Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att kommunen ska undersöka om pojkar och flickor får lika mycket av de pengar som kommunen satsar på fritidsaktiviteter. Som en del i det arbetet var det tänkt att man skulle genomföra en undersökning för att få reda på vilka önskemål barn och ungdomar har.
Men en sådan undersökning skulle bli för dyr, tyckte kommunfullmäktige. Det skulle nämligen kosta 165.000 kronor att låta ett konsultföretag göra undersökningen.
Vänsterpartiet höll med om att det var alldeles för dyrt, men hade i stället ett eget förslag.
– Med lite fantasi och kreativitet kan vi säkert göra undersökningen själva, sa Lillemor Johanson. Vi kan själva gå ut och fråga ungdomarna vad de vill ha.
– Kanske en seminariedag på skolan? Kanske kan elevrådet hjälpa till? Kanske kan vi tänka ut något annat sätt?
Alla tyckte att idén var bra, men när det kom till kritan var det bara socialdemokraterna och miljöpartiet som röstade ja till förslaget.
Sorgligt, speciellt eftersom A2000 alltid brukar prata om hur viktigt det är att lyssna till människor, och speciellt till ungdomar.
”Vi måste hålla på våra principer”, viskade Ingemar Virsén, kd, till sina partikamrater, äntrade talarstolen och yrkade avslag på Vänsterparitets förslag, samtidigt som han uttryckte att ”det är bra om nämnden genomför förslaget ändå”.
Han följdes av Yvonne Nilsson-Gauffin, A2, som även hon yrkade avslag, och ändå lovade att ”jag tar med mig uppdraget till nämnden”.
En stund senare var det Lotta Finstorp, m, som meddelade att ”jag delar Kajs åsikt men jag yrkar avslag på hans förslag”. Och så instämde Lars Falk, A2, i Lottas avslagsyrkande, trots ”att vi alla är överens”.
Slutligen meddelade Berit Hyllbrant att hon precis som Vänsterpartiet ”tycker att vi ska fråga ungdomarna”, men trots det röstade nej till Vänsterpartiets förslag att fråga ungdomarna.
Principfast var ordet. Frågan är vilken princip borgarna egentligen har. Att alltid, oavsett vad de tycker om förslagen, rösta nej om förslaget kommer från Vänsterpartiet.
Riktigt lika principfasta var dock inte vi vänsterpartister. Vi röstade för en motion som lagts av en centerpartist, bara för att vi tyckte den var bra. Men borgarna höll fast vid sin princip; ”Allt som vänsterpartiet röstar för, det röstar vi borgare emot.” Så till och med den motionen fick avslag.
Är du också en av dem som undrar var polisen håller hus? I så fall är du inte ensam. Vi är många som har egna erfarenheter av att polisen inte finns på plats, inte har tid, måste prioritera något annat, är för långt borta eller helt enkelt inte har någon bil att skicka.
Vänstern brukar inte förknippas med polisfrågor. Men faktum är att de grupper som missgynnas allra mest av att polisen fungerar dåligt eller inte har tillräckliga resurser, det är de grupper som vi i vänstern slåss för.
När poliserna blir färre skaffar de rika sig väktare, bygger murar om sina fina fastigheter och installerar larm, medan den som bor i mer utsatta områden får klara dig bäst han eller hon kan. Om den rike blir besluten har han inga problem med att betala självrisken till försäkringsbolaget och köpa nya prylar, medan den ensamstående mamman som lyckats spara ihop till en ny cykel åt sitt barn inte har pengar till självrisken, eller kanske inte ens har en försäkring.
Självfallet måste vi bekämpa brottslighet genom att förändra de villkor som många människor lever under. Ökade klassklyftor, segregation och försämrad välfärd ökar grunden för missbruk och kriminalitet. Utgångspunkten måste därför vara en solidarisk välfärdspolitik.
Men vi behöver också en väl fungerande polis. Annars är risken stor att vi får ett samhälle där det är den starkes lag som råder. Ett samhälle där den som har pengar skaffar sig skydd, medan den som känner sig maktlös och allt oftare funderar på att ta lagen i egna händer.
Vänsterpartiet i Flen tänker se till att polisfrågor placeras högre upp på vänsterns dagordning. Genom att utgå från vanliga människors erfarenheter vill vi visa på de problem som finns, och diskutera vilka lösningar som krävs.
Under våren tänker vi därför samla in konkreta exempel, frågor och synpunkter från Flensbornas erfarenheter av polisen. Har du något du vill berätta, eller fråga om, är du välkommen att skicka det till oss. (Vänsterpartiet, Norra Kungsgatan 8, 642 37 Flen, [email protected]).
Vi kommer att samanställa det hela till en rapport som vi sedan ska presentera på i samband med en konferens kring rättsväsendet.
”- Generellt anser jag dock att platsen för en planeringskonferens är underordnad kostnaden för densamma i relation till det uppnådda resultatet.”
Kommunalrådet Lotta Finstorp (m) i ett klargörande uttalande om varför kommunledningen reser till Lübeck på konferens, samtidigt som nedskärningarna fortgår i barn- och äldreomsorg. (Folket 031210)
Som ett led i vänsterpartiets kampanj mot privatiseringar och avregleringar, bjöd vänsterpartiet in till visning av filmen Järnvägare.
Filmen handlar om ett arbetslag vid British Rail och visar på de djupgående konsekvenserna som drabbade järnvägsarbetarna när företaget privatiserades.
Efter filmen blev det fika och Leif Redius, ordförande i SEKO klubb Östra, berättade om hur avregleringarna påverkat den svenska järnvägen.
Filmens handling:
Järnvägare är en stark berättelse om de djupgående konsekvenserna och de allvarliga återverkningarna som drabbade järnvägsarbetarna när privatiseringen av British Rail genomfördes.
När säkerhetsriskerna för arbetarna under det nya systemet blev uppenbara, började också den grundmurade solidariteten mellan dem att vittra sönder.
Paul och Mick är järnvägsarbetare på British Rail. En dag kommer det plötsliga beskedet att bolaget privatiserats och många förändringar är att vänta.
Först uppfattas det hela som ett skämt och det tar ett tag att inse att anställningstrygghet är ett minne blott liksom betald semester och sjuklön. Den som klagar åker ut, arbetslaget splittras, säkerhetskraven försvinner, och till slut sker det oundvikliga.
Om jag fått frågan när jag var liten skulle jag genast ha svarat: ”Hundra kronor är hundra kronor:” Men idag vet jag bättre.
Det beror nämligen på.
För det mesta är hundra kronor lite mer än hundra kronor. När jag handlar på Konsum till exempel. Då får jag alltid lite extra pengar, poäng heter det, som jag kan lösa in vid ett senare tillfälle. Sak samma när jag betalar min telefonräkning. Då får jag också poäng som för det mesta omvandlas till biobiljetter.
Jag har alltså vant mig vid att hundra kronor är lite mer än hundra kronor.
Döm om min förvåning när jag häromdagen besökte posten. Jag hade skramlat med en insamlingsbössa till välgörande ändamål, och nu skulle jag pengarna skickas. Häpen blev jag varse att hundra kronor inte alls var värda hundra kronor. Nej, för mina hundra enkronor fick jag nu bara 95 kronor.
”Växlingsavgift”, hävdade kassörskan. Men jag skulle inte växla pengar. Jag skulle skicka mina slantar.
Posten är idag ett företag som närmar sig ruinens brant. Därför är det inte konstigt att man tvingas hitta på nya avgifter för att få ekonomin att gå ihop. Det är inte bara vi kunder som drabbas, många anställda har fått en hårdhänt behandling. Framför allt är det kvinnor som har fått se sina jobb försvinna eller sina arbetsuppgifter utarmade på kvalitet och kompetens.
Hur kommer det sig att Posten på drygt 10 år förvandlats från ett rikt affärsverk till ett fattigt bolag? Skulle det inte allt bli så mycket bättre med avreglering och konkurrensutsättning?
Själv tillhör jag dem som inte tycker det gör något att jag får hämta mina paket på ICA. Men när en bekant berättar att i hennes trappuppgång kommer fyra olika brevbärare från fyra olika företag för att bära ut posten, då börjar jag inse vart problemet ligger.
Sedan brevmonopolet togs bort har posten fått konkurrens från åkerier och budföretag som inriktat sig på att plocka russinen ur kakan. De tar sig gärna an lönsamma områden i storstäderna, men struntar i landets glesbygd. Medan posten fortfarande ska ge service i hela landet. Självklart försämrar det ekonomin.
Därför får vi en post som inte vill ha mina enkronor. En post där de hävdar att de inte har ”användning” för enkronor. Vadå användning? Jag har alltid trott att vår 400 år gamla svenska post har funnits till för att ge medborgarnas service.
Jag vill ha en post som ser till samhällsintresset, en post som ger bra service i hela landet och som inte ratar mina ihopsamlade enkronor för att de inte är lönsamma.
Flen kommun har antagit ett integrationspolitiskt program. I det programmet finns bland annat angivet att personalen ska känna sig säkra i sina yrkesroll i mötet med invandrarbarn och deras föräldrar.
För att förstärka det arbetet föreslår vänsterpartiet att Barn- och utbildningsnämnden erbjuder alla sina anställda en Mångfaldsutbildning. Utbildningen skulle kunna genomföras i samarbete med Kompetenscentrum.
Eftersom vi tror att behovet finns även inom de övriga förvaltningarna är det lämpligt att BU-förvaltningen söker samarbete med dessa kring utbildningen.
Vänsterpartiet föreslår
att BU-förvaltningen erbjuder alla sina anställda en Mångfaldsutbildning
att utbildningen fokuserar på att dels ge deltagarna kunskap om den kulturbakgrund de stora invandrargrupperna i Flens kommun representerar, dels utnyttjar deltagarnas egna erfarenheter och idéer i syfte att åstadkomma fler mötesplatser/mötestillfällen i kommunen mellan infödd svenska och människor med annan bakgrund
att de resurser som redan finns i kommunen, t ex invandrarföreningar, utnyttjas vid planeringen och genomförande av utbildningen
att BU-förvaltningen söker samarbete med andra förvaltningar i kommunen för att genomföra utbildningen
Den borgerliga majoriteten i Flens kommun tänker lägga ner Repris. Det måste vara det mest skandalösa beslut som någonsin fattats i vår kommun!
Att lägga ner en verksamhet där människor med olika handikapp bedriver en meningsfull och samhällsnyttig verksamhet – det är bara för mycket!
Verksamheten vid Repris är mer än sysselsättning. De människor som arbetar där gör ett arbete som är mycket uppskattat av alla Flensbor. Hur många är vi inte som både lämnat och handlat möbler och annan utrustning vid Repris?
De anställda vid Repris bedriver en samhällsnyttig och miljövänlig verksamhet. De gör ett arbete som de kan vara stolta över genom att de dagligen bidrar till att förverkliga målet om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är något som också Flens kommun borde vara stolt över och utveckla istället för avveckla.
Vänsterpartiet i Flen bjöd på måndagsmorgonen de tidiga tågpendlarna på både kaffe, smörgåsar och flygblad. Flygbladen var en del i vänsterpartiets kampanj mot avregleringar och allt för hårda lönsamhetskrav på tågtrafiken.
-Staten måste ta ansvar för att det finns bra kollektivtrafik i hela landet, säger vänsterpartiets Lisa Molin.
Vänsterpartiet tycker inte att vare sig resenärer eller personal ska betala för SJ:s kris. Krisen beror på att tågtrafiken tvingas konkurrera med bil och flyg på djupt orättvisa villkor och på att staten inte tagit sitt ansvar på allvar.
-Järnvägen är vårt mest miljövänliga transportmedel, fortsätter Lisa Molin. Samhällsekonomiskt är det vida överlägset både bil och flyg.
Vi är nog en hel del som har lite dåliga erfarenheter av polisen. Allt från att de inte har någon bil att skicka när man hör att folk håller på att ta sig in i ens lägenhet och till att det uppenbarligen finns en hel del poliser med både rasistiska och sexistiska åsikter.
Bland allmänheten finns också mycket åsikter, både vad gäller polisen och rättsväsendet.
På vårt förra medlemsmöte diskuterade vi den stora risk att berättigad oro och kritik kan leda till rent fascistiska tongångar. För att undvika det vill vi själv ta initiativ i frågan. Vi bestämde därför att:
Vi samlar själva ihop konkreta exempel på där vi, eller folk i vår närhet, har frågetecken kring polisens agerande. Dessa exempel sammanställer vi till en rapport.
Utifrån rapporten ordnar vi en ”rättpolitisk konferens”, eller vad vi nu ska kalla det. Här kan vi dels lyfta fram vår rapport och låta polisen i Sörmland kommentera, dels bjuda in föreläsare som belyser olika aspekter. Till konferensen bjuder vi bl a polisstyrelsen i Sörmland, våra egna representanter i riksdagen, justitieministern, rikspolischefen och annat lös folk.
NU VILL VI ATT DU…
Än så länge är vi bara på planeringsstadiet. Men vi vill be alla partimedlemmar att så snart som bara möjligt skriva ner exempel och skicka in till:
Det behöver inte vara långa sådana, bara en kort beskrivning, typ:
I fredags när jag skulle gå hem på kvällen såg jag en kille som viftade med en pistol. Jag ringde polisen, men de hade ingen bil att skicka. Kan det stämma? Prioriterar inte polisen pistolbeväpnade människor?
På vårt medlemsmöte i januari (datum ej klart) ska vi fundera vidare på hur vi kan lägga upp seminariet. Till det ska vi också bjuda v:s representant i justitieutskottet för lite tips.