På söndag är det på dagen 75 år sedan fem människor mördades av kulor från svensk militär. Några dagar efter morden publicerades dikten ”Gravskrift” av Erik Blomberg.

Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad
av okända kulor.
Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.

Vad innebär det att aldrig glömma dödsskjutningarna i Ådalen den 14 maj 1931? Det betyder inte bara att vi högtidlighåller minnet av dem som mördades under en liberal statsminister. Det måste också innebära att vi gör allt för att det aldrig ska ske igen. Svenska militärer ska aldrig få skjuta på civila.

Under lång tid har det funnits ett samförstånd i Sverige om att endast polisen har rätt att använda våld i fredstid. I 75 år har ansträngningar gjorts för att hålla rågången tydlig mellan polis och militär. För det ska aldrig få hända igen. Aldrig!

För några dagar sedan ändrade Sveriges Riksdag detta. En socialdemokratisk justitieminister och en socialdemokratisk regering vann stöd av de borgerliga partierna för en ordning där militären i vissa fall ska få rätt att använda våld mot civila. Det är ett svek mot den egna historien som kan få förödande konsekvenser i framtiden.

Motivet till den nya lagen stavas terroristbekämpning. Regeringen hävdar att den svenska polisen inte har resurser att möta ett terrorangrepp. I andra europeiska länder, som Spanien och Italien, har liknande sammanblandning av polis och militär redan skett. Det har inte förhindrat terrordåd men lett till ett hårdare samhällsklimat.

Brottslighet, även med terroristiska förtecken, ska utredas och bekämpas med demokratiska metoder. Polisen ska ha de resurser som krävs och rätten att samverka med andra. Det är redan möjligt med nuvarande lagstiftning, liksom för polis att rekvirera militär materiel för brottsbekämpning. Den klara begränsningen måste vara att militär personal aldrig får använda våld eller tvång mot civila i fredstid. Denna begränsning existerar inte längre, tack vare ett parti som kallar sig arbetarparti.

Självklart ska det som kallas terrorism bekämpas. Men grogrunden för terror försvinner inte med ett dåligt lagförslag i riksdagen. För det krävs en rättvis världsordning, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett bekämpande av stater som tar till terroristiska metoder mot de egna medborgarna.

I Maj 1931 hade pappersarbetarna vid Marmaverken i Ådalen strejkat i åtta månader. Företaget krävde lönesänkning med fyra öre. Arbetarna vägrade. Då hämtades strejkbrytare till Ådalen under skydd av militär och polis.

Det kokade av ilska längs hela Ångermanälven. Den 14 maj samlades representanter för 30 sågverk och åtta massafabriker för att besluta om generalstrejk. Allt arbete i Ådalen skulle läggas ner till dess att strejkbrytarna, polis och militär hade försvunnit. En spontan demonstration med tusentals människor gick från Frånö till Lunde. Där väntade militären. Kapten Mesterton gav order att öppna eld mot demonstranterna. Fem personer dödades, fem sårades.

Generalstrejk utlystes i Ådalen. Vid begravningen den 21 maj utlyste LO fem minuters strejk klockan 12. I Ådalen slöt 25 000 personer upp vid begravningen. Vid graven talade Hugo Sillén för kommunistiska partiet och Richard Sandler för socialdemokraterna. Jordfästningen förrättas av kommunisten Axel Nordström.

Efter skotten hölls två rättegångar; En mot militären och en mot arbetarna. Kapten Mesterton, som gav soldaterna order att skjuta, dömdes till åtta dagars arrest utan bevakning. Axel Nordström, som ingick i strejkledningen, dömdes till två och ett halvt års fängelse trots att han inte deltog i demonstrationen.

Per-Albin Hansson uttalade att skulden föll tungt – på kommunisterna! Men socialdemokraterna nyktrade till. 1981 genomförde vi en stor gemensam manifestation med demonstration från Frånö till Lunde. 2001 talade jag tillsammans med bland annat Håkan Meijer, då vice ordförande i LO. I år väljer socialdemokraterna att vägra samarrangemang med vänsterpartister. Det är motsatsen till den strejkrörelse som i stor enighet tog upp kampen mot kapital och militär för 75 år sedan.

Det har gått 75 år sedan fem människor mördades i Ådalen. Kampen för högre löner, för rätten till arbete och rättvisa villkor på arbetsplatserna pågår fortfarande. I höstens val finns partier som vill tvinga människor att ta jobb till låga löner genom att försämra för arbetslösa och sjuka. Det finns partier som vill avskaffa anställningsskyddet för ungdomar. Det finns partier som vill höja egenavgifterna till a-kassan så att många inte kommer att ha råd att vara medlemmar i en fackförening.

Mot detta ställer vi en politik för arbete åt alla. Vi vill anställa 200 000 människor i den offentliga sektorn och vi vill öka tempot i den energiomställning som skapar nya jobb. Vi vill bygga ut och förstärka arbetsrätten. Istället för fler otrygga jobb för unga och deltidsanställningar så arbetar vi för fasta jobb på heltid. Vi har rensat upp i djungeln av anställningsformer, nu går vi vidare.

Det handlar om samma kamp, nu som då. Det handlar om människovärdet. Och det handlar om att aldrig någonsin tillåta att det händer igen.

Uppdaterades: 12 maj 2006