Kommunfullmäktige i Flen har nyligen antagit ett drogpolitiskt program. I programmet anges, som en av många åtgärder, att kommunens representation ska vara alkoholfri.

Ett antal kommunala tjänstemän har nu överklagat programmet. De hävdar att programmet kränker deras fri- och rättigheter. De påstår att de förbjuds att dricka alkohol efter arbetstidens slut.
Detta är ingenting annat än trams.

Det faller på sin egen orimlighet att ett kommunalt drogpolitiskt program skulle styra vad enskilda medborgare gör på sin fritid. I de förarbeten som finns till programmet står också tydligt att "programmet styr kommunens agerande, inte enskilda medarbetares".

Kommunal representation är när kommunen för skattepengar bjuder på alkohol. Svårare än så är det inte. Kommunala tjänstemän är i sin fulla rätt att ogilla kommunfullmäktiges beslut. Men det får de påverka på politisk väg.

De senaste åren har alkoholkonsumtionen ökat kraftigt. Även andelen unga som provat narkotika ökade under 1990-talet. Vi vet att ett ökat drickande också leder till fler alkoholskador. Fler fall av trafikonykterhet, av ungdomsvåld, av barn som växer upp i hem där föräldrarna dricker för mycket. Det är detta som vi måste fokusera på.

Huvudansvaret för att förebygga alkohol- och narkotikaskador ligger idag på kommunal nivå.

I arbetet med det drogpolitiska programmet träffade vi över 100 ungdomar runt om i kommunen. Ett citat från dessa samtal har etsat sig fast. "På en rak fråga om dom inte hade någon i sin närhet som de åtminstone kunde fråga om råd eller ha som bollplank i ett sånt här dilemma, så menade nog alla att man inte hade det."

I Flens kommun finns med all sannolikhet omkring 600 barn som växer upp i familjer med missbruksproblem. Barn som kanske inte vågar ta hem kompisar efter skolan för att de inte vet om föräldrarna är nyktra. Barn som kanske inte kan sova på natten för att pappa och mamma bråkar. Barn som kanske inte har någon vuxen att prata med om det som känns svårt. Rädda barn, glömda barn, svikna barn.

Det här är bara ett av de områden där Flens kommun måste intensifiera sitt arbete.

I det drogpolitiska programmet lyfter vi fram en rad områden där kommunen måste förstärka och förbättra sitt arbete. Vi måste utveckla stödet till föräldrarna redan när barnen är små och ta initiativ till föräldrasamverkan när barnen blivit lite större. Skolan behöver väl kända handlingsplaner, de ungdomar som inte dras till föreningslivet ska vi försöka nå med andra strukturerade fritidsaktiviteter.

Det behövs särskilda insatser för barn- och ungdomar i riskzonen, för de människor som redan hamnat i ett missbruk och för anhöriga till missbrukare.

Det drogpolitiska programmet bygger på grundtanken att vi måste hjälpas åt för att minska alkohol- och narkotikaproblemen. Att alla nämnder och förvaltningar i kommunen har ett gemensamt ansvar, och vi behöver förena professionens ansvar med det ideella engagemanget. I den organisation som kommunfullmäktige skisserat samverkar de kommunala förvaltningarna, polisen, hälso- och sjukvården med föräldraråd, elevråd, kyrkor och ideella organisationer.

Det kan kännas futtigt i sammanhanget att hävda uppfattningen att kommunen inte ska bjuda på alkohol. Det är självklart inte den enda, och långt ifrån den viktigaste, åtgärden för att minska drogproblemen.

Men det är trots allt en åtgärd som är kostnadsfri för kommunen, och kanske den enda åtgärden som redan på kort sikt sparar pengar i en kommun där varje insparad skattekrona borde ses som något positivt.

Annika Jennersjö, kd

Lillemor Johanson, v

Ulla Kreutz-Cederlöf, fp

Claes Lissenko, mp

Stefan Zunko, s

Ledamöter i styrgruppen för
det drogpolitiska programmet

Uppdaterades: 25 okt 2004