200 000 nya jobb
Orimligt. Orealistiskt. Ogenomförbart. Så kan man sammanfatta omvärldens syn på vänsterpartiets olika krav. Eller rättare uttryckt, så kan man sammanfatta omvärldens syn på krav när vänsterpartiet driver dem. Det skriver Lillemor Johanson i följande debattartikel.
Ta frågan om 200000 nya jobb. Det kravet är orealistiskt när vi lägger fram det. Medan företrädare för andra partier utan att blinka kan lova både två- och trehundratusen nya arbetstillfällen.
Men frågan är allvarligare än så. För med påståendet att andras krav är orealistiska vill man effektivt döda all debatt. Säger man att någon har fel, då går det att diskutera. Då går det att argumentera, komma med fakta och synpunkter, anstränga sig för att övertyga och övertala.
Säger man däremot att ett förslag är omöjligt att genomföra, då finns det inget att samtala kring.
Det är inte ovanligt att tidningarnas ledarsidor fastnar i den typen av argumentation när de ska recensera vårt parti. Inställningen tycks vara: “Antingen anpassar sig vänsterpartiet högerut och för en klok och realistisk politik – men då behövs de inte för där finns ju redan socialdemokratin. Eller så står de fast vid sin socialistiska och feministiska politik – men då är de orealistiska och deras idéer omöjliga att genomföra.”
Men vem bestämmer vad som är realistiskt? Vem bestämmer vad som är genomförbart? Det fanns de som påstod att det aldrig skulle gå att avskaffa slaveriet. Det fanns de som hävdade att vi aldrig skulle få allmän rösträtt. Det fanns de som trodde att vi inte kunde överleva med åtta timmars arbetsdag. De hade fel.
Faktum är att varje viktigt steg i historien har tagit av människor som vägrat acceptera den dominerande uppfattningen om vad som är möjligt och tillåtet.
Vi har omkring en halv miljon människor som går utan arbete. Vi har stora otillfredsställda behov inom sjukvården, skolan och äldreomsorgen. För mig förefaller det högst förnuftigt att kombinera människor som vill arbeta med uppgifter som behöver utföras. Ur samhällsekonomiskt perspektiv borde det vara bättre att folk jobbar och får lön än att de går sysslolösa med bidrag. Vad är det som är så orealistiskt med det?
Lillemor Johanson, Flen