Utanför Konsum träffar vi på en av de flensbor som vi hyser stor respekt för. När vi ger henne flygbladet mot EMU berättar hon att hon tänker rösta ja. Inte för att hon vill överlåta makten över Sveriges ekonomi till sex bankdirektörer i Frankfurt. Inte för att hon tror på ja-sidans löften om nya jobb, lägre matpriser eller fler dagisplatser. Utan för att hon ser nödvändigheten av att bygga en motmakt mot USA.
USA är idag ensam supermakt med en militär kapacitet lika stor som samtliga övriga länder tillsammans. USA:s dominans har inte inneburit fred och avspänning. Tvärtom kännetecknas vår tid av en alltmer aggressiv imperialistisk expansion. För att försvara sina ekonomiska och militära positioner åsidosätter USA öppet folkrätten. Det skapas ett läge av permanent krig mot verkliga eller skapade fiender. Supermaktsarrogans och brutalt maktspråk undergräver FN:s och andra internationella organs möjlighet att agera.

Det är nödvändigt att bygga motmakter mot USA:s ensidiga dominans. När människor inom den breda vänstern för fram EU som en möjlig motmakt är den en åsikt som måste tas på allvar. Vi förstår och hyser respekt för de argument som ligger bakom en sådan uppslutning bakom EU/EMU. Men vi anser att de bygger på en önskedröm.

Det är visserligen sant att EU i vissa avseenden kan komma att utgöra en motmakt mot USA. Den Europeiska Unionen är i grunden ett uttryck för det västeuropeiska kapitalets ambition att utmana japanska och nordamerikanska konkurrenter. Genom att värna den egna markanden, de egna länderna och det egna kapitalet bygger man murar mot alla de miljarder människor som befinner sig utanför vår ”gemenskap”. Det västeuropiska kapitalet vill öka sina vinster, gärna på bekostnad av det amerikanska kapitalet. Men för de människor som i tredje världens svältlönefabriker arbetar ihop till storföretagens vinster, för de människorna stänger EU sina gränser.

En verklig motmakt mot USA måste bygga på en politik där människor över hela värden samarbetar för demokrati, solidaritet och fred. Det måste bygga på värderingar där mänskliga behov och naturens begränsningar sätts före den snäva profitjakten. Det är en politik som är raka motsatsen till den nyliberala högerpolitik som EMU är ett uttryck för.

Vi måste arbeta för en rättvis handelspolitik som motverkar dagens ojämlika förhållanden på världsmarknaden, för en internationell skuldavskrivning som ger tredje världens länder möjlighet att utvecklas på egna villkor och för en skatt på internationella valutatransaktioner för att motverka skadlig spekulation.

FN är idag den enda världsomspännande organisation som skulle kunna utveckla ett alternativ till dagens ordning där militär och ekonomisk styrka är avgörande. Men för att ett sådant alternativ ska bli verklighet måste FN demokratiseras och stormakternas dominerande ställning brytas.

I det arbetet, för en rättvis och solidarisk värld, kan vårt samarbete varken utgå från eller begränsas till den geografiska del av jorden som vi råkar vara födda på.

Lillemor Johanson
Lisa Molin
Vänsterpartiet i Flen

Ja-sidans propagandamaskineri tycks inte känna några gränser. Först lovar statsministern 100.000 nya jobb. Sedan brer konsumentministern på med att en barnfamilj skulle tjäna 30.000 kronor per år.
Och därefter får tydligen inte de lokala politikerna vara sämre, utan Hans Ekström och Iha Frykman flaggar 400 nya dagisplatser alternativt 35 öre i skattesänkning. Månntro vad ja-sidan kommer att lova nästa vecka???

Sanningen är att vi inte har en aning om hur det blir med om vi går med i EMU. Det enda vi vet är att Sverige under de senaste åren haft en klart bättre tillväxt än de flesta Euroländer.

Idag har tre euroländer, med Tyskland i spetsen, negativ tillväxt. Det är en farlig utveckling och avsaknaden av egen ränta och växelkurs gör det svårare för länderna att få igång tillväxten igen.

Hur kan man lova högre tillväxt genom att binda sig hårdare till ett område med lägre tillväxt?

Lillemor Johanson, Flen

I EMU kommer sex bankdirektörer i ECB, den Europeiska Centralbanken i Frankfurt, att ha makten över flera hundra miljoner människor. De är inte folkvalda och det är förbjudet att påverka dem. Inte heller kan de avsättas eller avkrävas ansvar för sina beslut.
Om en svensk folkvald regering eller riksdag vill påverka ECB begår man ett brott som strider mot EMU:s ”grundlag”. Det öppnar för ett expertstyre som strider mot våra demokratiska traditioner och på sikt avhänder oss våra möjligheter att utforma vår långsiktiga ekonomiska politik. Men då kan vi väl, kanske en del invänder, stifta egna lagar som ställer ECB:s direktiv ur spel? Då ska man veta att ECB kan utfärda egna förordningar som går före våra egna instiftade lagar om de hamnar i konflikt med varandra.

I ECB har man samlat verkställande, lagstiftande och dömande makt i ett enda organ vilket strider mot den demokratiska traditionen att låta dessa tre maktcentra vara åtskilda. Av detta drog den första EMU-utredningen, Sverige och EMU (SOU 1996:158) också den enda riktiga slutsatsen att ”EMU inte är demokratiskt och kan heller inte sägas vara bra för demokratin”.

Låt också oss dra den slutsatsen i valet 14. september och rösta nej till EMU!

Kari Jess,
Högskolelärare, Flen

På årsdagen av ett studentuppror i Iran, den 9 juli, genomfördes manifestationer för demokrati och mänskliga rättigheter över hela världen, så också i Flen.

Farzaneh Kavoosfar läste en dikt om sin bror som mördades av regimen. Bahram Davoudi läste upp en appell som antogs av mötet. Ali Abbasi och Daniel Mehrdad spelade upp en iransk studentsång. Farzaneh och Daniel hade också gjort en liten utställning och situationen i Iran. Efter manifestationen visades en autentisk film från stening och piskstraff i Iran.

Manifestationen i Flen antog den här appellen, som lästes upp av Bahram Davoudi.

Mötesdeltagare,
Idag är det den 9 juli. Det är en viktig dag för oss iranier. Det är årsdagen av en stor studentprotest som den iranska regimen brutalt slog ned. På just den här dagen anordnas manifestationer runt om i hela Iran, och även på många platser där iranier lever i exil. Huvudparollen för oss är demokrati och mänskliga rättigheter i Iran.

Iran en diktatur som styrs av religiösa ledare, eller mullor som de islamska prästerna kallas.

Politisk opposition är helt förbjuden. Iran har tusentals politiska fångar och tortyr är mycket vanligt. Även andra omänskliga straff som stening, stympning och piskning är vanliga.

Kvinnoförtrycket är mycket starkt och reglerat i den islamska lagen. Man kan alltså säga att kvinnoförtrycket är statligt organiserat.

Regimen satsar mer på att lära ut vidskepelse i skolor och universitet, istället för riktig kunskap och vetenskap. Flera professorer har fängslats för att de lär ut vetenskap, t.ex. Darwins utvecklingslära.

Trots det här hårda förtrycket så växer protesterna mot regimen. I flera veckor har studenterna demonstrerat mot diktaturen. Studenterna är föregångare i kampen för demokrati, men även folket deltar i protesterna.

Bland oljearbetarna blir kravet på en politisk generalstrejk allt starkare. Om studenternas protester förenas med en strejk bland arbetarna så kan regimen störtas.

Men regimen kommer inte att ge sig frivilligt. Dom har hela tiden ökat våldet och repressionen mot de som protesterar. På bara några veckor har de arresterat mer än 5000 politiska fångar. Risken är stor att dessa fångar utsätts för tortyr eller till och med dödsstraff.

Om mullornas diktatur ska kunna störtas, så måste alla progressiva krafter i hela världen stödja kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Det är därför vi har samlats här idag och vi har följande krav

1. Villkorslös amnesti för alla politiska fångar

2. Politisk demokrati med flerpartisystem och yttrandefrihet.

3. Jämlikhet mellan kvinnor och män.

4. Avskaffa alla former av inhumana straff, t.ex. stening, stympning och piskning.

5. Kunskap och vetenskap istället för religion och vidskepelse i skolor och universitet.

6. Skilj på religion och politik. Iran måste bli en sekulär demokrati.

Men vi ställer också krav på den svenska regeringen och svenska företag. Det pågår en omfattande handel mellan Sverige och Iran. Den iranska regimen är beroende av svenska varor och av att kunna exportera till Sverige. Sveriges regering kan använda handelspolitiken som ett verktyg för att pressa den iranska regimen till demokratiska eftergifter.

Den iranska regimen kommer att öka repressionen och våldsanvändningen den närmaste tiden och detta kommer att kulminera den 9 juli. För att förhindra en humanitär katastrof behövs en stark internationell press på den iranska regimen.
Sedan universiteten grundades i Iran för 70 år sedan, har studenterna alltid varit föregångare i sociala och politiska rörelser. De har alltid stått på folkets sida i kampen för ökad demokrati och mänskliga rättigheter, och detta har de vunnit stor respekt för.

När regimen beslutade att stänga progressiva tidningar 1999, så protesterade studenterna kraftigt mot denna inskränkning av yttrandefriheten. Regimen använde allt mer våld och den 9 juli 1999 kulminerade våldet och mullorna lyckades till slut kuva protesterna. Många studenter blev gripna och skadade och sedan dess genomförs manifestationer och ceremonier varje år, på årsdagen den 9 juli.

I år har demonstrationerna redan pågått ett par veckor och protesterna kommer att kulminera på årsdagen den 9 juli. Även den här gången är studenterna föregångare, de protesterade mot att starta privata universitet. Men redan andra dagen anslöt sig folket till protesterna genom att klappa händerna, tuta med bilarna och hurra för studenterna. Nu gäller protesterna mycket mer, folket vill ha demokrati och mänskliga rättigheter och då måste mullorna bort.

Regimen har naturligtvis svarat på protesterna med ökad repression och våld. Sedan protesterna började för några veckor sedan har mer än 5000 personer arresterats. En av de arresterade är son till en riksdagsman. Mer än 15 reforminriktade riksdagsmän har fått hotbrev. Två har skadats.

President Khatami kallar demonstranterna för kriminella och flera mullor har krävt dödsstraff för demonstranterna. Nyligen instämde en åklagare i Teheran i att de arresterade måste dömas till döden. Och detta är tyvärr inte tomma hot. Den här regimen har iscensatt en liknande massaker 1988, då man på bara två månader avrättade mer än 3000 politiska fångar.

Och nu väntar alla på den 9 juli. Det kommer att arrangeras stora manifestationer, demonstrationer och ceremonier över hela landet, och även bland iranska oppositionella i exil. Samtidigt förbereder sig regimen på olika sätt.

De mobiliserar sina paramilitära styrkor för att kuva demonstrationerna.
De griper studenternas ledare. Till exempel har man gripit en studentledare vid namn Momeni.
De pressar tidningar och media att inte publicera sanningen.
De försöker skapa en atmosfär av fruktan genom att avrätta och tortera de arresterade.
Den iranska regimen är mäktig och våldsam, men inte oövervinnerlig. Studenterna är modiga och går i första ledet. Om arbetarna följer deras exempel och utlyser politisk generalstrejk så är mullornas dagar räknade.

Men risken är alltså stor att de närmaste dagarna blir mycket våldsamma och blodiga i Iran. Alla progressiva krafter runt om i världen har ett stort ansvar att visa sin solidaritet med studenterna och det iranska folket. Inte minst är det viktigt att utvecklingen i Iran uppmärksammas i media.

Även den svenska regeringen kan bidra till att sätta press på mullorna, protestera mot våld och repression och kräva en verklig demokratisering. Den iranska regimen är känslig för påtryckningar, särskilt av ekonomisk natur. Sverige är en viktig handelspartner för Iran och har alla möjligheter att använda detta faktum för att sätta press på mullorna.

Stoppa mullornas våld och repression!
För mänskliga rättigheter, demokrati och en sekulär stat i Iran!
Ned med mullorna!

Ali Abbasi, Bahram Davoudi, Kaj Johansson, Farzaneh Kavoosfar, Fariba Nouri, Abbas Salahchi, Daniel Mehrdad Saidzadeh

Mitt under flensfestivalen dök dom upp, tomtenissar för EMU. Dom delade sina mycket övertygande flygblad, med rubriken ”Vi tror på tomten också!” som vi här återger i sin helhet:

Vi tror på tomten också!
Vi tror att tillväxten blir större om vi går med i EMU
(fast det under de senaste fyra åren varit precis tvärt om)

Vi tror att arbetslösheten minskar om vi går med i EMU
(trots att arbetslösheten är betydligt högre i EMU-länderna än vad den är i Sverige)

Vi tror att vi får mer att säga till om ifall vi går med i EMU
(visserligen är det förbjudet för folkvalda att påverka direktörerna i den Europeiska centralbanken, men vi tror)

Vi tror att vi får högre välfärd om vi går med i EMU
(även om den Europeiska centralbanken i uttalande efter uttalande påpekar att länderna måste skära i offentlig sektor)

Vi tror att de globala valutaspekulanterna är livrädda för EMU
(för de har säkert inte läst EU:s grundlag som förbjuder alla hinder mot valutaspekulation)

Och som sagt, vi tror på tomten också!

Kommunal ställde en fråga till de politiska partierna i fullmäktige om hur de ser på kommunals lönekamp. Vänsterpartiet svarade så här:
Var står Vänsterpartiet i Kommunals lönekamp?

Vänsterpartiet stöder Kommunals kamp för högre löner. Partiet har krävt att statliga medel tillförs kommuner och landsting i syfte att möjliggöra ett lönelyft för kommunals medlemmar. Partiet har länge varit mycket aktivt, såväl centralt som lokalt, i frågan om kvinnolöner – vilket i högsta grad berör just Kommunals medlemmar.

Vänsterpartiet i Flen har i en motion yrkat att kommunen ska se över timanställningarna i syfte att istället skapa tillsvidareanställningar, företrädesvis på heltid.

Flensvänstern har ställt en interpellation till kommunstyrelsens ordförande, där partiet frågar hur den borgerliga majoriteten tänkt sig att lösa rekryteringen av personal till bl a barn- och äldreomsorg i framtiden. Vänsterpartiet menar att löneläget har stor betydelse i detta avseende.

Vänsterpartiet har uppmanat sina parlamentariker att respektera konfliktvillkoren, och inte agera på ett sätt som kan betraktas som strejkbryteri.

Visar Vänsterpartiet offentligt var vi står?

Flensvänstern har vid ett flertal tillfällen offentligt visat var vi står i frågan om Kommunals löner. Den 8:e december 2002 genomfördes en aktivitet på stan till stöd för Kommunals krav. Kommunals lönekrav ägnades en stor del av Flensvänstern första maj-tal. Partiet har inbjudit representanter för Kommunal Sörmland och flensavdelningen till en diskussion kring möjliga strategier för att höja lönerna för Kommunals medlemmar. Partiet har, när frågan om strejkens effekter behandlats i BU-nämnden 030522, yrkat på att strejken ska få fullt genomslag och att politiker inte ska öppna skolorna i kommunen.

Vänsterpartiet i Flen 030522

De ekonomiska prognoserna pekar på ett kraftigt budgetöverskridande när det gäller politikernas arvoden. Det är naturligtvis nödvändigt med omedelbara åtgärder för att minska underskottet. Alla andra verksamheter måste hålla budget och det ska naturligtvis även den här verksamheten göra.
Men vi vill gå ett steg längre. De nuvarande reglerna för stöd till politiskt arbete är lite av ett lapptäcke. Någon har upplevt en brist i reglerna, och så har man ändrat på det. Och så har man börjat diskutera ett annat problem som reglerna inte har tagit hänsyn till, och så har man ändrat på det.

Ibland har det gällt sammanträdesarvoden, ibland gruppledararvoden och ibland nivåer. Men man har hela tiden utgått från de gällande reglerna och justerat lite här och där.

Vi menar att det är dags att göra en total översyn av sammanträdesarvoden, gruppledararvoden, partistöd etc. och starta från noll.

Vi måste till exempel ställa oss frågan hur vi på bästa gör det möjligt för så många förtroendevalda som möjligt att vara ute i den verksamhet man ska styra. Kanske ska vi halvera sammanträdesarvoden och istället ge alla förtroendevalda några dagar varje år när de kan besöka verksamheterna?

Vi vill gärna att diskussionen om ett nytt system för ersättningar för politiskt arbete i så stor utsträckning som möjligt ska handla om principer. Vad är det vi vill uppnå med ersättningarna? Hur ska systemet utformas för att vi på bästa sätt ska uppnå de resultat vi önskar.

Mot den här bakgrunden yrkar vi:

att kommunfullmäktige beslutar att genomföra en total översyn av de olika ersättningssystemen för kommunalt politiskt arbete.

I syfte att hålla årets budget yrkar vi dessutom följande:

att sammanträdesarvodena återgår till 2002 års nivå
att sammanträdesarvoden inte utbetalas i samband med kurser och konferenser

På fredagen inledde Vänsterparitet i Flen sin kampanjspurt inför EMU-omröstningen. Med flygblad och kaffetermos fanns man på plats på stan för att informera och samtala med människor om EMU.
-EMU handlar inte om mynt, det handlar om makt, säger Lisa Molin, som var en av de som deltog i upptakten. Det är inte rätt att sex bankdirektörer i Frankfurt ska bestämma över vår ekonomiska politik här i Sverige.

Under tiden fram till omröstningen inrättar Vänsterpartiet en tillfällig valbyrå utanför sin partilokal. Där kan man både titta på en utställning och hämta material kring EMU. man kan också köpa Nej-knappen. (Se bild)

-Finns vi på plats svarar vi naturligtvis också på frågor, säger Kaj Johansson. Men meningen med valbyrån är att folk ska kunna titta upp och hämta material även när vi inte är här.

Vänsterpartiets 1 maj var i år startskottet för ett internationellt solidaritetsprojekt tillsammans med FMLN i El Salvador.

Huvudtalare var Leonel Bucaro. Leonel kommer från El Salvador där han började arbeta för befrielserörelsen FMLN. Sedan fredsavtalet 1992 är FMLN ett legalt politiskt parti som har vuxit till att bli det största partiet i El Salvador. Leonel Bucaro representerar idag FMLN i Europa.

Den chilenska musikgruppen Lonconao spelade och sjöng flera omgångar under manifestationen.

Emma Unnersjö Jess från Ung Vänster hade ett och annat att säga till Göran Persson om både EMU och kriget i Irak.

Lisa Molin tog i sitt tal upp kommunals lönekamp, kampanjen för ett nej till EMU och den omänskliga svenska flyktingpolitiken.