Hur mycket är 100 kronor?
Om jag fått frågan när jag var liten skulle jag genast ha svarat: ”Hundra kronor är hundra kronor:” Men idag vet jag bättre.
Det beror nämligen på.
För det mesta är hundra kronor lite mer än hundra kronor. När jag handlar på Konsum till exempel. Då får jag alltid lite extra pengar, poäng heter det, som jag kan lösa in vid ett senare tillfälle. Sak samma när jag betalar min telefonräkning. Då får jag också poäng som för det mesta omvandlas till biobiljetter.
Jag har alltså vant mig vid att hundra kronor är lite mer än hundra kronor.
Döm om min förvåning när jag häromdagen besökte posten. Jag hade skramlat med en insamlingsbössa till välgörande ändamål, och nu skulle jag pengarna skickas. Häpen blev jag varse att hundra kronor inte alls var värda hundra kronor. Nej, för mina hundra enkronor fick jag nu bara 95 kronor.
”Växlingsavgift”, hävdade kassörskan. Men jag skulle inte växla pengar. Jag skulle skicka mina slantar.
Posten är idag ett företag som närmar sig ruinens brant. Därför är det inte konstigt att man tvingas hitta på nya avgifter för att få ekonomin att gå ihop. Det är inte bara vi kunder som drabbas, många anställda har fått en hårdhänt behandling. Framför allt är det kvinnor som har fått se sina jobb försvinna eller sina arbetsuppgifter utarmade på kvalitet och kompetens.
Hur kommer det sig att Posten på drygt 10 år förvandlats från ett rikt affärsverk till ett fattigt bolag? Skulle det inte allt bli så mycket bättre med avreglering och konkurrensutsättning?
Själv tillhör jag dem som inte tycker det gör något att jag får hämta mina paket på ICA. Men när en bekant berättar att i hennes trappuppgång kommer fyra olika brevbärare från fyra olika företag för att bära ut posten, då börjar jag inse vart problemet ligger.
Sedan brevmonopolet togs bort har posten fått konkurrens från åkerier och budföretag som inriktat sig på att plocka russinen ur kakan. De tar sig gärna an lönsamma områden i storstäderna, men struntar i landets glesbygd. Medan posten fortfarande ska ge service i hela landet. Självklart försämrar det ekonomin.
Därför får vi en post som inte vill ha mina enkronor. En post där de hävdar att de inte har ”användning” för enkronor. Vadå användning? Jag har alltid trott att vår 400 år gamla svenska post har funnits till för att ge medborgarnas service.
Jag vill ha en post som ser till samhällsintresset, en post som ger bra service i hela landet och som inte ratar mina ihopsamlade enkronor för att de inte är lönsamma.
Lillemor Johanson
Vänsterpartist Flen