SKTF har i en rapport (8/96) undersökt löneskillnaderna mellan kvinnor och män i kommunal tjänst i samtliga Sveriges kommuner. Kartläggningen avser 1994-års löner och materialet bygger på uppgifter från Statistiska Centralbyrån.

Materialet har delats upp på fyra olika utbildningsnivåer och jämförelsen mellan män och kvinnor görs utifrån likartad utbildningstid. De fyra grupperna är: grundskola, tvåårig gymnasieutbildning, treårig gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning mer än tre år.

SKTF-rapporten ger det dystra beskedet att kvinnor i kommunal tjänst endast har i genomsnitt 85,2 procent av männens lön trots att utbildningstiden är likvärdig.

Undersökningen ger oss också beskedet att för kvinnor lönar sig utbildning sämre än för män. Medan kvinnor med upp till grundskoleutbildning tjänar 92,4 procent av männens lön med samma utbildningsgrad har kvinnor med treårig gymnasieutbildning endast 81,1 procent av männens lön med motsvarande utbildning.

Om man räknar samtliga anställda så ligger kvinnolönerna i Flens kommun på 84,9% av männens lön, d.v.s. under riksgenomsnittet som alltså ligger på 85,2 procent och även under länsgenomsnittet som är 85,6 procent av männens lön.

Den mest markerade ojämlikheten mellan kvinno- och manslöner i Flens kommun finns i gruppen med treårig gymnasieutbildning. Där tjänar kvinnorna bara 77,5 procent jämfört med männen med motsvarande utbildning. För den här gruppen är riksgenomsnittet 81,1 procent av männens lön och länsgenomsnittet är 83,0 procent.

Så stora löneskillnader mellan kvinnor och män är kanske det mest påtagliga exemplet på att vi har långt kvar att gå innan Sverige är ett jämställdt land. Och i Flens kommun kan vi inte ens hävda att “alla andra är lika dåliga” på att leva upp till jämställdhetsmålen.

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.

Vi är väl medvetna om att det politiska systemet inte är avtalsskrivande part. Men det betyder inte att vi politiker inte kan påverka löneutvecklingen i kommunen. Tvärtom.

Det övergripande ansvaret ligger på kommunfullmäktige och det är kommunfullmäktige som fattar beslut om kommunens budget. Vi har således i hög grad möjlighet att ge kommunens ansvariga tjänstemän förhandlingsdirektiv gentemot de fackliga organisationerna.

Det finns också kommuner som har satt av pengar till en särskild pott för att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och män. Ett sådant är Härryda kommun.

Skillnaden mellan bästa och sämsta kommun är stor. “Bästa” kommunen, Sorsele, ligger på nivån 92,5 procent. “Sämsta” kommunen, Håbo, ligger på 78,3 procent.

Detta visar att det finns stora möjligheter att lokalt påverka utvecklingen trots att Kommunförbundet är kommunernas centrala arbetsgivarepart. För övrigt har vår kommun, liksom andra kommuner, möjlighet att påverka Kommunförbundets inriktning när det gäller avtalsförhandlingar med facken.

Vänsterpartiet vet att offentliga sektorns del av samhällsekonomins “kaka” är begränsad – allt för begränsad enligt vår mening. Vi anser att kommun- och landstingssektorn borde tillföras mer medel från främst den privata sektorn. Förslag i den riktningen har också lagts av vänsterpartiets riksdagsgrupp.

Men oavsett om vi får gehör för dessa förslag anser vi inte att lönegapet mellan offentliganställda kvinnor och män är acceptabelt. Det finns helt enkelt inga rimliga argument för att avlöna kvinnor sämre än män.

Med anledning av ovanstående vill vi ställa följande frågor till kommunalrådet Maria Hed:

1. Kan du bekräfta uppgifterna att kvinnor anställda i Flen kommun är lönediskriminerade?
2. Delar du uppfattningen att vi har ett oacceptabelt lönegap mellan kvinnor och män som är anställda i Flen kommun?
3. Är du beredd att verka för lönejämställdhet mellan kvinnor och män i vår kommun?
4. Anser du att Flens kommun bör verka för att Kommunförbundet i kommande avtalsförhandlingar verkar för lönejämställdhet mellan kvinnor och män?

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp
Kaj Johansson, Inger Andersson, Lisa Molin

Uppdaterades: 17 sep 1996