda samhället.
Vår strategi för att få befolkningsströmmen från Flen att vända är ett konkret exempel på vad vi menar. Människor som tillsammans strävar efter ett samhälle där alla får möjlighet att leva ett bra liv.
Socialism är inte liktydigt med mer pengar från staten. Socialism är rättvisa och solidaritet. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.
Visst kommer vi att fortsätta kämpa för mer pengar till landets kommuner. Vi kommer fortsätta kräva högre skatter för de välbeställda. Inte för att storleken på statsbidraget avgör graden av socialism. Utan därför att nedskärningar inom skolor, sjukhus och dagis är fullständigt onödiga.
Sverige är ett rikt land. BNP har stigit med 390 miljarder kronor sedan 1980. Det innebär att vi alla tillsammans i det här landet producerar 390 mer varje år. Vi har alltså mycket mer att fördela mellan oss än vi hade 1980.
Mot bakgrund av de siffrorna är det obegripligt att vi tvingats skära i vår välfärd. Går pengarna upp i rök? Nej, det finns en förklaring.
Alla i Sverige har inte blivit rikare. Det är tio procent av de rikaste hushållen som äger 97 procent av de börsnoterade aktierna. Dessutom äger samma tio procent 80 procent av allemansfondernas värde. Problemet är inte att Sverige har blivit ett fattigt land. Problemet är hur vi fördelar vår rikedom.
Det är ökade klyftor, inte allmän fattigdom, som har tvingat Flens kommun att skära i skolor och omsorg. Mer pengar åt de redan välmående leder till större skolklasser och mindre resurser åt barn med särskilda behov. Det är inte bara onödigt. Det är livsfarligt.
Ett samhälle med stora klassklyftor och djupa orättvisor är också ett samhälle med våld, missbruk och kriminalitet. De är ett samhälle där de som har råd sätter sina barn i finare skolor och bygger murar kring villaområdet. Medan de som låses ute skjuter ihjäl varandra i slumområdena och getton.
Vi är inte där än i Sverige. Vi i Vänstern kommer göra allt som står i vår makt för att vi aldrig ska hamna där. Därför kräver vi omfördelning av landets samlade resurser.
Samtidigt, och oberoende av storleken på statsbidragen, gör vi allt vi förmår för att engagera människor i vår egen kommun. För att förvalta det vi har makten över på bästa tänkbara sätt och tillsammans göra vår del av världen en lite bättre.
Därför föreslår Vänstern i Flen en totalsamling kring projektet ”Min drömkommun – Flen år 2003”.
Mot bakgrund att ovanstående yrkar vi
att kommunens arbete för att vända trenden med vikande befolkningstal tar sin utgångspunkt i de fyra steg som skissas i motionen
Flen 990430
Kerstin Soläng,
Kaj Johansson,
Lisa Molin,
Rubén Bobadilla
Lillemor Johanson
Vänsterpartiet
Hur påverkas Flen av sänkning av socialförsäkringen?
Torsdag den 21 december presenterade Kommunförbundet en rapport där man låtit en forskare räkna ut hur kommunerna kommer att påverkas av sänkningen av socialförsäkringarna (A-kassa, KAS, utbildningsbidrag, sjukpenning, föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, bidragsförskott samt egenavgifter).
Slutsatsen är att kommunernas socialbidragskostnader kommer att öka med omkring 10% eller mellan 2-3 miljarder kronor.
I ett pressmeddelande där Kommunförbundet presenterar rapporten uttalar sig bland andra Marita Bengtsson (s) i sin egenskap av ordförande i Kommunförbundets programberedning för arbetsmarknadsfrågor. Hon säger:
”Kommunernas socialbidrag riskerar att bli framtidens socialförsäkringssystem.”
och fortsätter:
”Vi stödjer försöken att sanera den offentliga ekonomin, och kommunerna har redan tagit hårda besparingar under de senaste tre-fyra åren. Men när kommunerna inte kompenseras för övervältringen av socialbidragen, då hotar nedskärningarna kommunal kärnverksamhet som skola och omsorg. Och det kan bli förödande för den långsiktiga tillväxten.”
När slutsatserna i kommunförbundets rapport blev kända så reagerade kommunalrådet Jonny Lundgren (s) och han uttalar sig på följande vis i tidningen Folket (fredag 22/12):
”Nu måste staten sluta vältra över kostnader på kommunerna. Vi har för länge sedan nått smärtgränsen.”
Jonny Lundgren fortsätter:
”Det blir redan svaga grupper som drabbas när staten vältrar över kostnader på kommunerna. På det sättet handlar det om en felaktig fördelningspolitik.”
Mot bakgrund av det här vill jag fråga:
- Hur kommer, uppskattningsvis, socialbidragskostnadema i Flens kommun att påverkas av sänkningarna i socialförsäkringarna? Hur mycket pengar handlar det om för våran del?
- Delar du Marita Bengtssons och Jonny Lundgrens synpunkter, tex. när det gäller att den här politiken kan bli ”förödande för den långsiktiga tillväxten”; att ”smärtgränsen för länge sedan är nådd”; att staten måste ”sluta vältra över kostnader på kommunerna” och att det handlar om ”en felaktig fördelningspolitik”?
- Om du delar deras synpunkter, är du då beredd att ta några initiativ för att bidra till att stärka opinionen mot nedskärningarna av kommunernas ekonomi? Och i så fall vilka initiativ? (Om du inte delar deras synpunkter så vore det intressant att höra på vilka punkter de har fel.)
Flen den 28 december 1995
Kaj Johansson, vänsterpartiet
”Sparpaket” inom BU-förvaltningen
Vänsterpartiet vill lämna ett remissvar, trots att de politiska partierna inte är remissinstanser i detta ärende, p g a att partiet inte är representerat i BU-nämndens AU, och därmed inte på något annat sätt än detta kan delta i de förberedande diskussionerna kring förvaltningens förslag.
Vi tar här inte ställning till varje enskild del i förslaget – det vill vi göra först när vi tagit del av samtliga remissvar – men vi vill klargöra partiets principiella ståndpunkter.
Vänsterpartiet anser att den omfördelning av resurser från fattig till rik som pågår i vårt samhälle är en process som kommer att fortgå år efter år så länge politikerna i Sveriges kommuner ser som sin roll att enbart fungera som administratörer för regeringens politik, istället för att kraftfullt protestera mot den ständigt pågående sänkningen av statsbidragen till kommunerna.
Ang förslagen i ”sparpaketet” vill vi här särskilt nämna följande:
Vi föreslår att man noggrant ser över möjligheterna att öka förvaltningens intäkter, t ex via uppdragsutbildning.
Personalantalet inom barnomsorgen bibehålls på minst nuvarande nivå.
En eventuell inkomstförstärkning inom barnomsorgen finansieras med skattemedel, och inte via en avgiftshöjning för de enskilda familjerna.
Vi bör särskilt värna om resurserna för de svagaste grupperna inom skolan, d v s de elever som har behov av särskilt stöd i någon form.
Istället för att föreslå nedläggning av en skolenhet av kyrkskolans storlek, bör man undersöka om t ex åldersintegrerad undervisning kan vara ett alternativ.
En tydlig specifikation av vad en minskning av kostnaderna med 2% innebär för varje enskild enhet är nödvändig. En generell minskning är ingenting annat än en ospecificerad besparing – något som vänsterpartiet gång på gång hävdat måste bort ur budgetförslagen.
Till sist vill vi också nämna att vi ser konsekvensbeskrivningarna
i diskussionsunderlaget som mycket krystade. Att för varje negativ konsekvens försöker fabricera en positiv kan inte dölja det faktum att i många fall överväger de negativa konsekvenserna starkt. Det handlar helt enkelt om försämrad kvalitet!
Flen 950515
För Vänsterpartiet
Kerstin Soläng
Varför bryter kommunen mot konsultstoppet?
Fullmäktige beslutade i samband med budgetsammanträdet 1993 följande:
att kommunen inför konsultstopp för sådana uppgifter/uppdrag där egen kompetens finns, eller borde finnas, bland kommunens anställda, samt att dispens från konsultstoppet alltid skall beslutas av fullmäktige.
Bakom beslutet låg ett missnöje med att kommunen tidigare alltför lättvindigt hade beslutat att anlita konsulter, och att frågorna i varje fall borde upp till en offentlig diskussion.
Ändå har kommunen nu anlitat en konsultfirma, s.k. ”headhunters”, för att rekrytera förvaltningschefer till BU- och miljöförvaltningen, samt rektorer till de nya områdena inom skola och barnomsorg. Frågan har inte behandlats i fullmäktige.
Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor:
- Vem eller vilka har fattat beslutet att anlita konsulter för dessa uppdrag?
- Hur stor är den beräknade totalkostnaden?
- Anser du att det bland kommunens c:a 1200 anställda ”finns eller borde finnas” kompetens att t.ex. anställa rektorer?
- Mot bakgrund av det beslut som fullmäktige fattade tidigare, anser du då inte att det hade varit lämpligt att föra upp den här frågan till fullmäktige för beslut?
Flen den 95.03.30
Kaj Johansson Vänsterpartiet