Skip to main content

Amnestifrågan lever!

Vi erkänner. Vi lyckades inte i vårt försök att ta en genväg i amnestifrågan genom att driva förslaget i budgetförhandlingarna. Men vi har inte lagt oss för socialdemokraterna i flyktingpolitiken. Vi har inte backat från vårt krav om att genomföra en amnesti i anslutning till att den nya asylprocessen börjar gälla den 31 mars 2006.

Det skriver Lars Ohly, Ulla Hoffmann och Kalle Larsson i ett öppet brev.

Vi visste från början att det skulle bli mycket svårt att få igenom amnestikravet i budgetförhandlingarna. Att förhandla med socialdemokraterna om asyl- och flyktingpolitiken är många gånger som att tala med en vägg.

Vi är besvikna över resultatet men vårt parti har valt att ändå ställa sig bakom budgeten. Vi är övertygade om att ett sprucket budgetsamarbete inte hade lett till en mer human flyktingpolitik, och vi vet att det definitivt inte hade lett till en amnesti.

Om vi hade brutit samarbetet hade socialdemokraterna lagt fram sin budget själva. Den budgetlag vi har att rätta oss efter säger att hela budgeten ska tas i ett klubbslag. Det innebär att det inte är möjligt att säga nej till delar av den och ja till andra. Vi har alltså att ta ställning till helheten. Att det var möjligt för oss att ställa oss bakom budgetöverenskommelsen, beror enbart på att vänsterpartiet trots allt lyckades få igenom vissa viktiga förbättringar i budgeten på flyktingområdet.

Det är också viktigt att komma ihåg att när vi förra hösten lyckades övertyga socialdemokraterna om att lägga ner Utlänningsnämnden hade vi drivit frågan i budgetförhandlingar under tre år. Och då hade vi en majoritet av riksdagen bakom oss. När det gäller kravet på en allmän flyktingamnesti har socialdemokraterna valt att återigen bilda järnaxel med moderaterna. Men vi ger inte upp. Amnestifrågan lever.

På onsdag röstar riksdagen om den motion som kräver en flyktingamnesti. Bakom motionen står alla riksdagens partier utom moderaterna och socialdemokraterna. Därför pågår nu ett mycket viktigt arbete i hela landet för att förmå socialdemokratiska och moderata riksdagsledamöter att gå emot partipiskan, att rösta med sitt samvete och stödja motionen. Vi vet att det finns socialdemokrater och moderater som tycker som vi. Nu gäller det för dem att våga stå för det – och för deras partier att låta dem stå för det. Varför inte tillåta fri röstning?

Ni vet säkert att vänsterpartiet tillhör dem som starkast av alla riksdagens partier kämpar för en solidarisk flyktingpolitik. Vi tänker inte ge upp även om vi möter motgångar i förhandlingar med regeringen. Vi tänker inte ge upp även om vi skulle förlora omröstningen i riksdagen på onsdag. Vi tänker inte ge upp förrän vi har fått igenom en amnesti.

Den oheliga allians som socialdemokrater och moderater bildar i flyktingpolitiken, måste brytas. Vi är övertygade om att allt det arbete som kyrkor, folkrörelser, flyktingorganisationer och enskilda människor bedriver, är det som gör att vi slutligen får en amnesti. För varje människa som vi övertygar med våra argument, för varje person som vi får att sätta sitt namn på en lista, så kommer vi ett steg närmare målet.

Höstbudgeten innehåller till vår besvikelse inte något beslut om en generell amnesti. Däremot har vi nått framgång på en rad områden inom flyktingpolitiken:

– Vi har pressat den socialdemokratiska regeringen till att de som fått ett avvisningsbeslut men som av olika skäl inte kunnat verkställas ska få en ny prövning av verkställighetshinder i det nya system som börjar gälla den 31 mars 2006. Det gäller både de som bor på Migrationsverkets förläggningar och de som gömmer sig, men begränsas till barn och barnfamiljer. I den nya prövningen ska Migrationsverket särskilt ta hänsyn till hur länge barnen bott i Sverige, deras sociala situation och deras anknytning hit. Under tiden denna prövning sker ska det tidigare avvisningsbeslutet inte verkställas. Det betyder att barnfamiljer som gömmer sig kommer att kunna komma fram och kommer att omfattas av Migrationsverkets mottagandesystem.

– Vi har också fått igenom en förändring som innebär att personer som har fått ett avvisningsbeslut som inte kunnat verkställas på grund av omständigheter i deras hemländer får rätt att arbeta. De grupper detta gäller omfattar bl.a. irakier, afghaner och somalier.

– Vi har också nått framgång när det gäller de apatiska barnen. Migrationsverket och Utlänningsnämnden ska snarast redovisa hur regeringens vägledande beslut angående de apatiska barnen har tillämpats. Detta för att se till att beslutet får avsedd verkan – alltså att de apatiska barnen får stanna.

– Dessutom har vi fått igenom pengar till gömda barns skolgång och en förstärkning av medlen till asylsökandes sjukvård. Kommunerna ges resurser till sociala insatser för flyktingbarn och migrationsverket ges förstärkning för att förbättra kvaliteten på mottagningsverksamheten. I och med budgetöverenskommelsen ges också ökade medel till offentligt biträde. Detta innebär förbättrade möjligheter till advokathjälp i den nya asylprocess som börjar gälla nästa år.

Vi vill också påminna om de tidigare amnestibeslut som vi drivit igenom, bland annat den förra barnamnestin. Det beslutet drevs inte igenom från en dag till en annan utan föregicks av mycket arbete från flyktingorganisationer och några av riksdagens partier. Därför är det viktigt att ingen nu ger upp utan fortsätter kampen. Det är också viktigt att vi inte börjar slåss inbördes. Det tjänar bara de främlingsfientliga krafterna på.

Skulle miljöpartiet välja att inte stödja budgeten beklagar vi detta. Vi känner miljöpartiet som varma anhängare av en human flyktingpolitik, och kommer att fortsätta att betrakta dem som allierade i kampen.

Vi ger inte upp. Amnestifrågan lever!

Lars Ohly, ordförande i Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann, 2:e vice ordförande i Vänsterpartiet
Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesman i Vänsterpartiet

Uppmuntra politiskt engagemang!

Valdeltagandet i Flens kommun var i förra valet 77,3 procent. Det betyder att 2 829 av kommunens medborgare inte deltog i den demokratiska processen. Det är betydligt fler än de som valde att lägga sin röst på kommunens näst största parti.

Dessa fakta tycks inte på minsta sätt bekymra den politiska majoriteten i Flens kommun. Istället för att, som i så många andra kommuner i vårt land, inleda ett offensivt demokratiarbete så vill den politiska ledningen nu göra precis tvärt om. De vill förbjuda kommunens anställda att sprida politiskt material i de egna personalutrymmena. Inga flygblad på fikabordet, ingen politisk tidning i personalrummet, och absolut, ve och fasa, absolut inget politikerbesök i anslutning till lunchrasten.

I ett svar på en motion från Vänsterpartiet skriver den borgerliga majoriteten att kommunen bör ha en ”ytterst restriktiv hållning” när det gäller ”politisk propaganda” på arbetsplatserna.

Varför då? Har vi för mycket av politiska samtal i vår vardag idag? Är det för många människor som engagerar sig, sätter sig in i politiken, ifrågasätter och kommer med egna idéer? Är det ett bra mått på demokratisk deltagande när nästan en fjärdedel av våra kommuninnevånare avstår från att rösta?

(Vad betyder ”politisk propaganda” förresten? Får Eskilstuna-Kuriren ligga framme? Vem tar i så fall på sig ansvaret att först riva ut den politiskt propagerande ledarsidan?)

Men majoritetens ointresse för demokratifrågor sträcker sig längre än så. Det är nu fyra år sedan Vänsterpartiet i en motion föreslog att kommunen skulle tillsätta en grupp för att jobba med demokratiutveckling. Först nu ser motionen ut att komma upp till behandling. Det är i sig ett demokratiproblem, att inte inom rimlig tid diskutera de förslag som vi som folkvalda lämnar in. Än värre är att det förslag som nu läggs av kommunkansliet vill ersätta demokratiska strategidiskussioner bland förtroendevalda med undersökningar av kommunikations- eller opinionsföretag.

Misstro och politikerförakt är ord som förekommer i dagens debatt. Alltfler människor vänder politiken ryggen. Samtidigt vet vi att människor som inte ser några alternativ, människor som upplever att deras röst inte hörs och att deras ord ingenting betyder, de människorna har lättare att ansluta sig till ”enkla lösningar” och ”starka ledare”. Vanmakt och utanförskap är en utmärkt grund för extremistiska rörelser.

Under valrörelsen överöstes människor med politiska budskap. I tidningar, radiokanaler och tv-program kunde väljarna ta emot politiska förkunnelser. Men det var ett enkelriktat budskap, ett budskap från politiker, journalister och andra proffstyckare till alla de människor som man hoppades skulle utnyttja sin rösträtt.

Grunden för politiska beslut är samtalet. Att själv pröva sina åsikter i en diskussion, att lyssna på andra och kanske till och med förändra sin ståndpunkt en aning. Idag finns väldigt få naturliga platser för det politiska samtalet. Det traditionella torget är ersatt av köpcentra, paneldebatter och ledarskribenter.

Vill vi på allvar stärka demokratin måste vi stimulera det politiska samtalet där människor idag finns och verkar. Arbetsplatsens fikarum är en sådan naturlig plats. Personalens lunchrast är ett utmärkt tillfälle att prata politik.

Lisa Molin, gruppledare
Lillemor Johanson, ordförande
vänsterpartiet i Flen

Marknadens förtroende eller väljarnas?

Dagligen ifrågasätts om ”marknaden har förtroende” för regeringens politik. Efter den uppgörelse som socialdemokraterna och centern nu har presenterat, måste i varje fall arbetarväljarna fråga sig om de har något ”förtroende” för s-regeringen.

Det var inte så länge sedan sossarna och facket ordnade bussresor till Stockholm för att demonstrera mot sänkningen av a-kassan från 90% till 80%.

Demonstranterna hoppades kanske att s-regeringen skulle återställa nivån. Men hur känner de sig idag när s-regeringen istället ytterligare sänker nivån till 75%!?

Vad har dessa väjare för anledning att känna ”förtroende” för s-regeringen?

Under hela valrörelsen talade sossarna om att undanta kommunerna från de besparingar som de tänkte genomföra. Detta var en viktig del i en politik för fler jobb, sa dom då.

Man angrep också den borgerliga regeringens besparingar på kommunerna. Men nu – ett halvår senare – drar man in 7 miljarder kronor från kommunsektorn. För Flens kommun innebär det ungefär 14 miljoner kronor, att läggas uppe på de nedskärningar som vi redan kände till.

Vad har alla de människor som är beroende av den offentliga sektorn för anledning att känna ”förtroende” för s-regeringen?

Vad är det för vits med att kunna välja mellan en socialdemokratisk eller borgerlig regering om det blir högerpolitik vi får i alla fall?

Moderaterna talade om ”den enda vägens politik”. Frågan är om s-regeringen också hävdar att det bara finns ”en väg” ur den här krisen? Marknaden vill ha högerpolitik. Väljarna röstade för vänsterpolitik. Regeringen kan faktiskt välja vems förtroende man vill ha!

Istället för att lägga oss platt för marknaden måste vi tygla den:

  • Använd statens ägande av Nordbanken till att tvinga fram en räntesänkning.
  • Arbeta internationellt för en beskattning av internationella valutaspekulationer.
  • Återinför valuta- och kreditregleringar.

Istället för ytterligare nedskärningar måste vi arbeta oss ur krisen:

  • Täck behoven i den offentliga sektorn.
  • Låt de som idag tvingas gå sysslolösa och leva på a-kassa göra ett viktigt jobb.
  • Begränsa övertidsuttaget.
  • Dela på jobben – inför 6 timmars arbetsdag.

Vänsterpartiet i Flen
Styrelsemöte 950405