”Klåfingriga politiker”

”Klåfingriga politiker.” Ni har säkert hört uttrycket förut. Själv hörde jag det senast under en EMU-debatt här i Flen. Någon av politikerna på högerkanten slängde lite föraktfullt ur sig orden, när han skulle kommentera det faktum att EMU:s ekonomiska politik styrs av ekonomer istället för av politiker.
Det finns en misstro mot politiker lite här och var i samhället. Politiker som inte lyssnar till folk, politiker som lägger sig i sådant de inte begriper, politiker som beviljar sig själva höga arvoden och äter lyxmiddagar för skattebetalarnas pengar.

Och visst, det finns all anledning att hysa en sund misstänksamhet mot de människor vi valt att företräda våra intressen. Höga arvoden och slöseri med skattepengar ska angripas. Politiker som fjärmar sig från väljarna måste petas från sina poster.

Men det jag ser idag är någonting helt annorlunda. Det är ett genuint förakt för politik, för folkvalda och för demokratin.

När man påstår att experter är bättre på att avgöra vad som är bäst för folk, då omyndigförklarar man både det svenska folket och de representanter de har valt. Då tar man ett steg tillbaka mot den tid när rösträtten reserverades för de högre klasserna i samhället.

För vad är egentligen politik? Jo, politik är att välja, välja mellan olika intressen. Ska kommunen bygga en idrottsanläggning eller satsa mer pengar på barn med handikapp? Ska vi sänka villaskatten eller höja barnbidragen? Ska marginalskatterna skärpas eller ersättningen i A-kassan sänkas?

Inga experter i världen kan ge svar på vad som är rätt eller fel i de frågorna. För det som är rätt för den ena, är fel för den andra. Enda sättet att komma fram till en hygglig lösning är att alla deltar i besluten. Om de arbetslösa, eller föräldrarna till de handikappade barnen, inte gör sina röster hörda, då kan vi känna oss övertygade om att det inte blir inte många slantar över till deras behov.

Nu vill högerns företrädare få oss att tro att ekonomiska beslut skulle stå över alla intressekonflikter. Att det finns en ekonomi som skulle vara bra för alla, och gälla oberoende av vem som styr. Men om det vore sant, hur kommer det sig då att det finns ekonomer med diametralt olika uppfattningar? Om det funnits en självklar sanning, borde väl ekonomerna kunnat ha enats om den?

Nej, det finns inte en enda sanning. Vare sig det gäller storleken på våra skatter, omfattningen av vår offentliga sektor eller ett eventuellt medlemskap i EMU. Politiken kan inte tas över av ekonomer, oavsett om dessa påstår sig vara experter eller ej. Politiken kan bara bestämmas av oss alla, genom diskussioner, debatter och genom att väga olika intressen mot varandra.

När högerns företrädare föraktfullt pratar om ”klåfingriga politiker” försöker de bara dölja det faktum att de vill ersätta demokratiskt valda förtroendemän med ”experter” som företräder deras egna ekonomiska intressen.

Lillemor Johanson
Vänsterpartiet, flen

Av 0 189
%d bloggare gillar detta: