Moderaterna i fullmäktige föreslår att kommunen inför en s k ”Agenda konkurrens”. Agendan är framtagen av Svenskt Näringsliv – f d Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF. Den innehåller fyra ”teser”/åtaganden som kommuner kan ställa sig bakom för att bevisa sin ”företagsvänlighet”.

Tes nr 1 (Kommunen skapar garantier för att gällande lagstiftning är känd inom vår förvaltning och också följs) är en ren självklarhet. Den kommun som inte kan garantera att gällande lagstiftning följs är illa ute, och knappast hjälpt av någon ”Agenda konkurrens”.

Tes nr 2 (Kommunen ser till att konkurrens på lika villkor gäller vid upphandling) berör lagen om offentlig upphandling. Här tycker motionärerna att det är viktigt att utnyttja de möjligheter lagen ger att ställa krav på anbudsgivarna. Här är väl problemet snarare att lagen ger alldeles för få möjligheter att ställa krav. Jag tänker då t ex på krav på miljöhänsyn i vid bemärkelse, vilket skulle ge oss möjlighet att välja närproducerad mat, istället för livsmedel som i sämsta fall transporterats med lastbil genom hela Europa. Det är vidare önskvärt att kunna ställa krav på en personalpolitik som gynnar jämställdhet och integration i de företag vi upphandlar varor och tjänster från. Ett viktigare steg är alltså att ställa krav på att lagen om offentlig upphandling ska ändras så att den kan bli ett redskap för en utveckling av näringslivet, istället för att ensidigt premiera det företag som är billigast i kronor räknat.

Tes 3 (Kommunen vill i ökad utsträckning konkurrensutsätta kommunal serviceproduktion) vill att kommunen öppnar för privata lösningar inom vården, skolan och barnomsorgen. Åtskilliga exempel har visat att det varken blir bättre eller billigare för kommunen, och därmed medborgarna. Tvärtom minskar det möjligheten till demokratisk kontroll av, och insyn i, verksamheter som vänder sig till barn, sjuka och äldre. Risken är också stor att verksamhet tas över av vinstdrivande företag och koncerner som blir allt vanligare inom vård och utbildning. Verksamhet som syftar till att ge vinst ska inte skattefinansieras!

Tes 4 (Kommunen skall inte driva egen verksamhet – eller bolagsverksamhet – på marknader där det finns fungerande konkurrens mellan privata näringsidkare) illustreras t ex med bostadsmarknaden. Där finns redan idag fungerande konkurrens mellan privata näringsidkare. Tes 4 säger alltså att kommunen inte ska ha ett eget bostadsbolag. Om vi avstår från möjligheten att agera på bostadsmarknaden så har vi bl a gjort oss av med ett av det viktigaste instrumenten för att driva integrationspolitik i kommunen. När Kullagården las ner var ett av argumenten att vi istället skulle satsa på handikappanpassade bostäder i Bettna, som skulle möjliggöra för de äldre att ha ett eget boende längre upp i åldern. Det kommunala bostadsbolaget hade något år tidigare sålt ut alla sina bostäder på orten till privata hyresvärdar – det visade sig att ingen av dem var intresserade av att handikappanpassa lägenheter för äldre…

Sammanfattningsvis vill motionärerna att kommunen ska utsätta våra gemensamma verksamheter för konkurrens – och samtidigt avstå från att själv konkurrera med privata verksamheter. (Minns ni ordleken ”Jag vinner – du förlorar” som vi försökte lura varandra med under skoltiden? Jag blev också lurad – men bara en gång!)

Jag reserverar mig mot beslutet att utreda hur vi kan konkurrensutsätta kommunal verksamhet.

Flen 2002-09-09
Kerstin Soläng, vänsterpartiet

Uppdaterades: 09 sep 2002