Flens kommun ska betala runt 20 miljoner till bygget av citybanan i Stockholm. Knappast någon skulle invända mot att tunneln byggs, vi behöver stora satsningar på tåg och kollektivtrafik.

Men det här är pengar som verkligen behövs för den kommunala verksamheten. Det finns många angelägna satsningar som behöver göras här i kommunen. Och principiellt är investeringar i infrastruktur av det här slaget, ett statligt ansvar.

Det här är något som politiker från alla partier under lång tid var överens om, inte minst av regionalpolitiska skäl. Utbyggnaden av tåg och vägar, elektricitet och telekommunikationer ansågs livsviktiga för att ”hela landet ska leva”, och det har ju varit ett honörsord för alla partier.

Men den sista tiden har vi fått lära oss ett nytt ord, nämligen kommunal ”medfinansiering”. Det betyder i praktiken att staten säger till kommunerna att ”vi vet ju hur viktig den här järnvägen är för er del av landet, men om det ska bli något av bygget så får ni själva betala en stor del”.

I andra sammanhang brukar sånt kallas utpressning.

I den borgerliga regeringens senaste budget berömmer man sig om att ha pressat fram hela 30 miljarder från kommunerna, det vill säga tre gånger mer än det statliga krispaket som kommunerna får (valåret) 2010.

I DN skriver infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) följande apropå budgeten:

”Regeringen ser också över lagstiftningen för att kunna bredda medfinansieringen där så är lämpligt och logiskt. I dag känd medfinansiering utgör mer än 30 miljarder kronor.”

Kanske är det dags för centern att byta ut ”hela landet ska leva” mot en mer tidstypisk paroll? Själv tycker jag det skulle passa med ”Pengarna eller livet!”.

Kaj Johansson (v-flen)

Uppdaterades: 26 apr 2012