Har ni hört Mikael Wiehe när han sjunger sin satirvisa: ”…och kvinnorna dom bara demonstrerar, och opponerar, och kverulerar…”?

Ja, vad bråkar dom för egentligen, kommunalarna. Det sägs ju att Sverige är världens mest jämställda land, att vi har nått så långt när det gäller rättvisa och jämställdhet så att både klasskampen och kvinnokampen är passé. Men hur är det egentligen?
1982 tjänade en kommunalarbetare i genomsnitt 91,4% av en verkstadsarbetares lön. Idag har kommunalarens lön sjunkit till 83,6% av verkstadsarbetarens lön.

För tjugo år sedan tjänade en vd i ett börsbolag 8 gånger så mycket som en genomsnittlig LO-medlem. Idag tjänar vd:n 40 gånger så mycket som LO-medlemmen.

Men när kommunal nu går ut i strejk för skäliga löner, då kommer genast maktens män och påstår att dom inte tar sitt samhällsansvar. Att deras strejk kommer att leda till inflation och arbetslöshet. Det är kommunalarnas fel, sägs det, att gamla och sjuka inte får den vård de behöver, att barnen lämnas vind för våg.

Vi säger tvärtom. Kommunalarnas strejk är ett uttryck för att de tar sitt samhällsansvar. Dom värnar välfärden och den offentliga sektorn genom att ta strid för skäliga löner och arbetsvillkor. Om någon ska vilja arbeta inom vård, skola och omsorg i framtiden, så måste löner och andra arbetsvillkor förbättras radikalt. Det får inte vara så att det värderas högre att lägga asfalt än att lägga gamla.

Och kom inte och säg att det inte finns pengar. VD:n behöver inte tjäna 40 gånger så mycket som LO-medlemmen. VD:n behöver inga skattesänkningar. Tvärtom, vi behöver högre skatter på höga inkomster. Skatt efter bärkraft är en gammal fin paroll. Pengarna behövs till vården, skolan och omsorgen. Den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten har sjunkit sedan mitten av 80-talet. Det är dags att ändra på det nu!

Men det är naturligtvis inte bara lönen som har betydelse om vi ska kunna höja kvaliteten i den offentliga sektorn. Det är inte bara lönen som har betydelse om vi ska kunna erbjuda attraktiva arbetstillfällen som kan locka den personal som behövs. Det handlar också om andra arbetsvillkor.

Här i Flens kommun har vi från Vänsterpartiet krävt att kommunen ska omvandla så många timanställningar som möjligt till fasta jobb. De anställda som idag har deltid men önskar heltid borde också kunna erbjudas det.

På Heden i Malmköping har man haft ett försök med så kallat 3+3 schema. Både personal och ledning är mycket entusiastiska och sjukskrivningarna har gått ner dramatiskt, från 244 sjukdagar till 139 under samma period. Personalen upplever en mycket större arbetstillfredsställelse och tycker att det är roligt att gå till jobbet. Nu måste försöket förlängas så att man kan göra en riktigt bra utvärdering. Slår det så väl ut som det verkar, så finns det all anledning i världen att permanenta försöket och även sprida det till andra liknande arbetsplatser.

—————————————-

I höst ska vi ha en folkomröstning om EMU. Jasidan vill gärna få oss att tro att valet handlar om ifall vi ska behöva växla när vi åker på semester. Men det handlar om något mycket större än så. Det handlar om makt och demokrati. Ska vi överlåta stora delar av den ekonomiska politiken åt sex bankdirektörer i Frankfurt? Sex bankdirektörer som vi varken får välja eller avsätta i allmänna val. Sex bankdirektörer som är förbjudna att ta politiska instruktioner. Sex bankdirektörer som bara får ha ett enda mål för sin verksamhet, nämligen låg inflation. Sex bankdirektörer som inte får bry sig om arbetslösheten, som inte får bry sig om välfärden, som inte får bry sig om tillväxten.

”I EMU ska du ha låg lön och vara lätt att avskeda. Men du slipper växla…” så står det på ett av våra flygblad där borta. Och precis så är det. Regeringens egen utredare Lars Calmfors påpekar att om vi inte längre kan använda räntan som verktyg för möta ekonomiska upp- och nedgångar, då måste vi vidta andra åtgärder.

Till exempel måste vi få en ”flexiblare” arbetsmarknad, och vi måste skapa ”incitament för en ökad rörlighet på arbetsmarknaden”. På vanlig svenska betyder det att du ska vara lätt att avskeda, ha låg lön och vara beredd att flytta till t.ex. portugal eller grekland om dom behöver arbetskraft. Trygghetssystem som t.ex. en allt för generös a-kassa och sjukförsäkring och sånt tjafs, det ses som ett problem eftersom det kan göra att folk inte riktigt har den rätta viljan att rycka upp hela tillvaron med rötterna, flytta över halva kontinenten, och ta vilka jobb som helst till vilken lön som helst.

Allt det där har många människor insett. Därför är också en klar majoritet av svenska folket mot ett EMU-medlemskap. Många av de som röstade ja till EU-medlemsskapet, kände sig lurade efteråt och de blir nog inte lika lätta att skrämma igen.

Och mycket talar för att Nej-sidan faktiskt kan vinna folkomröstningen trots att ja-sidan är så överlägsen när det gäller media och ekonomiska resurser. Dels har vi ju goda argument för vår sak. Dels har vi ett hemligt vapen, en ”trojansk häst” i spetsen för ja-kampanjen, nämligen Göran Persson.

Först var det hans uttalande att om nej-sidan vinner folkomröstningen, ja, då får vi väl ordna en ny och hålla på tills det blir ja. Ett sådant demokratiförakt imponerar nog inte särskilt på väljarna.

Sedan dumpade han LO och löntagarna och gjorde klart att han hellre bedriver ja-kampanjen ihop med borgarna. Det gjorde han eftersom han inte kan acceptera LO:s buffertfonder som var avsedda att skydda mot de svåra ekonomiska kriser som kan väntas vid ett emu-medlemskap. Att negligera löntagarnas oro för jobben och välfärden är nog inte heller något vinnar-recept.

Och som kronan på verket har han nu gått ut och beordrat munkavle på emu-kritiska socialdemokrater. Listan över ministrar, riksdagsledamöter och politiska tjänstemän som beordrats att hålla tyst, är förfärande lång.

Mjukis-Persson som förut ville resonera, diskutera och bedriva folkbildning för att vinna folkomröstningen, har förvandlats. Istället beordrar han rättning i leden och tyst i klassen. Här får bara finnas en åsikt, och finns det fler så ska dom tystas.

Men inte heller detta var nog ett särskilt smart drag. Väljarna vill själva avgöra vilka argument de vill lyssna till. De vill kunna väga för- och nackdelar och sedan ta ställning själva.

Men även om vi har ett hemligt vapen, en trojansk häst på motståndarsidan, så krävs det stora insatser om vi ska vinna folkomröstningen. Det krävs att många av oss engagerar sig, lär sig mer och deltar i diskussionerna på jobbet, i skolan och i föreningen. Ett bra tillfälle att lära sig mer om frågan är att delta på den kurs vänsterpartiet ordnar den 6 maj på kvällen. Ni är alla välkomna att delta då.

———————–

Här i vår lilla kommun har vi haft förmånen att få ta emot många nya invånare från andra länder. Vi borde ta tillvara de enorma möjligheter som bjuds oss mitt framför näsan.

Hit kommer människor med intressanta erfarenheter och spännande livsöden. Människor med imponerande utbildningar som inte kostat oss en krona. Människor som gärna vill bo i våra tomma lägenheter och betala hyra. Människor som gärna vill hjälpa till att ta hand om våra gamla. Människor som gärna handlar i våra affärer så att vi får snurr på den lokala handeln. Människor vars barn kan lära våra barn nya spännande lekar från andra länder.

Men tyvärr sjabblas möjligheterna i stor utsträckning bort. Genom införande av visumtvång, transportörsansvar och mängder av andra regler som följer av schengenavtalet, har vi flyttat den svenska gränsen så långt bort att de flesta aldrig ens har en chans att ta sig hit.

För de som ändå lyckas väntar i många fall omänskliga väntetider, som gör att de sakta men säkert bryts ned. De allra flesta får avslag. Migrationsverket och utlänningsnämnden verkar se en Münchhausen i varje flykting. ”Har du inget pass så visar det att du vill dölja något.” ”Har du pass så visar det att du inte har något att frukta. Men tillbaka ska du hur som helst!”

Faktum är att det idag är betydligt vanligare att flyktingar får uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl än av politiska skäl. Exempel på humanitära skäl är t.ex. att flyktingen mår så dåligt av den långa handläggningstiden så att man helt enkelt inte kan skicka tillbaka honom eller henne.

Vänsterpartiet kämpar på alla nivåer för att den svenska flyktingpolitiken ska bli mer generös, human och solidarisk.
• Säg upp schengenavtalet.
• Avskaffa reglerna om transportörsansvar.
• Lägg ner utlänningsnämnden och ersätt den med domstolsprövning för en rättssäker asylprocess.
• Automatiskt uppehållstillstånd för asylsökande som har väntat 18 månader eller mer.

Leve 1 maj. Leve den internationella solidariteten!

Vänsterpartiet vägrar att spara på små barn och barn med särskilda behov. Det betyder att partiet säger nej till besparingarna inom Flens förskolor och delar av de besparingar som riktar sig till barn i grundskolan.
Det beslutade partiets medlemmar på ett möte på tisdagkvällen.

– Det är fullständigt oacceptabelt att ta bort mer personal vid förskolorna, säger Staffan Jonsson, vänsterpartiets representant i nämnden.

– Vi har redan fått kritik från Skolverket för att vi har stora barngrupper och inte lever upp till målen. Det är helt omöjligt att göra ännu fler försämringar.

Vänsterpartiet går också emot de besparingar inom grundskolans område som drabbar barn med särskilda behov.

– Besparingarna får aldrig gå ut över barn som behöver en talpedagog, barn som måste jobba i små grupper eller barn som är tvungna att ha stöd för att lära sig svenska språket, säger Staffan Jonsson.

Däremot accepterar Vänsterpartiet den förändring av industriprogrammet som innebär att flensungdomar fortfarande kan få en utbildning som leder till arbete inom industrin.

Vänsterpartiet accepterar också en nedläggning av Sigridslunds skola.

– Vi har stor förståelse för argumenten att skolan spelar en roll för bygden och att den har ett kulturhistoriskt värde, säger Staffan Jonsson.

– Men vi ser en nedläggning av skolan som mindre smärtsam än andra besparingar.

Vänsterpartiets nej till besparingar inom förskolor och på barn med särskilda behov innebär att nämnden kommer gå med underskott under 2003.

– På sikt kan det naturligtvis inte fortsätta, säger Lillemor Johanson, vänsterpartiets ersättare i nämnden. Men vi måste akta oss för panikåtgärder.

Vänsterpartiet vill komma tillrätta med underskottet genom flera steg.

Det första är att inte längre överkompensera de enskilda skolorna. Det handlar om 1, 2 miljoner som skulle kunna flyttas över från enskilda verksamheter till förskolornas verksamhet.

Partiet vill också göra en total översyn av antalet skolor i tätorten och en genomlysning av hela kommunens verksamhet.

– Det är dock stor risk att de här åtgärderna inte räcker, säger Lillemor Johanson. Den offentliga sektorn har under hela 90-talet fått allt mindre pengar att röra sig med. Det måste bli slut på skattesänkningar för de rika, på statliga utgiftstak och urholkade statsbidrag.

– Sverige är ett rikt land, och det är statens uppgift att fördela om rikedomar och förmögenheter till de som bäst behöver.

– Vi vill att staten går in med större bidrag till kommunerna, fortsätter Lillemor Johanson.

– Får vi inte gehör för det kravet måste vi allvarligt överväga en skattehöjning här i Flens kommun.

”Ahaa, vi har gått med på besparingar som vi inte vill göra – för att inte spräcka ett utgiftstak som vi vill ta bort”

Vi gick till val på parollen ”Minska klyftorna”.

Vi argumenterade för den generella välfärden och att ersättningsnivåerna och taken i sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och a-kassan skulle höjas.
Bland väljarna har vi haft ett starkt förtroende som ett parti som står på de ”svaga gruppernas” sida, ett parti som benhårt slåss för arbetslösa, sjuka och andra utsatta gruppers intressen.

Att vänsterpartiet har gått med på den här budgetuppgörelsen är inget mindre än politisk, ideologisk och trovärdighetsmässig kollaps.

När uppgörelsen kommenterades av våra företrädare i tv, sammanfattade en av våra medlemmar i Flen, det hela på följande sätt: ”Ahaa, vi har gått med på besparingar som vi inte vill göra – för att inte riskera att spräcka ett utgiftstak vi vill ta bort.” Och precis så illa är det, särskilt när ledande företrädare försvarar uppgörelsen på det sätt man gör.

Lars Bäckström stod i tv och sa ”Man ska säga sanningen, och sanningen är att pengarna är slut!”. Men sanningen är ju att det är pengarna under utgiftstaket som är slut. Vi talar ju ofta om den enorma omfördelning som skett under 90-talet, hur rik har blivit rikare. Varför är inte vår linje att ta tillbaka en del av det?

Ulla Hoffmann är inne på samma linje när hon försvarar uppgörelsen. Statens intäkter minskar och utgifterna ökar. Inkomsterna och utgifterna måste ju gå ihop, säger Ulla. Det är den viktigaste orsaken till att vi gått med på uppgörelsen.

Om man argumenterar på det sättet, så säger man också indirekt att det inte finns några alternativ. Det hade sett likadant ut även om vänsterpartiet hade kunnat driva sin egen politik. Inkomsterna och utgifterna måste ju gå ihop…

Och för att ytterligare slå fast att det inte finns några alternativ, så lägger Ulla till att det inte är vänsterpolitik att förorda hur stor statsskuld som helst. Näe, det är ju sant förståss, men är det en bättre vänsterpolitik att försämra för sjuka och arbetslösa då? Är det en mer acceptabel vänsterpolitik att hålla inne biståndet än att låta statsskulden öka? Och förresten, är det helt nödvändigt att låta statsskulden öka för att hitta det utrymme som krävs? Nja, det verkar inte så, för Ulla Hoffmann säger också att ”Utan det stelbenta systemet med utgiftstak hade det varit lättare att hitta förstärkningar i statsbudgeten som inte drabbat sjuka och bistånd”.

Den nyliberala normpolitiken med dess utgiftstak och krav på budgetbalans är själva kärnan i det vi har att bekämpa. Det viktigaste skälet är att den är odemokratisk – en folkvald majoritet ska kunna bestämma hur ALLA inkomster ska fördelas. Men också därför att den syftar till högerpolitik, att överskotten ska användas för skattesänkningar.

Om vi hade sagt nej till den här uppgörelsen, ”vi spräcker hellre utgiftstaken än försämrar för de sjuka”, så hade vi också kunnat sätta fokus på vilken idiotisk högerkonstruktion utgiftstaken är, vilket på sikt skulle kunna vara mycket betydelsefullt. I riksdagen är vi det enda parti som vill ha bort utgiftstaken. Vi ska aldrig inbilla oss att det kommer att ske genom budgetförhandlingar och uppgörelser partierna emellan. Den uppgiften kan vi bara klara genom en massiv opinion utanför riksdagen. Här hade vi en unik möjlighet att bidra till en sådan opinion, men genom att ställa oss bakom den här uppgörelsen legitimerar vi istället utgiftstaken.

Men om vi hade sagt nej, då hade det ju blivit en ännu sämre uppgörelse. Det är kanske sant, men ändå inget argument som håller. Tillspetsat kan man säga att vår roll aldrig kan vara att medverka till folkpartipolitik för att undvika moderatpolitik. Visst måste vi också vara beredda att kompromissa och släppa till lite, men vi får aldrig låta kompromisserna bli vår politik och vi får aldrig göra uppgörelser som leder oss bort från huvudspåret.

Smärtgränsen är nära, det har vi hört om många uppgörelser nu. Men det här med smärtgränsen är som att gå mot horisonten. Man kan gå väldigt långt utan att komma närmare. Den här gången har partiledningen gått för långt!

Styrelsen för Vänsterpartiet i Flen

Bra anställningsvillkor är en förutsättning för att klara rekryteringen av framtida medarbetare inom kommunen. Ska vi kunna tillgodose morgondagens behov av personal inom fr a äldreomsorgen måste vi erbjuda dagens unga en god arbetsplats med hygglig lön, bra anställningsförhållanden och goda möjligheter till kompetensutveckling.
Sextiotvå procent av de kommunalt anställda LO-kvinnorna under 25 år har en tidsbegränsad anställning. I Flens kommun har 26 procent av kommunen en timanställning, inom socialförvaltningen är andelen så hög som 34 procent.

För den enskilde är timanställningar och andra tidsbegränsade anställningar ofta förknippade med otrygghet, låg lön och sämre sjukförmåner. Bristande personalutbildning, svårigheter att påtala arbetsmiljöproblem och mer hälsobesvär har också konstaterats av forskningen. Dessutom har de tillfälligt anställa ofta svårare att få lån och hyreskontrakt.

Det är lätt att tro att timanställningar är en god affär för Flens kommun som arbetsgivare. Men nu finns utredningar som visar på raka motsatsen. Paula Liukkonen, docent vid Stockholms universitet och Tekniska Högskolan i Tammerfors har i en rapport konstaterat att det är betydligt dyrare för kommunen att ha timanställd än att tillsvidareanställd personal. I hennes beräkning ingår inte bara lönen utan också kostnader som rekrytering, glapptid mellan tjänster, personalrörlighet, brist på arbetsmotivation och missnöje hos brukarna.

Ett annat problem är att många anställda tvingas till ofrivillig deltid.

Många andra kommuner erbjuder redan idag alla anställda som så önskar möjlighet att arbeta heltid. Om Flens kommun ska bli en konkurrenskraftig arbetsgivare måste vi göra detsamma.

Vänsterpartiet yrkar därför

att Flens kommun gör en genomgripande översyn av timanställningarna i syfte att minska dessa till ett absolut minimum

att Flen kommun erbjuder alla deltidsanställa möjlighet att gå upp på heltid

Kvinnor förtrycks och förföljs på grund av sitt kön i hela världen. Förtrycket tar sig olika uttryck, men inget land är jämställt i den meningen att kvinnofrid råder.

Många kvinnor fruktar för sina liv. En del av dessa lyckas fly och några av dem tar sig till vårt land. En av dessa kvinnor är Nailja Hilchenko och hennes nu trettonåriga dotter.
Nailja Hilchenko och hennes dotter har båda personliga upplevelser av ett liv där deras människovärde, just därför att de är kvinnor, är lika med noll. De har av fruktan för sina liv tagit sig till Sverige, placerats i Flen och anpassat sig till ett nytt liv.

Ett liv som fullständigt rasade i spillror när de nyligen, fick beskedet att de inte får stanna i vårt land.

Trots att Sverige har infört en ny bestämmelse i utlänningslagen om ”rätt till skydd för den som på grund av sitt kön känner välgrundad fruktan för förföljelse” så får nästan inga kvinnor asyl i Sverige med stöd av den nya lagen. Asylsökande kvinnor med mycket starka skyddsbehov får nästan alltid avslag på sina asylansökningar. Sverige har en betydligt restriktivare hållning än länder som Kanada, USA och Nya Zeeland.

Sverige brukar slå sig för bröstet som ”världens mest jämställda land”. Den självgodheten är ett hån mot kvinnor som Nailja Hilchenko.

Idag, den 8:e mars, är det den internationella kvinnodagen. Över hela världen samlas kvinnor till gemensam kamp mot förtryck och förnedring. Över hela världen kämpar vi för det som borde vara självklart; kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

Vi kräver att Utlänningsnämnden och Migrationsverket följer lagen och erkänner kvinnors asylskäl. Upphäv avvisningsbeslutet mot Nailja Hilchenko och hennes dotter.

Flen den 8 mars 2003
Vänsterpartiet i Flen

Kan vi garantera kvaliteten i kommunens verksamheter på sikt?
Stora delar av den kommunala servicen utförs av lågavlönade, deltidsanställda kvinnor. Det gäller bl a lokalvård, kostenhet, barnomsorg och äldreomsorg. Kvaliteten på dessa verksamheter är beroende av att vi förmår behålla, och inte minst nyrekrytera, personal.

Kommunalarbetareförbundet har länge påpekat att lönerna för deras medlemmar släpar efter andra grupper på arbetsmarknaden. Detta får till följd att det inte längre är särskilt lockande för ungdomar att söka sig till yrken som t ex undersköterska i äldreomsorgen. Eller, som kommunalrådet Lotta Finstorp brukar säga: ”dagens unga tjejer kommer inte att acceptera de här villkoren”. Det är redan idag svårt att rekrytera vikarier och ord. personal till äldreomsorg och barnomsorg, och ingenting tyder på att situationen kommer att förändras av sig själv.

Vänsterpartiet undrar därför
Har du och kommunledningen någon strategi för att möta kraven på förbättrade villkor för dessa grupper?

Flen 030308

Kaj Johansson
Vänsterpartiet

Kaffet blir dyrare om det kommer in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Det sensationella påståendet hittar jag på Dagens Nyheters debattsida. Den som för fram uppgiften är Jan Wallander, tidigare vd i Handelsbanken och ordförande i DN:s styrelse.

För att leda en styrelse krävs duktiga, erfarna och väl lämpade människor. Skulle man då placera fler kvinnor i styrelsen för Zoega, skulle priset på kaffe stiga. Allt enligt Wallander. Den självklara slutsatsen är att kvinnor helt enkelt inte är lika kompetenta som män.
Ni tror att jag överdriver. Att jag försöker förtala en väl ansedd man för att jag själv är avundsjuk, missunnsam och rabiat feminist. Men läs följande citat:

”Jag har alltså i styrelsesammanhang eller vid utseende av företagens ledningar inte upplevt någon diskriminering av kvinnor, men väl motsatsen. Alltså att duktiga män fått stå tillbaka för mindre duktiga kvinnor.”

Trots att Wallander själv har utsett närmare 50 personer till högre befattningar inom näringslivet kan han inte erinra sig ett enda fall där kvinnor har diskriminerats. Det är istället männen som fått stå tillbaka för att de måste ”huka sig i den feministiska snålblåsten”.

Minns att i de börsnoterade styrelserna finns bara 6,2 procents kvinnor.

Egentligen bryr jag mig inte om ifall det sitter kvinnor eller män i Zoegas och Gevalias styrelser. Den som befinner sig på samhällspyramidens topp, oavsett om det är en man eller kvinna, sätter alltid sina egna vinstintressen främst.

Det skrämmande i Wallanders påståenden är att han helt enkelt anser att män är duktigare än kvinnor.

Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att Wallander har rätt. Att män är duktigare, dugligare, kompetentare och mer lämpade än kvinnor. Vilka konsekvenser bör vi då dra? Jo, självfallet måste vi sätta männen på de viktigaste och svåraste jobben.

Männen måste ta över uppfostran av våra kommande generationer, de måste vallfärda in i hemmen, i förskolorna och skolorna. De måste lindra och bota när människor råkar ut för sjukdomar, de måste trösta och stötta våra gamla i livets slutskede. Alla de viktiga och livsnödvändiga uppgifterna måste tas över av kompetenta och dugliga män.

Kvinnorna däremot bör hänvisas till områden som inte är av livsavgörande karaktär. Områden där det inte är någon katastrof när de misslyckas. Kaffebolagens styrelserum är en utmärkt plats för de mindre kompetenta kvinnorna.

En krona dyrare kaffe är trots allt ett billigt pris för att få kompetent förskolepersonal, duktiga lärare och väl lämpade undersköterskor.

Lillemor Johanson
Vänsterpartist i Flen

Ungefär ett hundratal personer slöt upp på Violentorget i Flen för att manifestera mot USA:s krig i Irak. Emma Unnersjö Jess och Boubacar Diallo höll varsitt mycket uppskattat tal.

Talen innehöll kritik mot Saddam Hussein och förtrycket av det irakiska folket, men framförallt var talarna mycket kritiska mot USA:s anfallskrig som är ett brott mot folkrätten.

Mellan talen spelade och sjöng gruppen Empty Street, som består av Alexander Pettersson och Martin Forsström. Arrangörer var Flensbor mot krig.

Länk: Nätverket Mot Krigs hemsida

Vid lunchtid på torsdagen den 20 april ordnades en spontan elevstrejk mot kriget, på Bildningscentrum Prins Willhelm.
Omkring 150 ungdomar samlades på planen utanför skolan där Alexandra Pascalidou talade. Lokala talare var Axel Soläng och Josefin Gustafsson.

I mitten av februari var partiets nye ordförande Ulla Hoffman på besök i Flen. Tillsammans med några andra riksdagsledamöter besökte hon flyktingförläggningen Jättuna, och på kvällen var det ett offentligt möte på Solidaritetens Hus.
Frågor som diskuterades var bland annat; Hur har Sveriges medlemsskap i Schengen påverkat flyktingpolitiken? Håller vi på att bygga ett ”Fort Europa”? Och hur arbetar vi på bästa sätt för integration?